Du berättar att du ska skaffa valp/bebis
Hund: Dina vänner och bekanta delar automatisk upp sig själva i några kategorier från skeptisk hundhatare, de som inte bryr sig ö h t, kattmänniskor, hundfolk och sist men inte minst de som själva haft dobermann och som får ett skimmer i ögonen när man berättar vilken ras det är som ska inhandlas.
Min mor tillhörde kategorin skeptisk hundhatare när jag berättade att jag skulle skaffa Lina och en av hennes första kommentarer var att om jag köpte en sådan hund var jag aldrig mer välkommen hem. Just det där löste sig ju fint och Lina omtalas nu av min ömma moder som världens bästa hund, tätt följd av den kloka och lugna Iris (mammas egna ord). Rasen dobermann är den bästa men hon har fortfarande en del att säga om andra hemska och läskiga hundraser som hon då inte litar på.
Barn: Eftersom det inte är lika politiskt korrekt att spontanutbrista ”FY FAN!” när man får reda på att någon väntar barn så blir det lite lättare att berätta om människovalpar än hundvalpar. Vänner och bekanta delas snarare upp i kategorierna de som från och med denna dag helt ogenerat börjar ta på dig och kladda på magen och de som har vett nog att fråga först eller låter bli. En del är besatta av att prata om din bebis, det går att ställa hur mycket frågor som helst och intresset tar liksom aldrig slut. Bebisprat varar för evigt nästan oavsett vem du pratar med.
Skräckhistorier
Hund: Nja, rätt dåligt med det. Jag tror inte jag fick höra några faktiskt. Det värsta är väl att man får höra att hundvalpen kommer att behöva springa ut och kissa på nätterna och att du kommer att få lite sömn.
Barn: Förbered dig på avgrunden säger jag bara.
Förutom att jag haft oturen att under våren ha läst vidareutbildning till narkossköterska och genom studierna fått lära mig vad som faktiskt kan gå fel och att gravida är riskpatienter så har jag som bonus fått höra många historier från mina kursare som jobbar på ambulansen. Jag som vanligtvis gillar ambulanshistorier kom på mig själv med att få klotögon och hålla händerna över magen när de pratades om patientfall. Hur många liter blod en gravid kvinna faktiskt kan förlora inne i en ambulans och hur långt upp ambulanspersonalen faktiskt kan trycka upp sina händer i en gravid kvinna i vissa nödsituationer som uppstår.
En del vänner och bekanta älskar att börja meningar med orden ”Inte för att skrämma dig men…” och sen får jag höra om barn som dött i magen, förlossningar som gått åt helvete och detaljer om hur trasig man faktiskt kan bli både här och där av att föda barn. Hur lite jag kommer att få sova, hur mycket kräk jag kommer att få torka osv osv. (Som tur är har jag ju spenderat rätt många år jobbandes på barnsjukhus nu och vet tack och lov att det finns bebisar som både sover när de ska, kräks med måtta och sett deras mammor bara dagar efter förlossningen och de har både stått och gått upp, annars hade jag varit livrädd by now).
Utrustning
Här börjar vi prata likheter! Alla hundägare vet att det går att ha hur många hundhalsband och hundtäcken som helst, jag har precis förstått att det inte finns någon hejd på hur mycket babykläder man kan ha. Man behöver bilbur till hundarna och bilstol till bebis. Det finns lika många olika korgar och sängar till bebisar som det finns till hundar. Det finns lika mycket onödigt skit som man vill ha till hundarna som man kan köpa till bebis.
Det går att prata vilken sele som passar bäst och vilken mat som är bäst för hunden i evighet, don’t even get me started om du försöker ta reda på vilken sele eller mat du ska ha till din bebis! Båda ska ha en bra kloklipp, en bra matskål/flaska, båda behöver en bra tuggleksak när det kliar i tänderna osv. Same, same.
