I dag hade Iris besök som orkade leka och kasta boll precis så ofta och länge som hon ville!
…men jag litar inte på hunden
När vi var nyinflyttade här och träffade granntanten för första gången uttryckte hon med fasa upptäckten att vi hade två dobermann. Att de själva har en hund som är ungefär lika stor som våra verkade inte spela så stor roll, för deras hund är ju en snäll och fluffig tollare. Så pga av henne så fick inte hundarna vara på den sidan av tomten som vette mot deras hus innan vi planterat en rejäl häck och satt upp staket där. Jag ville inte skrämma grannen med mina hundar.
Häromdagen stod vi ute på den delen av tomten och krattade löv när grannens dotter körde in på deras uppfart för att lämna sin lilla dotter på passning hos mormor och morfar.
Vi började prata lite och hon berättade att dottern älskade hundar men att familjens hund inte var hemma när barnbarnet kom på besök. För som hon sa Hunden är ju jättesnäll men jag litar inte på honom i närheten av min dotter. Och man kan ju inte lära ett litet barn att hon inte får dra hunden i öronen och sånt.
Vi nickade förstående och log artigt på vår sida av häcken. För luddiga hundar är snälla och dobermann är läskiga, särskilt kring barn.
Promenadvänner
Häromdagen gick hela vår flock en lång promenad tillsammans med grannbarnen och deras mamma. Efter bara några meter märkte jag att det var två som bildade team och gick tillsammans. Lina är en bra promenadvän när man är fem år.
Iris får vara den mogna, lugna hunden
I går låg jag på soffan och kände mig lite hängig. Mina söta grannar kom över och stod för underhållningen en liten stund.
Ett av barnen sprang runt med Iris leksaker och viftade glatt. Till hennes storasyster sa jag att det var dumt att rusa runt med leksakerna inomhus sådär men lillasyster var inte riktigt lika mottaglig. Då var det bra att jag kunde säga till Iris att ligga still i soffan och stanna där. Det är inte så ofta som hon uppfattas som den lugna i gänget men i går var Iris duktig.
Under tiden kunde båda barnen passa på att krama och klappa på Lina hur mycket de ville även om jag så klart håller ett vakande öga över det också.
Jag tycker att det är svårt ibland det här med barn och hundar, särskilt som jag inte har några egna. Hade jag haft det hade ju samma regler som gällt dem även gällt barn som var här som gäster. Nu finns det liksom inga och ibland blir jag lite osäker på vad jag borde säga eller göra eller hur hantera en del situationer.
Samling vid vattenpistolen
Nemo var hemma hos oss häromdagen. Hundarna var ute på gräsmattan och när grannflickorna dök upp bakom staketet var de genast där för att säga hej.
När flickorna tog fram vattenpistolen försvann Lina ur ekvationen direkt. (Barnen sprutar inte vatten på henne men hon tar det säkra före det osäkra)
Att Iris gillar vattenlek är ju ingen nyhet men hur skulle Nemo reagera?
Visade sig att han var den som uppskattade leken med vattenpistolen mest! Han försökte fånga strålen varje gång till flickornas förtjusning!
Smådjur, bollar och jaga husse
I dag har vi barnvaktat grannflickorna i vårsolen. Vi hämtade dem på förskolan strax efter fyra och sen åkte vi hem till oss och där förvandlade flickorna mina krukfat till alla möjliga små djurhagar. Iris fattade att ta det lugnt och nöjde sig med att vara med lite på sidan om bara. Lina däremot hade ingen känsla alls och klev rakt genom hagarna! Som tur var hade hon tasskoll nog att inte förstöra allt.
När storasyster tröttnat på smådjuren vände hon sig till Iris och undrade om hon ville kasta lite boll. Dum fråga, Iris ställde upp direkt! Den blåa bollen, den gröna pipisen och den rosa pipisen gick åt när de lekte.
Husse ställde upp och blev jagad av tjejerna också. Flickorna skrek och sprang och husse sprang med stora kliv, Iris kunde inte låta bli att vara med. 
Däremot fattade hon inte alls att man kan springa lite långsammare när det är barn inblandade, hon sprang sitt snabbaste varje gång.
(Hon fällde inga barn även om det är platt fall på g på bilden.)
Vem får leka med djuren på bondgården?
Iris är snäll
Sedan vi flyttade hit har vi en trogen vän i vår lilla blonda granne. Nu har hennes lillasyster också blivit tillräckligt stor för att vilja vara med hundarna och kasta boll till Iris.
När vi flyttade hit för två år sedan var hon bara en liten plutt och Iris var inte en plutt men en bångstyrig typ som gärna sprang ner henne utan att tänka sig för.
Nu pussar Iris försiktigt på henne och kommer med bollen till henne, står still när hon blir klappad samt lägger sig lugnt och tittar på när den lilla fröken knatar runt med hennes boll.
Fast helt lugnt och stilla är det ju så klart inte. Iris visar henne gärna alla bus hon kan också, som t ex hur man enklast hoppar ner från soffan via ryggstödet. Och börjar alla tjoa och ha för roligt, ja då ska Iris också vara med och skäller ikapp.
Lilla grannens lillasyster konstaterade i alla fall i går; Iris är snäll.
Glöm bloggen, ny målgrupp!
Jag är medveten om att bloggen läses av både dobermannägare och hundägare av andra raser. Att en del som är spekulanter på rasen eller bara är nyfikna hittar den när de söker på internet osv. Sakta men säkert håller jag på att hjärntvätta alla hundägare/hundintresserade med andra ord.
Nu har jag kommit på ett nytt sätt att ”nå ut” och har hittat en helt ny målgrupp: barn!
De senaste veckorna har jag jobbat i en förskoleklass, en etta, varit fritidsfröken och denna veckan är jag lärarvikarie i en tvåa och jobbar på fritids efter skolan. Fattar ni att det pågår hjärntvätt på grundnivå nu?
Bara det här med att jag inte har en klocka på armen utan kollar tiden på min iPhone under dagarna. Dagens barn är inte direkt främmande med tekniken och det tog inte lång tid innan alla hade sett min bakgrundsbild på Lina och Iris och börjat ställa frågor och prata hund.
Är det dina hundar? Vad heter dina hundar? Hur gammal är Iris? Hur gammal är Lina? Är Lina lika gammal som jag? Min mormor har en hund.. osv.
Några av barnen har även upptäckt att man kan be mig rita teckningar som de sedan färglägger.
Till en början var den nästan uteslutande hästar och pandor som jag fick beställningar på men så satt jag en dag på fritids och kladdade ner en bild på Iris som en liten blondin frågade om hon fick. Självklart, sa jag och inte många minuter senare kom nästa lilla lintott och frågade om jag kunde rita en sån där hund som jag ritade till lilla blondinen nyss. Beställningar på dobermannteckningar! Hurra!
Så nu matar jag dem med historier om pulkaåkning efter hund och att Iris aldrig tröttnar på att kasta boll och leka, att Lina alltid är snäll och att alltid vill bli klappad.
Målet är kidsen ska glömma sina marsvin och att ALLA ska önska sig en dobermannvalp i julklapp.
Kanske dagishund?
Till höger en bild jag tog när Nemo var hos oss sist. Iris och Nemo leker och busar efter att vi hade varit vid havet på promenad.
I bakgrunden ser ni Lina, hon prioriterade att sitta vid staketet och bli klappad och beundrad av sina småkompisar grannbarnen istället.
Min lilla gumma gos, hon är så snäll mot alla människor, alltid!
Lina är inte som de andra barnen helt enkelt. Istället är hon med barnen.
Kanske kan hon bli dagishund? Lina är snäll, lugn och när barnen klappar sitter hon bara still. Jag kan även tänka mig att Lina kan hjälpa till att tvätta alla barn efter att de har ätit. Slick-slick ansikte och händer.