Inspiration hos de bästa

Det var så länge sedan jag tränade hund ordentligt! Jag saknar det. Jag saknar träningskompisar med koll, såna som vet hur man ligger till i träningen och kommer ihåg vad man tränade på sist! Jag saknar att träna mot mål och med ambitioner.

Vår hundträning just nu är korta pass i hundrastgården när bebisen somnat i vagnen. Dvs jag har båda hundarna lösa runt mig och lägger lika mycket tid på att styra upp saker som ”Iris, det där är inte din boll” och ”Iris jag vet att du kan gå fot men nu pratade jag med Sally, inte dig” samt ”Tyst Sally!” Jag har kommando på när det inte är Iris tur, Sally skäller när Iris tränar. Två kampglade hundar varav den ena tycker att hon är viktigast i världen, det är ingen optimal träning direkt. Aktivering är nog mer korrekt.

För att få lite inspiration åkte jag därför till Södertälje BK i dag och kikade på när team Diragos tränade. Hade rastat hundarna innan för att inte känna mig stressad av de låg i bilen och hoppades mest att bebisen inte skulle gallskrika och vilja åka hem direkt. Tvärtom var bebisen som piggast precis när vi kom till klubben och ville inte vara i vagnen alls. Men när jag under tiden som jag tjuvkikade på träningen, varit en del av gruppen, matat bebisen med bananmos och sedan en flaska, burit runt på henne en stund och bytt en blöja somnade hon i vagnen. Då hade alla kört klart sin lydnad så jag hann tyvärr inte fota för det var precis så där som det ska se ut!

Jag gillar att samla på mig målbilder och det här var exakt det. Lugnt och fint på planen med fokus och ordning. Lite snack och mycket verkstad. De som tränade tränade och de som inte gjorde det satt vid sidan av och pratade med mig samtidigt som de hade koll på det som hände på planen.

Så här lugn och fin var Ingelas hund under tiden som Ingela stod och kollade på något efter att de precis tränat och kampat och haft sig. Jag gillar sånt! Lugn och fokuserad, inget tjat från matte. Bara precis så som man vill ha det.

Så sa plötsligt Camilla till mig att hämta en hund. Jag som var fullt nöjd med att bara få chansen att fota lite gick direkt och hämtade Sally. Även om jag mest kände mig förvirrad för egen del. Camilla lånade Sally en stund och jag fick ännu en målbild.

Ingela fotade oss och här kan vi inte prata målbild direkt men ändå kul att se min lilla Sally!

Camilla och Morra körde också full fart och i samma stund som träningen var över ja då ville fröken hund krypa upp i mattes knä och gosa lite. Gulle-vovve!

Tack team Diragos för att jag fick dyka upp som gubben i lådan och hänga lite med er idag!

Små löpsteg bakom vagnen

Min längtan efter att få springa igen har gnagt i kroppen. Min längtan efter att få springa med hund likaså.

Så för någon vecka sedan tog jag på mig löparskorna när jag skulle gå promenad med vagnen och hundarna. Testade att springa lite lätt och försiktigt på små raksträckor här och där (och helst när ingen såg oss). Det gick bra! Kändes ok i mina ben, Iris fintravade bredvid direkt och Sally hade lite mer studs i benen.

Sprang längre sträcka nästa dag och visste redan att jag bestämt mig; jag skulle springa med vagnen och en hund nu i början på veckan

Ville ta med mig Iris på premiärrundan, Sally behöver det mer så det fick bli hon ändå.

Trots lite stret i kopplet, Sally ville nog köra drag, så gick det bra! Jag försökte klura ut när jag sprang ute sist och gissar på ett år sedan, minst. En hel graviditet och man är ju inte direkt fit for fight direkt efteråt, kondisen är ju typ helt borta. Men ååååå va härligt det var!

I fredags tog jag runda nummer två. Denna gång hade bebisen och Sally passning så Iris och jag fick springa utan barnvagn. Vilket lyckorus! Iris fick springa i drag då hon numera håller exakt det tempo som behövs för att hålla linan spänd och anpassar sig helt efter mig. Tror Iris var lika glad som jag, hon skötte sig exemplariskt och rullade både noga och länge i det torra gräset efter rundan.

Vi sprang 3,46 km och snittade på tiden 5:53 min/km, nöjd med det också!

Ska försöka få till vanan att springa två gånger i veckan nu och har lovat mig själv att inte jaga tider eller långa rundor, bara vara nöjd med att jobba upp konditionen igen.

Morgon-maskopi

Livet med dobermann och bebis börjar få sina rutiner. Hundarna har anpassat sig fint till nya vanor och regler.

Bebisen somnar vid 19-20-tiden i sin spjälsäng och sover oftast hela natten. Iris vet att när bebisen somnat så får hon middag. Sally vet att hon får ligga nära bebisen men inte på henne osv.

Det enda jag inte är riktigt nöjd med är en ny vana där jag blivit helt överkörd. Den tiden vi vaknar på morgonen!

Bebisen vaknar till vid 6-tiden nämligen. Där kan hon utan problem ligga och fingra på sin nalle eller kolla på sina tår fram till kl 7 utan att säga ett pip. Man ser bara hennes små händer och fötter som viftar.

MEN hundarna använder bebisen som ursäkt för att studsa upp. Iris börjar klättra på mig och ska pussas och kleta, NY DAG HURRA! Sally blir glad av att Iris är glad och börjar hoppa upp och ner från sängen. Bebisen ser Sally springa förbi och piggnar till. Hon hör Iris pip och svans som alltid lyckas slå i garderoben eller väggen.

Säger jag åt Iris att sluta hör bebisen min röst. Iris blir dessutom till sig av att inte få klättra på mig och börjar då pipa. Pipet hör bebisen och reagerar på. Sally reagerar på ökad vakenhet hos bebisen och att Iris piper. Säger jag då åt även Sally att lugna sig hör bebisen mig igen. Hur jag än gör är det kört, de triggar varandra! Varje morgon försöker jag med telepati få alla att återgå till lugn och helst somna om men det är sällan det lyckas.

Bara att kliva upp, mata odjur, rasta, fixa flaska till bebis, duka fram frukost till mig själv och börja kolla nyhetsmorgon.

Det är då det blir knäpptyst igen.

Hundarna har varit ute och kissat och ätit och slocknar i soffan. Bebisen har lekt med nallen, fått sin flaska, en torr blöja och nappen och somnar om i babysittern.

Där sitter jag, klarvaken, hungrig. Det är ljust ute och solen lyser. Det här är inte min nya rutin, det är deras, de är i maskopi och har skaffat sig en vana helt utan mig.

Dobermannskepp kommer lastat

Ibland när någon ser mig knata runt med hundarna och bebisen så frågar de om jag behöver hjälp. Men det behöver jag ju inte, man kan hålla babysitter i en hand och två koppel i andra handen. Inte helt optimalt om en kanin eller dum katt skuttar förbi men det går. Dessutom händer ju inte det så ofta.

Lite tungt och otympligt att alltid ha händerna fulla är det ju dock. Därför brukar jag göra så mycket jag kan på samma gång för att slippa släpa hit och dit och upp och ner många gånger.

Exempel: Ska bebis till bvc för att mätas och vägas så tar vi med oss hundarna i bilen. För då kan vi handla på ica som ligger i närheten av bvc. Och hundrastgården ligger på vägen till så då rastar vi hundarna innan. Och när vi ändå är ute och åker i de krokarna brukar vi åka bort till Bromma Zoo och köpa hundmat.

Väl hemma igen brukar jag vara rätt trött av mätning, vägning, rastning, matköp och zoo-affär. Så då brukar jag ta allt samma vända ur bilen för att slippa släpa flera gånger. Mitt snitt är alltså 6 kg bebis, 11 kg hundmat, 60 kg dobermann och 3-4 ica-kassar och ett par paket blöjor. DÅ hade det varit finemang om någon kunde dyka upp och hjälpa till! Har jag tur ska någon granne in eller ut genom porten när ett dobermannskepp kommer lastat. Då brukar de hålla upp porten åt mig. Det är lyx!

Skötväska undrar kanske någon? Icke! Skulle bebis behöva ny blöja har jag en i fickan tillsammans med några tvättlappar i en hundbajspåse. Bebis får äta innan vi åker och direkt när vi kommer hem. Planering!

Behöver du gå ut?

Om Iris väcker mig kl 03 och vill gå ut då vet jag att hon behöver gå ut. Då stretar hon till närmsta gräsplätt och är antagligen riktigt dålig i magen.

Om Sally väcker mig kl 03 på natten och vill gå ut så börjar hon oftast med att kika mot busken där vi skrämde upp en kanin för någon månad sedan. Är den kanske där nu också? Sen stannar hon till för att hon hör någon röra sig på andra sidan lilla parken. Vem fan vet, det kan ju vara kaninen på väg hem från krogen som går därborta och sparkar grus?

Oftast kissar Sally och när hon äntligen gör det då är jag så irriterad över att jag överhuvud taget lämnade sängen för detta att jag inte stannar kvar ute med henne för att ta reda på om hon behövde bajsa också.

Ibland vill jag inte gå ut med henne alls. Som inatt när hundarna kvällskissat vid 22 och Sally väckte mig kl 01 och började vanka runt. Då ville jag bara sälja henne på blocket. Självklart gick vi ut, hon kissade lite! Behövde hon ens bajsa nu på morgonpromenaden?! NEJ!

Jag har alltså en hund som visar när hon BEHÖVER gå ut och en som visar när hon KÄNNER för det.

Har du kvar hundarna?

Nu när jag har bott här i lite mer än två år så känner grannarna igen mig. Hundarna gör säkert att jag utmärkt mig, bebisen gör att de numera gärna vill prata med mig.

Förra veckan var bebisen och jag i tvättstugan. Vi träffade en granntant som kommenterade hur stor hon blivit. Med följdfrågan ”Har du kvar hundarna?”

En annan granne och jag åkte hiss tillsammans och det visade sig att vi skulle ner till Ica båda två. Så vi hann prata lite på vägen dit också. Den grannen frågade också hur det gick med hundarna, sedan la han till ”Ja, för de kan ju bli lite svartsjuka”

En tredje granne mötte jag när hon klev ut ur hissen och jag, bebis och hundarna skulle in i den samma. Henne har jag aldrig pratat med förut men nu sa hon hej och höll upp hissdörren för oss. Hon pratade lite med bebisen när hon plötsligt frågade mig hur det går med hundarna och bebisen. Precis just då var det ett koppel som snurrade in sig och det blev lite stök. Så jag bara mumlade något glatt om att vi är som en cirkus där vi drar fram men att det går bra. Då svarade hon ”Ja, för jag har beundrat dig så länge. Du är så duktig och dina hundar är så fina” Så otippat och så glad jag blev! Jag var ju beredd på något helt annat.

Så oavsett om man förväntar sig att jag ska göra mig av med hundarna, tror att det råder konflikt här hemma eller beundrar oss så verkar i alla fall genomsnittsgrannen undra hur det går med hundarna.

Kanske skulle jag bjuda in grannarna på öppet hus här hos mig. Så de får se att det går bra och att vad som händer här hemma. Att jag aldrig har märkt av någon svartsjuka över huvud taget. (Om det är någon som läser det här som har upplevt det, berätta gärna!)

Att det jobbigaste är om jag matar bebisen med sked, för då tycker Iris att hon också borde få smaka och står och tigger eller väntar på att bebisen ska bjussa på en hand full med fruktgegga eller gröt som hon kan slicka rent.

Enda anledningen till att Iris kollar upp på mig är för att hon väntar på ”varsågod” att tvätta hand.

Bebisen har nyligen fått barnstol. Än så länge sitter hon mer tvättsäker där man det är banne mig bara en tidsfråga! Iris håller bra koll.

Leksaker och nallar har fått ben då Iris älskar att sno dem och bära runt på. Iris har ingen skam i kroppen när det gäller att hämta nalle direkt ur spjälsängen ens.

Sedan är det vår Sally. Hon vill vara med, alltid. Fixar jag med bebisens tvätt eller byter blöja så är Sally lyckligast om hon får vara i samma rum. Annars ligger hon utanför barngrinden och puttar på den med jämna mellanrum eller kanske ger ifrån sig ett litet längtansfullt pip.

Sally vill helst ligga nära bebisen och tar varje tillfälle att göra just det. Hon vill gärna tvätta bebisens händer, fötter och ansikte och puttar gärna på blöjan också. Konstigt nog har Sally knappt rört bebisens saker, skönt då hon ju är den som äter upp och sväljer grejerna!

Eller som för någon dag sedan, när hon och bebisen faktiskt somnade bredvid varandra på sängen och jag trodde att mitt hjärta skulle spricka så söta de var!

Saker Iris inte tycker är ok

När jag var ute på promenad häromdagen stannade jag till vid Stadshuset för att fylla på bebisen med mat. Satte mig på en bänk med bebisen och knöt fast hundarna i den samma. Plötsligt kom en kraftig vindpust och vagnen började rulla iväg på eget bevåg. En snäll förbipasserande dam satte stopp på vagnen och parkerade den vindsäkert mot en papperskorg. Trots att allt detta skedde bort från Iris och Sally och att jag satt i mitten blev Iris upprörd och började skälla jättemycket.

Tydligen är det inte ok att röra vagnen.

En annan promenad när jag hade bebis i sele på magen såg jag en liten lastbil som krypkörde längs gatan. Uppenbarligen hittade inte föraren i den tyskregistrerad lastbilen sin destination. När jag bara några hundar meter senare såg föraren stå och se förvirrad ut på trottoaren med sin mobil i handen så gissade jag att han skulle fråga om vägen. Mycket riktigt ”Excuse me…” Iris brydde sig inte om att han började prata med oss. Iris brydde sig inte att vi gick rakt mot honom. Jag svarade ju och lät glad så då var Iris ointresserad. Men när han tog sin mobil och liksom vända upp den för att visa på kartan vilken adress han letade efter så blev det ju att han såg ut som att han siktade på bebisen.

Då tog Iris sats och skällde sitt bästa ungefär fem cm från den stackars mannens skrev. Han hoppade till kan jag säga.

Tydligen är det inte ok att köra upp google maps i bebisens ansikte.

En låång promenad

Igår var det söndag och soligt som tusan. Det var helt omöjligt att inte vilja ge sig ut på promenad!

Så med nymatad bebis och extra flaska med i vagnen gav vi oss ut alla fyra. Gick ner förbi Pampas Marina och över till Kungsholmen. Började gå mot Rålambshovsparken och väl där stannade vi till i rastgårdarna där. Väldigt isigt och vi hann inte vara där någon längre stund innan en hundägare med bostonterrier bara tänkte öppna grinden och gå in. Så jag fick hojta stopp och ta ut mina hundar och barnvagnen och upptäckte då att Sally tappat sitt halsband. Lämnade alla flickorna utanför och knatade runt en stund och letade i rastgården, icke.

Började gå genom Rålis och följde sedan Norr Mälarstrand bort till Stadshuset. Det var så fint och folk åkte skridskor ute på isen! Problemet med att gå ut en solig söndag i Stockholm är att man inte är ensam, det var knökfullt med folk och alla gick så galet långsamt! Jag fattar inte hur jag med två hundar som stannar och nosar och kissar och en barnvagn ändå rör mig fortare. Så vi gick faktiskt längs med cykelbanan istället. Den behövde vi bara dela med få cyklister och många joggare. Däremot hörde jag många kommentarer och såg hur många som kikade på oss från gångbanan.

Att gå med två dobermann brukar få folk att titta, släng på en barnvagn också och plötsligt blir det hund- och babytricket i samma. Vi fick beröm och glada kommentarer, både för fina och duktiga hundar! Jag är lite ovan med att få glada blickar och miner från folk som puttar på barnvagnar men nu är jag ju en i gänget och då är det annorlunda, skoj!

Efter Stadshuset funderade jag på att följa Kungsholmen runt men den där lilla stigen och senare trottoaren är så smal och jag orkade inte hamna bakom fler långsamma människor. Så vi gick förbi Rosenbad och in mot Kungsträdgården istället. Väl där hade jag rejält skoskav och började bli hungrig men tanken på att böka ner i tunnelbanan lockade inte. Vi var ruskigt nära att orsaka en korvincident då ung man som pratade intensivt i sin telefon med en varmkorv i den andra handen. Han hade inte riktigt koll på att vi kom gående men hundarna fick ruskig koll på var han hade sin korv. Nära att han blev av med den kan jag lova!

Vi knatade vidare förbi Segels torg och Åhlens tillbaka mot Kungsholmen. När vi var i höjd med polishuset kände jag att det var lika bra att gå bort till Fridhemsplan. Men väl där kändes det lika bra att gå tillbaka till rasthagen där i höjd med Thorildsplan och se om Sallys halsband kanske skulle ha dykt upp. Icke nu heller, så då gick vi hemåt istället.

Jag vet inte hur många hundar vi såg och mötte igår men jag gissar minst 50. Eftersom i stort sett alla hundmöten skedde så att vagnen hamnade mellan mina och den mötande hunden så lufsade Iris bara på. Sally däremot går upp i varv och lät det gå ut över Iris. Varje gång vi mötte en hund de första 2 h så skällde Sally till och studsade lite på Iris.

Om någon lagt märke till att båda hundarna har selar av modell ”gå fint” på sig så stämmer det. Kombinationen isigt underlag, vagn och två hundar har gjort att jag grävt i lådorna och hittade dessa som jag just nu använder på våra långpromenader. Då kan jag hålla hundarna i en hand och putta vagnen med den andra, hantera hundmöten utan att stanna och även om det skuttar upp en kanin i trakterna av Karlberg så klarar vi det också (har testat). Bebis säkerhet går först.

Och lång promenad blev det. Vi hade varit ute i 4 h och 10 minuter när vi väl var hemma igen!

Årsmöte 2018, blir vi färre och färre?

Igår var jag på Svenska dobermannklubbens årsmöte på Södertäljde BK. Jag och 22 andra medlemmar.

Förutom det vanliga viktiga med att se till att det finns en gubbe på varje viktig post och gå igenom budget så pratades det om lite av det vanliga (vågar påstå att det kommer upp på alla möten jag varit på de senaste åren). Sjunkande medlemssiffror och sjunkande antal registrerade hundar och vad vi ska göra åt det. Min lösning är inte samma lösning som andra medlemmars och det tycker jag är intressant. Samtidigt så är det bra att vi tycker att det är olika, det betyder att det tänks ”brett”.

Jag undrar hur det ser ut i andra raser och kanske mest specifikt bruksraser? Är det någon rasklubb som stadigt ökar för varje år? Medlemmar och registrerade hundar? För inte har väl vi svenskar färre hundar nu än förr?

Jag hittade statistik på SKK och de senaste 5-6 åren registreras det typ mellan 50 och 54 tusen hundar per år i Sverige. Sen hittade jag statistik för 2016 vilka raser som ökade respektive minska mest.

De hundar som ökade mest 2016 var:

…och de hundar som minskade var:

Med andra ord, antalet registrerade hundar totalt verkar var ungefär samma. Jag kan inte säga att jag ser någon tydlig trend vad gällde typen av hundar som ökade eller minskade mest heller.

Dobermann då? Visade sig att det reggades 97 hundar 2015 och 165 stycken 2016. Dvs de året en ökning med 70,1%. Däremot kom rasen inte med på listorna ovan då de krävs minst 100 registrerade hundar och det nådde vi ju inte upp till 2015. På dobermannklubbens hemsida fanns lite mer statistik för några år bakåt.

Dobermannrasens drop efter 2008 har jag alltid trott berott på ändringen att man inte längre fick ställa kuperade hundar födda efter 2008. Men antalet importer är ju bara en liten del av den totala summan och 2016 importerades 30 stycken, 2015 och 2017 importerades 28 dobermann. Dvs de verkar ligga runt samma siffra de senaste nio åren. Plus att jag fått för mig att antalet importer inte minskat så mycket, det är bara att folk som importerar kuperade hundar inte längre registrerar dem, men det är en gissning från min sida som jag anat mig till från Facebook.

Att antalet medlemmar i klubben minskar är en annan sak. Varför väljer man att ha dobermann men att inte vara med i Svenska dobermannklubben?

Många frågor, få svar.

Iris och jag på sjön

Med lilla bebisen så blir det av förklarliga skäl inte så mycket skidåkning för oss denna vinter. Men jag njöt i fulla drag (vitsigt va?!) av det vi hann med nu i slutet på februari! Här är Iris på sjön.