19 Mar
2018

En låång promenad

Igår var det söndag och soligt som tusan. Det var helt omöjligt att inte vilja ge sig ut på promenad!

Så med nymatad bebis och extra flaska med i vagnen gav vi oss ut alla fyra. Gick ner förbi Pampas Marina och över till Kungsholmen. Började gå mot Rålambshovsparken och väl där stannade vi till i rastgårdarna där. Väldigt isigt och vi hann inte vara där någon längre stund innan en hundägare med bostonterrier bara tänkte öppna grinden och gå in. Så jag fick hojta stopp och ta ut mina hundar och barnvagnen och upptäckte då att Sally tappat sitt halsband. Lämnade alla flickorna utanför och knatade runt en stund och letade i rastgården, icke.

Började gå genom Rålis och följde sedan Norr Mälarstrand bort till Stadshuset. Det var så fint och folk åkte skridskor ute på isen! Problemet med att gå ut en solig söndag i Stockholm är att man inte är ensam, det var knökfullt med folk och alla gick så galet långsamt! Jag fattar inte hur jag med två hundar som stannar och nosar och kissar och en barnvagn ändå rör mig fortare. Så vi gick faktiskt längs med cykelbanan istället. Den behövde vi bara dela med få cyklister och många joggare. Däremot hörde jag många kommentarer och såg hur många som kikade på oss från gångbanan.

Att gå med två dobermann brukar få folk att titta, släng på en barnvagn också och plötsligt blir det hund- och babytricket i samma. Vi fick beröm och glada kommentarer, både för fina och duktiga hundar! Jag är lite ovan med att få glada blickar och miner från folk som puttar på barnvagnar men nu är jag ju en i gänget och då är det annorlunda, skoj!

Efter Stadshuset funderade jag på att följa Kungsholmen runt men den där lilla stigen och senare trottoaren är så smal och jag orkade inte hamna bakom fler långsamma människor. Så vi gick förbi Rosenbad och in mot Kungsträdgården istället. Väl där hade jag rejält skoskav och började bli hungrig men tanken på att böka ner i tunnelbanan lockade inte. Vi var ruskigt nära att orsaka en korvincident då ung man som pratade intensivt i sin telefon med en varmkorv i den andra handen. Han hade inte riktigt koll på att vi kom gående men hundarna fick ruskig koll på var han hade sin korv. Nära att han blev av med den kan jag lova!

Vi knatade vidare förbi Segels torg och Åhlens tillbaka mot Kungsholmen. När vi var i höjd med polishuset kände jag att det var lika bra att gå bort till Fridhemsplan. Men väl där kändes det lika bra att gå tillbaka till rasthagen där i höjd med Thorildsplan och se om Sallys halsband kanske skulle ha dykt upp. Icke nu heller, så då gick vi hemåt istället.

Jag vet inte hur många hundar vi såg och mötte igår men jag gissar minst 50. Eftersom i stort sett alla hundmöten skedde så att vagnen hamnade mellan mina och den mötande hunden så lufsade Iris bara på. Sally däremot går upp i varv och lät det gå ut över Iris. Varje gång vi mötte en hund de första 2 h så skällde Sally till och studsade lite på Iris.

Om någon lagt märke till att båda hundarna har selar av modell ”gå fint” på sig så stämmer det. Kombinationen isigt underlag, vagn och två hundar har gjort att jag grävt i lådorna och hittade dessa som jag just nu använder på våra långpromenader. Då kan jag hålla hundarna i en hand och putta vagnen med den andra, hantera hundmöten utan att stanna och även om det skuttar upp en kanin i trakterna av Karlberg så klarar vi det också (har testat). Bebis säkerhet går först.

Och lång promenad blev det. Vi hade varit ute i 4 h och 10 minuter när vi väl var hemma igen!

18 Mar
2018

Årsmöte 2018, blir vi färre och färre?

Igår var jag på Svenska dobermannklubbens årsmöte på Södertäljde BK. Jag och 22 andra medlemmar.

Förutom det vanliga viktiga med att se till att det finns en gubbe på varje viktig post och gå igenom budget så pratades det om lite av det vanliga (vågar påstå att det kommer upp på alla möten jag varit på de senaste åren). Sjunkande medlemssiffror och sjunkande antal registrerade hundar och vad vi ska göra åt det. Min lösning är inte samma lösning som andra medlemmars och det tycker jag är intressant. Samtidigt så är det bra att vi tycker att det är olika, det betyder att det tänks ”brett”.

Jag undrar hur det ser ut i andra raser och kanske mest specifikt bruksraser? Är det någon rasklubb som stadigt ökar för varje år? Medlemmar och registrerade hundar? För inte har väl vi svenskar färre hundar nu än förr?

Jag hittade statistik på SKK och de senaste 5-6 åren registreras det typ mellan 50 och 54 tusen hundar per år i Sverige. Sen hittade jag statistik för 2016 vilka raser som ökade respektive minska mest.

De hundar som ökade mest 2016 var:

…och de hundar som minskade var:

Med andra ord, antalet registrerade hundar totalt verkar var ungefär samma. Jag kan inte säga att jag ser någon tydlig trend vad gällde typen av hundar som ökade eller minskade mest heller.

Dobermann då? Visade sig att det reggades 97 hundar 2015 och 165 stycken 2016. Dvs de året en ökning med 70,1%. Däremot kom rasen inte med på listorna ovan då de krävs minst 100 registrerade hundar och det nådde vi ju inte upp till 2015. På dobermannklubbens hemsida fanns lite mer statistik för några år bakåt.

Dobermannrasens drop efter 2008 har jag alltid trott berott på ändringen att man inte längre fick ställa kuperade hundar födda efter 2008. Men antalet importer är ju bara en liten del av den totala summan och 2016 importerades 30 stycken, 2015 och 2017 importerades 28 dobermann. Dvs de verkar ligga runt samma siffra de senaste nio åren. Plus att jag fått för mig att antalet importer inte minskat så mycket, det är bara att folk som importerar kuperade hundar inte längre registrerar dem, men det är en gissning från min sida som jag anat mig till från Facebook.

Att antalet medlemmar i klubben minskar är en annan sak. Varför väljer man att ha dobermann men att inte vara med i Svenska dobermannklubben?

Många frågor, få svar.

14 Mar
2018

Iris och jag på sjön

Med lilla bebisen så blir det av förklarliga skäl inte så mycket skidåkning för oss denna vinter. Men jag njöt i fulla drag (vitsigt va?!) av det vi hann med nu i slutet på februari! Här är Iris på sjön.

28 Feb
2018

Sally springer lös

Igår var första dagen som Sally fick vara lös efter operationen. Det har nu gått 15 dagar och Iris och Sally fick springa runt i kylan under tiden som jag åkte några varv skidor på några fotbollsplaner. Det var för kallt att åka på sjön och på planerna var det lite lä. Åkte inte så länge med tanke på att det var Sallys första spring.

Idag snöade det som fasen här i Stockholm! När det hade slutat gick vi ut och Sally fick återigen hoppa fritt i snön en stund. Det märks att hon är pigg och försöker få igång Iris som inte alls är lika intresserad av att tokrusa, hehe.

Det är härligt att se min lilla hoppetossa Sally så pigg igen. Om någon vecka tänker jag att vi kanske vågar oss på en kortare skidtur eller så också!

25 Feb
2018

Iris stöttar bebis

Sally är den hund som är bäst på att vilja vara med och gosa med bebisen. Hon vill gärna hjälpa till med att tvätta bebisen till exempel.

Iris bryr sig inte lika mycket om bebis så men hon hjälper också till ibland. Som idag när bebisen övade på att sitta själv en liten stund. Då var det Iris som var stabilt stöd och tvättade lilla handen som bonus.

24 Feb
2018

Oändliga, vita vidder!

Idag passade min mamma bebisen och Sally under tiden som Iris och jag var ute och åkte skidor.

Vi åkte på en sjö och det var oändliga vita vidder med tillräckligt med snö för att åka på! Och kanske bäst av allt, vi var nästan helt själva. Helt fantastiskt!

Jag ville inte köra slut på Iris så hon fick gå och springa en hel del lös också.

Sally fick inte följa med för att hon ska få vila någon vecka till efter operationerna. Men jag hoppas att kylan håller i sig så att det blir hennes tur om någon vecka!

23 Feb
2018

Bebisen kastar inte boll

Häromdagen skulle jag fota bebisen. Gick och hämtade kameran och på väg tillbaka in i vardagsrummet tog jag några bilder bara för att kolla ljuset och inställningarna. Samtidigt kom Iris gående med en kong i munnen från hallen. Sedan blev det liksom bara att följande fastnade på bild.

Iris gick fram till bebisen och släppte kongen framför hennes fötter.

Sedan tittade hon på bebisen typ som om hon förväntade sig att bebis skulle plocka upp bollen och kasta den till Iris. Hon bara stod där och väntade.

Till slut vände sig Iris mot kameran istället. Kanske för att säga att ”Matte bebisen är värdelös.”

14 Feb
2018

Välkommen hem Sally

Idag kl 15 fick jag äntligen hämta Sally.

Jätteglad och pigg hund. Redan nu undrar jag hur denna studsboll ska hållas still i 10 dagar.

Redan innan hon kom hem hade jag byggt en inhägnad i lägenheten åt henne. När hon kom hem nosade hon på alla galler (läs kollade om hon kunde komma ut någonstans) gav sedan upp och gick och la sig. Hon är så duktig på att anpassa sig den här. Iris hade ylat och gjort rymningsförsök efter bara några h.

Ägnat kvällen åt att jaga den antibiotika hon ska äta nu. Med bebis på armen slutade det med bil på trottoaren utanför dygnet-runt-öppna apotek Scheele med varningsblinkers på.

Två operationer på en vecka, ett kalas på 87000 kronor. Så tacksam att jag har 60 på försäkringen och därmed ”bara” behövde betala 27 själv. Det enda jag köpte innan jag hämtade Sally var blöjor och mat till bebis.

Så nu vore det så att säga lämpligt om allt gick problemfritt nu. Men nu när jag sitter här med Sallys huvud i mitt knä på hennes bädd på golvet så har jag redan lovat henne att om det skiter sig igen så rånar vi en bank tillsammans hon och jag.

Allt ordnar sig, det gör det alltid.

13 Feb
2018

20 cm tarm

När klockan började närma sig 18 igår insåg jag att det hade gått så lång tid att det nog hade blivit en stor operation till.

Mycket riktigt, när veterinären som opererat Sally ringde upp mig så var det för att berätta att bölden de hittat legat i själva tarmen och för att få bort den hade hon behövt ta bort 20 cm tarm. Dvs en större operation än den för en vecka sedan. Det kändes tungt faktiskt.

Jag började förbereda mig mentalt på det värsta jag kunde tänka mig. Att detta kanske inte skulle gå bra och att Sally inte skulle överleva och att det dessutom skulle bli dyrt.

Idag tog det längre än vanligt innan veterinären ringde för dagens rapport. Men när hon väl ringde så var det för att berätta att Sally mådde oförskämt bra och åt vällingmat med god aptit. Så otroligt, otroligt skönt. Så skönt att äntligen få gråta glädjetårar!

Klarar hon det här nu så får hon komma hem redan imorgon! Jag tokstädar och kittar hennes avgränsade område redan nu så allt är klart när fröken anländer.

12 Feb
2018

Det gick ju så bra..

I onsdags fick jag äntligen hämta hem Sally och det gick så bra. Hon skulle äta 5-6 ggr per dygn men det gör ju bebis också så när den ena fick flaska så fick den andra sina små portioner skonkostkulor. Hon blev piggare för varje dag, hon slickade inte på såret, hon åt med god aptit och till och med antibiotikatabletterna slumpade hon i sig, hon kissade och bajsade. Det började bli svårt att hålla hennes så lugn och still som jag hade velat.

Så igår söndag så märkte jag plötsligt hur Sally låg i soffan och skakade. Ibland gör hon det när hon är jättekissnödig så vi gick ut. Sally kissade och bajsade en hög som vilken rottweilerhane som helst skulle vara imponerad av.

Men när vi kom in igen fortsatte Sally skaka och jag märkte på henne att allt inte var helt ok. Så hon fick en liten spruta med smärtlindring som jag hade fått med mig från djursjukhuset men inte behövt ge på tre dagar. En medtagen Sally somnade i soffan.

När hon vaknade igen var det dags för mat. Men Sally ville inte ha någon mat, hon stod bara på köksgolvet med svansen mellan benen så jag ringde Bagarmossen direkt för att rådfråga. Innan de samtalet var över såg jag på Sally att hon mådde riktigt dåligt så det blev mer av ett nu-kommer-jag-in-med-min-hund-samtal.

Bebisen hade redan sin pyjamas på sig så henne virade jag in i en fleecefilt. Iris fick täcke på sig och sen åkte vi direkt. Väl där visade det sig att Sally hade feber och infektion i kroppen, jag bara grät när veterinären talade om att Sally skulle läggas in igen.

Väntan på dagens samtal från Bagarmossen kändes som en evighet och när det äntligen kom så var det med dåliga nyheter, man hade på ultraljud upptäckt en böld eller abscess som det så fint heter i Sallys mage. Hon behöver öppnas upp igen även om operationen inte skulle bli lika stor. Tungt. Bara några minuter senare ringde det från samma nummer igen, kirurgen som ska operera Sally hade tittat på ultraljudet. Med lite tur kan de gå in och tömma bölden och den ligger utanför tarmarna. I värsta fall ligger den i själva tarmen och då måste kirurgen kanske skära bort en bit av tarmen och fästa ihop den igen. Ingen liten operation.

En operation som går på ”minst 40 tusen kronor bara så du vet”. Pengarna är inte det viktiga här även om en liten del av mig faktiskt inte vet och oroar mig för hur mycket försäkringen täcker den här gången. Jag vill bara att de ska ge Sally bästa möjliga vård och att hon ska överleva och må bra.

Så nu ska jag ta Iris och bebis på en lång promenad så att tiden går lite fortare med mobilen på högsta volym i väntan på att operatören ringer upp mig när allt är klart. Jag kan inte sitta här inne och bara gråta. För ovanlighetens skull skulle jag vilja att turen är lite mer på min sida faktiskt. Jag orkar inte mer.

Följ dobermannlivet på:

Livet med dobermann gillar:

Taggar

Search

Arkiv

Senaste kommentarer

   Beat diabetes   Diabetes diet