En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!
När du dog Lina fick vi tillbaka en summa pengar på din livförsäkring som du hade hos Agria.
En del av de pengarna har husse och jag nu satt in på Svenska dobermannklubbens DCM-fond i ditt namn.
Jag hoppas att pengarna kan göra nytta för någon annan vovve Lina.
Jag saknar dig så ofantligt och otroligt mycket Lina.
För ett tag sedan hölls ett möte där representanter från svenska dobermannklubben, svenska kennelklubbens experter samt flera veterinärer träffades för att prata om DCM.
SKK ställde sig bakom flera av de punkter som SDK jobbat med de senaste åren. (Bla att göra en ordentlig ultraljudsundersökning tillsammans med en 24h holterundersökning inom ett år innan parning, det är fortfarande flera uppfödare som inte gör detta. Att vänta med avelsdebut till minst 3 år för tik och 5 år för hanar.)
Det som var nytt var förslaget att påbörja någon form av dödsfallsregistrering för dobermann. Dobermannklubben önskar även införa en central registrering så att SKK för in DCM i sin veterinärdatabas. Dvs resultaten förs in på hund- och avelsdata! Äntligen och hurra, jag hoppas innerligt att detta blir verklighet!
Med lite tur får vi även en internationell standard för DCM-tester och det skulle göra möjligt att även registrera utländska föräldradjurs hjärtstatus hos SKK.
Att få in DCM på hunddata skulle betyda så mycket tror jag. Plötsligt blir det ett test som alla andra andra, vi slipper tjafset och alla kan se resultaten. Jag börjar hålla tummarna redan nu!
Det är så märkligt och så otroligt sorgligt att under tiden som dobermannrasen sakta men säkert dör i en fruktansvärd sjukdom så håller en del uppfödare fortfarande på och ägnar tid åt att prata om alternativa metoder att fastställa DCM, bjäbba om huruvida man verkligen ”måste” göra både holter och UL när det inte råder några som helst tvivel längre!
Hanhundsägare/uppfödare går inte ut med dödorsaker, det tisslas och tasslas och alla frågor eller krav på svar beskylls för att vara ”häxjakt”.
Samtidigt är det ingen som bedriver häxjakt, det är ingen som gottar sig i sjuka hundar oavsett vilken kennel de kommer ifrån. Bryr man sig om rasen så är det rasens bästa man är ute efter och då lider man lika mycket med alla som drabbas.
Ändå; vara uppfödare och ärlig och uppriktig med sjukdomar är inte självklart även om det nu är år sedan vi fick fakta genom Jens Häggström mfl.
Hur kommer det sig? Varför är det fortfarande ok att mörka för valpköpare? Varför är det så många valpköpare som ger sitt fulla stöd till dessa uppfödare och hanhundsägare? Genom att en del håller truten så ”legitimeras” mörlkläggningar och fortsatt hemlighetsmakeri kring sjukdomen och rasen kommer aldrig att komma någonstans med DCM. Varför är det en nyhet att om man låter sin hund gå i avel så får man köra med öppna kort vad gäller sjukdomar och dödsorsak?
Det var med både sorg och lite lättnad som jag såg nedanstående film. Känslan av ”äntligen” blandas med stor sorg över läget.
Samtidigt är jag otroligt tacksam över det slit som lagts ner från delar av styrelsen i svenska dobermannklubben, stolt över dem som lagt ner så mycket tid och energi på att få till ett samarbete med kardiologerna och tagit fram riktlinjer för aveln i Sverige. Otroligt glad att det finns uppfödare som inte bara säger att vi ska göra vårt bästa och samarbeta för rasen utan verkligen agerar också, testar, är ärliga, väntar med att avla.
För det finns inte några ursäkter längre, ursäkterna är slut. Googlar man DCM så hittar man svar. Det står på dobermannklubbens hemsida, vi har haft med det i tidningen i två nummer, det räcker ta mig tusan att söka på min blogg så hittar man svaren.