Vilken helg det har varit! Vilken tävling det har varit!
Från de första skisserna på loggan, hemsidan, jakten på en lämplig arena där jag kört runt och letat/fotat, fixat katalogen, beställt tröjorna, kepsarna, klistermärkena. Alla telefonmöten och allt som skulle fixas inför tävlingen. Alla mail inför tävlingen. Facebooksidan. Tävlingsdagarna där jag fotat, varit speaker, sålt kataloger och kläder, styrt upp parkeringen, fått vara ansvarig för sjukvården och ljudet/musiken den första dagen och allt det där som bara dyker upp längs vägen på en sån här tävling.
I dag la jag upp de sista bilderna från tävlingen och nu kan jag (för första gången sedan april 2014 då jag la upp hemsidan och gjorde den första uppdateringen) inte komma på att det är något mer att göra.
Alla andra som jobbat i regnet, solskenet och blåsten och rest långt med bilarna fullastade med saker till tävlingen. Jobbat som galningar då vi varit så få! Allt för att i slutet få beröm, känna att det var värt det och många nya dobermannvänner.
Glädjen över all den beröm vi fått under tiden, att allt funkat och funkat bra trots att vi varit så få. Bästa exemplet vår provledare Hannah Adsten som med sin Johan (som inte ens är medlemmar i Svenska dobermannklubben och har malle!) jobbade så hårt och var så trevlig och gullig precis hela tiden. Som stannade kvar en dag längre än alla andra och såg till att fixa precis allt.
Själv hade jag inte överlevt helgen om det inte varit för att Emelie och Asta kom ner med kort varsel och räddade min dag alla dagarna. Emelie ställde upp på allt vi bad henne om och lite till, hon hjälpte mig rasta hundar och såg till att jag fick mat och dryck när jag inte hann gå ifrån.
Stoltheten över det svenska laget som trots motgångar på flera håll presterat riktigt, riktigt bra! Ni är grymma!
