Dagen då du lämnade mig

Jag har inte fullt ut bearbetat att Anna lämnat mig. Tänker på och pratar ofta om henne och jag har heller aldrig riktigt fått skriva av mig om vad det var som hände den där söndagsmorgonen i juli förra året. Har man haft en blogg under så många år är man (eller i alla fall jag) van med att få uttrycka tankar och känslor i skrift och i det här fallet vart det aldrig så.

Så för att jag på ett sätt ska få ett avslut har jag nu efter de här månaderna valt att skriva om det.

Det var en helt vanlig söndagsmorgon. Sommarsolen sken och jag skulle jobba. Anna låg kvar i sängen medan jag drack en kopp kaffe och fixade mig lite snabbt. Vi gick som vanligt ut i ottan och tog den dagen rundan genom Rålambshovsparken.

Anna hade varit sjuk länge i sin allergi och medicinerna hade även de tillslut börjat förstöra henne. Bara veckan innan hade jag i samråd med hudspecialisten beslutat att det skulle bli hennes sista sommar. Ville inte att hon skulle bli ännu sämre, vilket hösten och vintern alltid såg till att göra. Hon var tunn, hemskt avmagrad och väldigt gles i pälsen, så gles att hon såg ut att vara grå. Hon såg vanvårdad ut.

På somrarna i parken ser det ut som en soptipp innan de kommit i gång med att städa efter nattens festligheter. Anna som alltid var ett A-barn och lös fick tag på ett spett med kött och aldrig hade hon lyssnat så dåligt som hon gjorde, men det var inte helt utan kamp. Hon ville så gärna lyda och hon ville äta upp. Hon var alltid varit väldigt matglad men det blev extremt av alla mediciner.

Jag blev arg och frustrerad på henne. Inte fysiskt men på rösten och i tankarna en stund efter. Det släppte efter ett tag, hon var ju min lydiga lilla tjej och var som vanligt efter det.

Det gick som inte att vara arg på henne under längre stunder, hon vägde som alltid upp om inte till och med 100 ggr mer än det negativa och det är väl så hela vår relation och vardag har varit. Det som gjorde Anna så svår var också det som gjorde henne så lätt och allt det goda var så gott.

Anna var ju en lyhörd tjej med mycket samspel i sig samtidigt som hon var en mattegris med separationsångest.

Vem som helst kunde träna henne och hon lyssnade på andra och när de kallade in henne. Minns när vi var uppe i Boden och hälsade på Therese. Vi hade bestämt för en tjejkväll ute och hundarna stannade med hennes pojkvän och hans vänner hemma i huset. Anna gillade oftast inte att jag lämnade henne och kunde även trots sällskap av andra vara orolig.

Någon öppnade ytterdörren och Anna sprang ut och Thereses pojkvän var ju såklart jätteorolig och trodde att han skulle behöva sätta efter henne, men så ropade han och Annas lydighet tog över och hon vände tillbaka till honom. Ett exempel på det svåra men så enkla.

Vi promenerade vidare och lekte i solen och allt var som vanligt. Vi hade precis vänt hem efter drygt 1½ timme ute och var nästan hemma när hon plötsligt sprang mot och upp i en trappa. Jag vet faktiskt inte helt säkert vad det var som hände, men precis när jag skulle kalla in henne flög hon omkull. Hon ställde sig upp och skrek de mest hjärtskärande ljud jag någonsin hört. Ena frambenet höll hon upp i luften och jag såg att det inte var bra. Jag började springa mot henne och hon sprang det fortaste hon kunde mot mig, skrikandes.

Så fort hon kom fram tryckte hon sitt huvud i min mage och tystnade. Jag kramade om henne och bad henne att lägga sig ner på gräset vilket hon gjorde. Jag både såg och kunde känna att frambenet var helt av och efter en stund svimmade hon av någon minut, troligen av chock och smärta.

Minns att jag inte kunde få fram en endaste tår utan bara tänkte att Anna behövde hjälp nu och jag behövde lösa mitt pass och nycklarna till jobbet. Hon låg så stilla och snällt att jag först ringde och fixade med jobbet och sedan till Elaine som likt en ängel kastade sig i bilen och hämtade upp oss. Efter att jag lagt på slog det mig vad som hade hänt och tårarna forsade. Kramade om henne och berättade för henne hur duktig hon var som låg så stilla.

Samtidigt som jag tänkte, inte idag, inte nu. För jag visste direkt eftersom att skadan var så allvarlig att det inte skulle bli en sista sommar, det skulle bli vår sista timme.

När Elaine kom med bilen vart Anna så glad över att se henne att hon verkade glömma bort hennes onda ben och kastade sig mot henne. Det gjorde såklart jätteont och hon skrek och var glad på samma gång. Hon hoppade snällt in i bilburen och man hörde henne jämra medan vi skyndade till veterinärkliniken.

Sprang in och medan jag lämnade alla uppgifter kunde jag se hur en kille rullade ut en bår och att Anna snällt blev hanterad och klev ombord och satt stilla. Ingen munkorg behövdes. Fick komma in i rummet där de rullat in Anna och han lyfte ner henne på en filt på golvet och jag satte mig vid henne och hon la sitt huvud i mitt knä. Hon fick smärtstillande eller lugnade och sedan fick hon överdosen.

Efter ett par minuter dog Anna i min famn och allt hade hänt på mindre än en timme. Från en helt vanlig sommarmorgon till att livet vänder upp och ner helt och hållet. Jag förlorade min bästa vän.

När Expo somnade in fick jag tillslut bestämma en tid när jag skulle lämna honom för att inte sitta och klappa en död hund i timmar. Jag hade så svårt att lämna och jag bäddade in honom i en filt innan jag gick. Skulle det bli likadant med Anna? Jag satt en kort stund med henne innan jag sa till Elaine att jag var tvungen att gå. Jag orkade inte se henne ligga där livlös. Min sjuka, men alltid så otroligt glada Anna låg bara där och jag klarade inte av det, så jag lämnade henne bara efter någon minut.

På ett sätt hur ont det än gjorde den dagen och att hon lämnade mig så abrupt var det också skönt. Jag slapp ta beslutet att välja dag och hela den proceduren.

Jag ville inte utsätta henne för den stora operationen med rehabiliteringen efter för att hon sedan skulle få somna in ett par veckor senare och tacksamt var det många som stöttade mig i det beslutet. Djurens välmående ska alltid ligga i första hand, alltid hur ont det än må göra för oss tvåbenta och jag hade så gärna velat få ha henne ett par dagar, ett par veckor till.

Händelsen har förföljt mig jättelänge. Varje gång jag slöt mina ögon under en lång tid spelades det upp om och om i mitt huvud och skriken har nästan varit outhärdliga att behöva minnas.

Hennes sätt att agera den dagen, att det mitt i all sorg stundtals var så vackert, har också varit en bekräftelse på oss och vår relation och hjälper mig på ett sätt att minnas henne mer med den glädje och kärlek hon gav mig. Anna älskade verkligen mig och jag älskade henne.

Anna vom Hexenzauber

2010-07-12 – 2014-07-06

A27
vaniljvisp2
A14

mlie.se drivs inte längre av mig utan av någon annan (bilderna och hemsidelänkarna är gamla).


Anna vom Hexenzauber

Första gången Iris träffade lilla Anna var i slutet på september 2010
Annavh1

Jag vet inte riktigt vad Iris tyckte om Expos nya lilla lillasyster men de kollade in varandra noga och Anna såg ut att vara full av beundran för den stora Iris.
AnnavH2

Iris, Expo och Anna den där första träffen på Lidingö BK.
traff1

Bara några dagar senare följde Lina och jag med Emelie och hennes hundar när det vi var på Annas första promenad i stora staden och gick runt området kring Sergelstorg, Drottninggatan och Kungsträdgården.
staden10.2
staden10.3

Anna var som valp en liten plutt och redan då var hon jättegullig och kramvänlig!
staden10.5

Den hösten var vi ofta på utflykter alla tillsammans. De tre musketörerna hade blivit fyra och hundarna blev som en egen liten flock.
fira1
fira1.6

I oktober 2010 fångade jag Iris (2 år) och Anna (3 månader) på bild när de krokdilade för första gången. Då i början kände jag mig orolig att Iris var för ”på” men sedan dess höll de på så varje gång de träffades. Oavsett om de träffades inomhus eller utomhus.
AnnavH3

Vi gick även i rastgårdar och på Gärdet med våra flickor. Anna var glad och framåt men tyckte att andra hundar kunde var lite läskiga ibland och var aldrig dum mot någon eller muckade tillbaka. Många hundar passade då på att vara lite fräcka mot Anna, något som Iris alltid såg till att sätta stopp för.
AnnavH4

Iris och Anna gjorde många andra saker tillsammans också. Ibland kunde Anna också och hänga på, ibland var hon för liten och jag glömmer banne mig aldrig hur sur den lilla blev när hon inte kunde hoppa över det där lilla staketet.
annahopp5
annavH6

Några av de bilder som jag tagit då vi varit på utflykt tillsammans med alla fyra hundarna samtidigt.
annavH7
annavH8
AnnavH9

I februari 2011 hade Anna hunnit bli 7 månader och Emelie och jag gjorde en utflykt med bara Anna och Iris till Kottlasjön på Lidingö. Där lekte flickorna en hel del, Emelie testade att åka skidor och Iris fick dra pulkan. Det jag minns bäst av utflykten var då jag satt i pulkan efter Iris och Anna sprang bredvid mig, det är inte ofta man färdas precis i samma höjd och jämsides med en springande dobermann.
AnnavH10

Anna i vintersol mars 2011
annamars2.11

Anna var inte bara bra kompis med Iris, även Lina gillade henne och när de fick chansen så lekte de och busade de också. Bilderna från mars 2011 då Anna var 8 månader och Lina snart skulle fylla 7 år. Jag tror faktiskt att Anna kom överens ned alla.
annavH11

Den sista gången vi träffade Anna innan vi flyttade ner till Skåne var i slutet på samma månad och jag tog bilder på Anna och Emelie som kampade. Tidigt visade Anna stor arbetslust och matte Emelie behövde varken boll eller godis när de skulle träna, belöningen för Anna var att få träna. Anna brydde sig inte heller vem som tränade henne, hon samarbetade gärna och var lika duktig oavsett vem som kommenderade henne!
annavH12
Jag glömmer aldrig när vi sa hejdå till varandra den dagen Emelie och jag, det kändes konstigt och vemodigt att vi nu splittra de fyra musketörerna. Vi sågs ju minst en gång i veckan, passade varandras hundar, tränade tillsammans och våra småtjejer var bästisar!

Som tur var kom gänget på besök nere hos oss i Skåne redan i april. Alla vovvarna var glada att se varandra igen.
annavH13

Under tiden som Lina och Expo stannade hemma med husse åkte Emelie och jag ner till klubben och tränade med Anna och Iris. Efteråt lekte och sprang de på stranden vid lilla sjön.
annavH14

Efter det sågs vi bara en gång under sommaren på årets dobermann-RM. Anna och Emelie tävlade i lydnadsklass ett. Emelie och jag var så nervösa att Anna och Iris skulle börja krokodils på platsliggningen. (som tur var så var de i varsin grupp sen!)

Det var först i oktober när Iris fyllde tre som hela flocken träffades igen. Denna gång fick Anna stifta bekantskap med min lilla granne och de kastade gris tillsammans.
Annavh15

Anna och Iris fick följa med till Skäralid och gå en promenad med oss där.
19okt11.3

Dagen efter fick Anna och Iris även springa i stora sandgropen där de jagade boll och blev både blöta och sandiga tillsammans.
20okt11.1

Här hemma på tomten mellan utflykterna var allt som vanligt och de fyra lekte och var tillsammans utan problem.
annavh16

Efter det sågs de fyra musketörerna bara en gång till på våren 2012. Den sommaren i juli avlivades Expo då han hade blivit så dålig i sin hjärtsjukdom. Fyra blev tre igen.

Vi sågs en längre period den sommaren i samband med rikslägret det året och då vi även lärde känna Therese och hennes hundar Mila och lilla Liz som var med oss hela tiden.
rikslag2
annavh18

Under rikslägret tog jag några av mina favvobilder på Anna och Emelie när Anna skulle försöka lära sig simma. Vi skrattade så vi grät när Anna plaskade runt och Iris simmade som en säl runt dem under tiden.
annavh17

Alla flickorna stannade hos oss några dagar innan vi fortsatte till årets RM i Degerberga. Anna och Iris hann krokdila på tomten!

Alla vovvarna lekte och busade och hade kul tillsammans.



Sommaren 2013 var Anna och Emelie på besök igen och det tog inte lång stund innan Anna och Iris höll på som vanligt. Det verkade inte spela någon roll hur långt det var mellan gångerna de sågs!
anna13.3
Vid den här tiden hade Anna börjat visa tecken på allergi men var fortfarande lika glad som alltid och då där på sommaren var pälsen fin utan kli. Jag minns hur jag sa till Emelie förra sommaren att jag lätt skulle kunna tänka mig att ta en valp efter Anna. Emelie fick påminna mig om att hon var sjuk. Det var lätt att glömma när man såg och träffade henne!
annavh20
annavh19

Däremot den vintern som var rasade Anna i vikt och allergin blev värre. Trots alla undersökningar och blodprov och hudskrap som hudspecialisten Anna träffade tog så hittade man aldrig alla saker som Anna var allergisk mot. När Anna och Emelie var här i början på januari så hade Anna blivit väldigt tunn och hennes päls var på sina ställen så gles att hon såg grå ut men lika glad och pigg var hon, lika mycket lekte hon och Iris.
12jan141
12jan20141
Då när de var här visste ingen av oss att Lina bara hade två veckor kvar att leva och detta blev den sista bilden på de tre hundarna tillsammans innan bara två av dem fanns kvar.
13jan141

I slutet på juni kom Anna hit igen, vi lärde hennes simma och även om hon var smal var hon samma glada lilla hund! På bilderna när hon lekte med Iris och Nemo syntes det tydligt hur smal hon blivit.
20juni141

Strax efter att de varit här och hälsat på bestämdes det att detta skulle få bli Annas sista sommar. Emelie och jag bestämde att vi skulle ses en sista gång, nu i helgen i Katrineholm. Vi skulle fira Annas fyraårsdag i går den 12 juli och jag skulle få säga hejdå till en av de trevligaste och bästa hundar jag någonsin träffat. Den enda hund som jag inte hade tvekat en minut att ta över om något någonsin skulle ha förhindrat Emelie från att ha henne kvar.

Men ödet ville annorlunda. Tidigt på söndagen den 6 juli, mindre än en vecka innan vi skulle få ses en sista gång råkade Anna ut för en hemsk olycka och väl på djursjukhuset beslutade Emelie att Anna skulle få slippa en operation bara för att avlivas bara några veckor senare. En sista sommar blev ett abrupt slut för Annas skull.

Ändå sågs vi nu i helgen i Katrineholm. Emelie utan hund, jag med Iris. Vi låg och pratade länge, länge om våra hundar i allmänhet och Anna i synnerhet innan vi somnade den kvällen.

De fyra som borde ha levt och varit kompisar fortfarande; Lina som en tantig tioåring, Expo skulle ha varit sju år nu, Iris fem och Anna skulle precis ha blivit fyra. Nu finns bara en av dem kvar.

Lilla Anna 4 år

I dag skulle du ha fyllt fyra år. Lilla Anna, du som sedan den där första hälsningen när du bara var en liten plutt som matte Emelie hämtade hem från Tyskland varit Iris bästa vän.

Vi har saknat dig i dag.
Annavh1

En massa vovvar!

På midsommar hade vi tre hundar här på besök; Anna som var här och hälsade på med matte Emelie, Nemo och hans husse var här och firade lite med oss över dagen samt vår lille chihuahuagranne som behövde passning då hans flock var på icke hundvänligt midsommarfirande.

Nemo var den som var gladast över att få fira tillsammans. Han vill alltid leka och lyckades övertala Anna att det var en bra idé. Iris sprang med lite men lekte hellre polis än var med och lekte.
20juni141

Vi tvingade även lille grannen att vara med och posera på bild på hela gänget. Men då fick de stora svartskallarna lägga sig ner så att han slapp alla deras långa ben och kaos. Han var som ni ser ändå inte så där jätteintresserad av att hänga med dem.
20juni142
Som kompensation för att han under en stund behövde vara med dem så satt han med vid bordet när vi åt och minsann fick han äta från en del tallrikar också.

Några dagar senare fick vi besök av en annan dobermann, Iris systerson Allan. Full rulle för hela slanten på denna unge herre som är runt 16 månader just nu. Lite för mycket full rulle tyckte matte och husse och jag försökte komma ihåg hur Iris var i den åldern. Tack vare bloggen kunde vi konstatera att hon var skitjobbig. Tur man glömmer och förtränger en del saker…
22juni142

Iris tyckte också att han var skitjobbig men det gick bra att vara i närheten av honom om man fick något för det. Korv till exempel. Faktum är att Iris blir en riktig fjäskis när det finns något att äta i närheten.
22juni141

I onsdags kom dobermann nummer fyra på besök, Kira som vi ska passa några dagar medan matte är på andra äventyr. Tyvärr kan Kira och Iris inte vara tillsammans och när de ska rastas så tar husse och jag varsin vovve, därför har vi hägnat in del av tomten och delat på vardagsrummet med kompostgaller. Kira har egen utgång till sin del av altanen och tomten och det funkar utmärkt.
28juni141
Det är bara när Kira äter ben eller jag är på Kiras sida som Iris visat minsta intresse för Kiras del av tomten, annars bryr hon sig lika lite som hon brukar om andra hundar. För första gången är det rätt skönt då kompostgaller faktiskt bara stoppar Kira, hade Iris velat gå in till henne hade hon bara puttat undan gallren och då hade det blivit jobbigt.

Från plask till sim Anna!

Emelie och jag tog med våra hundar till stranden två dagar på raken när de var här. Den första dagen hade jag ju med mig GoProkamerna och gjorde strandfilmen och jag kunde ju inte låta bli att ta med den dagen efter också även om det tagit mig några dagar att få ändan ur och lägga upp film från den dagen.

För det var ju viktiga händelser som fastande på film, Emelie lyckades få Anna att gå från panikplask till riktigt hundsim!

Emelie tog ut Anna på djupt vatten och höll sedan upp Annas rumpa med ena handen och hade ett bra grepp i flytvästen med andra. Sedan lät hon Anna trampa vatten på stället tills hon låg rätt i vattnet och slutade plaska. Så här tjusigt blev det:

Extra kul att se dem simma sida vid sida så där! Hoppas att Anna fått in tekniken nu så hon kan fortsätta glida fram i vattnet!
sidavidsida20juni14

Strandfilm!

Iris bästis Anna är på besök och i dag var vi på stranden och passade på att ta med GoPro-kameran!

Glöm inte att klicka på HD-knappen så att ni får bästa möjliga strandeupplevelse och kan njuta av både Iris och Annas simstilar!

Tre dobermannflickor

13jan142 Vår flock ska inte utökas och jag längtar inte efter en tredje hund. Det är sällan jag verkligen känner sug efter en valp mer än att de är gulliga, söta och det är kul att vara med dem.

Visst pratar vi om ibland om vad som ska hända i framtiden men det handlar bara om vad som händer när vi förlorar någon av våra egna hundar. Ska vi ha en hund här hemma eller skaffa en till då?

Men det finns faktiskt en hund som jag inte skulle tveka på att ta direkt om matte av någon anledning inte skulle kunna eller vilja ha kvar henne och det är Anna. Hon är så gullig, hon har ett fantastiskt sätt och är en otroligt positiv hund. Men kanske viktigast av allt; hon smälter in hur bra som helst med mina hundar. Det är nästan som att hon redan är tredje hunden i vår flock. Hon beter sig dessutom som att hon alltid hade bott här.

Visst, Iris och Anna leker och har kul tillsammans, men det är på Lina som det märks bäst ändå. Lina har inga problem med att vara nära Anna och tugga ben eller slappa i närheten av henne.

Nu när Anna och Emelie har åkt tåget hem till Stockholm igen känns det lite tomt utan Anna, nästan som att det saknas en hund.
13jan141

Iris bästis

Iris som sällan leker eller vill leka med någon annan hund (Lina räknas inte) har en bästis. En bff som hur lång tid det än tar mellan gångerna de träffas hon alltid vill leka och krokodila med.

Så här är det hos oss just nu när älskade Anna är på besök.
12jan141
12jan142
12jan143
12jan144

Lina tar det hela med ro. Hon bryr sig inte så mycket om att Iris och Anna leker nästan hela tiden. Ibland är hon till och med med en liten stund men mesta tiden bara kollar hon på med måttligt intresse.
12jan145

Iris bästis är här nu

Det är alltså hunden Anna och matte Emelie som är här nere i Skåne och hälsar på. Våra kompisar från Stockholm.

När Anna var liten valp träffades vi jämt och Anna och Iris lekte massa, massa. Då var de bästisar och kunde ligga och krokodila hur länge som helst med varandra.

Nu har det gått några år och hundarna ses inte lika ofta plus att jag upplever att Iris blivit mindre och mindre leksugen med andra hundar. Hon vill helst bli lämnad ifred och är rätt tråkig hundkompis. Inte ens Lina leker med henne så ofta för att hon är en sån översittare. Därför visste jag inte hur hon skulle vara nu när Anna kom ner.
anna13.1
I går när de kom var Iris lite bossig när Anna ville leka. Iris har alltid låtit mycket och gärna och hon liksom mullrar och morrar och är en översittartyp. Tryckte ner Anna i gräsmattan och stod över henne och lät fult.
anna13.2
Men så gick det en liten stund och så blev det tyst. Plötsligt var det bara flåsljudet från öppna hundmunnar och judorullningar som hördes.
anna13.3
Plötsligt låg Iris på rygg breddvid Anna och tassar och tänder var i en enda glad röra.
anna13.4
Anna är fortfarande Iris bästa lekkompis!
annaa13.5