Sim i sjön

Åkte till Katrineholm för att hälsa på min mamma i sommarvärmen.

Hade egentligen tänkt ta med min SUP för att paddla ut i sjön med simmande hundar i släptåg. Men då brädan just nu finns på annat lämpligt ställe fick det bli simma för mig också.

Det finns en liten hundbadplats i Katrineholm nämligen. Vid Djulöbadet. Mellan två båtbryggor får hundar doppa sina tassar.

Tog bilen ner till badet, bytte om till bikini och Iris fick flytväst på. Ja, sen var det ju bara att gå ner mellan bryggorna, gå rakt ut i vattnet och börja simma. Beredd på kallt vatten och att bli sönderriven av Iris tassar men fast besluten att simma.

Varmt i vattnet och en Iris som simmar som en säl. Dessutom med supertalangen att numera kunna simma hur nära mig som helst utan att ens nudda mig med tassarna! Jag fattar faktiskt inte hur hon gjorde!

Vi simmade bara rakt ut en bra bit, vände och in igen. Upp till vi bottnade, vilade någon minut och sen ut igen.

Andra hundägare gick förbi och badade med sina hundar inne vid stranden men de flesta i koppel. Iris skiter i andra hundar när vi tränar och när vi simmar så det gick hur fint som helst för oss.

När det var Sallys tur gick det inte lika lätt. Ja, hon simmar lika bra som Iris men hon simmar gärna rakt mot och upp på mig eller in mot land. Hon saknar helt det här med att bara simma på utan egentligt mål eller mening.

För att undvika att drunkna låg jag därför och simmade utåt med koppel fäst i Sallys flytväst samtidigt som Sally simmade inåt. Vi simmade båda som tokar men vi rörde oss inte ur fläcken. Jättejobbigt haha!

Dag två när vi gjorde samma sak fick Sally simma efter en boll och då gick det minsann bra att simma ut men sen vänder hon ju tvärt in igen. Så då tog jag ut Iris igen och så simmade hon och jag ut, DÅ följde Sally med!

Det som var menat som fysträning i värmen för hundarna blev lika mycket träning för mig, fasen vad jag simmat!

En sak som förvånar mig är att av de hundar vi såg som också simmade när vi var där så hade ingen flytväst. Frågade faktiskt en ägare som kämpade lite för att få upp sin hund på bryggan om varför de inte körde med flytväst. Fick svaret att hundarna simmade så bra. Jag tycker ju inte att det har ett skit med simkunnighet att göra men tipsade hundägaren om att det finns ett handtag på ryggen på flytvästen. Det är ju värt det bara för att kunna lyfta hunden rakt upp ur vattnet.

Jag hade med mig min gopro så snart kommer det film på sim-spektaklet också!

Stockholm vs Katrineholm

De senaste dagarna har vi varit i Katrineholm och hälsat på min mamma. Katrineholm skiljer sig från Stockholm på fler sätt än invånarantalet och den gnälliga dialekten…

I Katrineholm finns en ovanligt stor zoo-affär som vi givetvis var tvungna att besöka, både för att Lina hade behov av lite mer magvänligt foder för sin lilla mage och för att det skulle köpas ett nytt halsband. Konstaterar rätt snabbt att Linas vanliga foder kostar nästan 100 kronor mindre än här i Stockholm. Kollade på ett halsband i Lidingö centrum förra veckan, de ville ha strax över hundralappen för ett vanligt länkhalsband. Köpte ett i Katrineholm för 64 kronor. Tänker ju inte börja släpa med mig 15-kilossäckar med foder på tåget hem varje gång jag besöker min mamma, men jag tänker passa på att shoppa allt annat när jag är där! Är man snål student så är man, dessutom var flickorna som jobbade i butiken väldigt glada och trevllga och sånt ska belönas med konsumtion. En kvinna som var i butiken för att köpa hundfoder undrade om Lina var en jakthund. Detta säger mig att rasen inte är så vanlig i stan eller att hon hade noll koll.

För Stockholm är hyfsat dobermanntätt, de är inte direkt vanliga men jag och Lina har mött 10 stycken på Gärdet och här på Lidingö de senaste tre månaderna. Alla dessa har varit trevliga hundar. Jag flyttade visserligen från Katrineholm efter studenten -95 och har efter det endast gjort kortare gästspel i stan, men jag vågar påstå att stan inte är så dobermanntät. De få dobermann jag känner till från tiden jag bodde där var bångstyriga rackare och delvis livsfarliga. Hela Katrineholm visste vem ”killen med den galna dobermannen” var. Hunden bet flera personer, en av mina bästa kompisars mamma blev biten i handen, och när den attackerade en cyklist skrevs det om den i tidningen. Det är kanske bara en känsla jag har, men när jag går med Lina i Katrineholm så känns det som om hon anses vara livsfarlig hon också. När vi skulle ta tåget hem igår skällde Lina ut en liten brun hund på tågstationen och då lät hon lite galen hon också, så det kan hända att vi gav stans dobermann-rädda lite vatten på sin kvarn precis innan vi lämnade stället. Dåligt.

Annars tror jag att Lina trivdes i Katrineholm. Hon har varit ute på mammas tomt hela dagarna och vilat på gräset, mest i skuggan, i värmen som varit. När det blivit lite svalare på kvällarna så har Lina gått med sin nya 15-meters långlina efter sig och nosat på kottar och tallbarr i skogen.
8juli06
Lina hittar lite skugga och svalka från den varma solen under en bänk.