Iris och hennes små kompisar grannflickorna på väg att hitta på något tillsammans i sommarvärmen.
Hundrädsla, drag och tips
Hundrädsla
I dag har vi haft besök av en av mina arbetskompisar. Hon hade sin 7-åriga son med sig. Han är rädd för hundar och ville helst inte följa med eftersom hans mamma berättat att vi har två stycken.
Jag var helt beredd på att låsa in båda hundarna på övervåningen så han slapp se dem när han var här.
Det slutade med att han inte ville åka hem för att han tyckte det var så kul att leka med Iris och kasta boll till henne, han klappade om Lina så fint där hon låg på gräsmattan, behöver jag säga att det kändes väldigt bra i hundhjärtat? Jag är så stolt över båda hundarna men särskilt virvelvinden Iris!
Drag
När de hade åkt gjorde jag något som jag bestämde för länge sedan att jag skulle göra men det har liksom inte blivit av: låta Iris springa i drag när vi stack ut och sprang.
På med björkisselen och dragbältet och sen ut. De första metrarna ångrade jag mig som fasen, Iris drog som ett as och jag fick bara ligga som ett ankare och försöka att vara tung samtidigt som jag skulle springa normalt också.
Efter 1 km slog hon av på takten och höll ett sådant tempo att jag kunde springa bekvämt bakom henne. Däremot stannade hon där framme hela tiden och minsta ”bra” eller uppmuntran så ökade hon på takten direkt.
Iris är van att springa milen och ännu längre men nu när hon sprang i drag så tar det ju mer på hennes hundkrafter, därför sprang vi 7,27 km.
På vägen hem passerade vi alla kossorna och jag kunde inte låta bli att filma. Det är världens skakigaste film och jag flåsar rätt friskt. Iris tycker kossorna är intressanta så hon byter sida av vägen men jag följde bara efter utan att säga något.
Tips
Ni som läser detta och springer i drag med era hundar, vad har ni för bälte på er? Det jag har funkar men är bättre till skidåkningen. Jag skulle vilja ha ett som sitter lite bättre runt midjan och på ryggen. Tips?
Små fingrar säger loss
Lilla grannen och hennes lillasyster, våra söta små kompisar, alltid finns det någon som vill klappa Lina eller kasta bollen till Iris. Nu har den minsta sötnosen också fattat att man ska säga ”loss” till Iris. Små runda fingrar åker genom staketet och hon låter väldigt bestämd när hon vill att Iris ska släppa bollen.
Så här har vi det, varje dag.
Gav ett nummer av dobermanntidningen till lilla grannen. Hon frågade vad alla hundarna i hela tidningen hette, var mycket nöjd när hon fick se bild på mig och hundarna i den, tyckte det var jättekul att Iris mamma var med på en bild.
De hundar jag inte känner eller har träffat hittade jag på små historier om. Hon lyssnade noga och blev glad när hon fick behålla tidningen. Hon hade bara ett klagomål; det var för mycket text i den.
Springförbudet är upphävt
Förut fick inte Iris jaga lilla grannen när hon var här inne hos oss och sprang på tomten. Och lilla grannen fick tipset att inte springa. Det är från och med i veckan upphävt, de får springa bäst tusan de vill tillsammans på tomten nu.
Jag krattade lite pinnar och löv och la i säckar, Lina satt vid staketet och kollade efter grannens katt och Iris och lilla grannen lekte för sig själva.
Visade sig till exempel att Billybokhyllorna vi tog ut ur förrådet var väldigt roliga och jag kunde inte låta bli att filma lite. (Själv gillar jag hur man exakt nio sekunder in i klippet ser att hela vallen nu är borta! Jag längtar så mycket tills det växer gräs där och vi kan ta bort det provisoriska staketet!)
Filmen är från i går, i dag är det mycket soligare och varmare ute. Husse har sprungit milen med Lina och Iris har hjälpt mig i trädgården.
Lektion 1A i märgben
Vi har ju en söt liten granne som gillar att vara med här inne på min tomt och hjälpa till och kasta boll med Iris, hon har varit med på bloggen många gånger förut. Nu har hennes söta lillasyster blivit så stor att hon också vill vara med.
Nu när det varit varmt och vårigt ute har vi fått många besök av de små blondinerna. Eftersom våren också innebär märgbenstugg på gräsmattan höll jag märgbenslektion 1A med båda flickorna.
Lektionen gick ut på att när hundarna äter på sina ”gnageben” så får man gärna titta men INTE röra. Vi övade praktiskt också. Först tittade vi på (men inte rörde) Lina.
Efter det gick vi bort till Iris och gjorde samma sak. Iris bara viftade på svansen.
Inte för att jag tror att mina hundar ska göra något, från dem ska vem som helst kunna ta vad som helst när som helst ur deras munnar. Det har bara att göra med att flickorna är så små och att andra hundar de möter kanske inte alls funkar på samma sätt.
Flickorna var väldigt duktiga och jag är så glad att mina vovvar får träffa dem så ofta. Iris har haft lite svårigheter här i början med att inte spontanpussa lilla lillasyster i ansiktet när hon känt för det. För att inte tala om hur många gånger hon svischat förbi lilla gumman i olämpligt hög fart.
Iris har med andra ord fått öva rätt mycket på pussförbud och att hålla sig på lite avstånd från lillasyster. Det går bättre för varje dag!
Storasyster har däremot blivit så stor nu att jag låter henne leka med Iris utan att jag går efter hela tiden. Hon springer runt på gräsmattan och Iris lufsar efter med bollen, de är söta tillsammans.
Barnvakt och hurtbullar
I dag var vi barnvakter. Lilla grannens lillasyster, en sötnos på lite över ett år.
Lina och jag tog uppgiften på allvar och stampade ut på promenad med lilla gumman i vagn så hon skulle sova lite. Hon somnade nästan direkt men varken jag eller Lina ville sluta gå i det sköna vårvädret så vi puttade runt vagnen en lång stund innan vi gick hem igen. Tack vare runkeepern så kan jag berätta att vi gick i 1 h och 23 min och knatade 6,43 km i det soliga vädret.
När vi kom hem sov lilla gumman i vagnen en bra stund. Under tiden åt jag lite lunch och hundarna vilade i soffan/korgen.
En stund senare vaknade lilla gumman och jag gjorde lite lunch åt henne. Fiskpinnar, makaroner och majs och plötsligt var det stor uppslutning kring matbordet. För att inte tala om hur stort publikintresset var när hon åt. Lina och Iris hade superkoll från varsitt håll och minsta majskorn som åkte ner på golvet försvann på en millisekund.
Efter maten roade vi oss med att klättra i trappan. Plötsligt skulle Lina vara med hon också! Lina tassade upp och ställde sig mitt i trappen och gjorde ett försök att sätta sig nära mig. Lina tokhund, du gillar ju inte ens trappan!
När Lina tog sitt hundförnuft till fånga och gick ner igen kom Iris upp istället. När vi kröp upp trodde hon det var en tävling och sprang förbi och ställde sig på näst sista trappsteget som en stoppkloss och tittade ner på oss. Plötsligt hade Iris en napp i munnen också så då fick vi gå coh tvätta nappen noga, noga innan vi kunde fortsätta med trappklättringen.
Iris gav inte upp, när vi satt där i trappen kom hon knatande igen bara för att klättra upp i mitt knä. Iris skulle ligga i mattes knä precis nu. Lilla grannens mun formades till ett o i förvåning, till och med hon verkade fatta att detta inte var rätt plats att sitta i knät.
Båda hundarna hjälpte med andra ord till med barnpassningen, de är snälla mina djur!
När lilla grannen gick hem var det dags för Iris att bli motionerad. Jag bytte om till tighta springbyxorna och så gav vi oss ut på samma runda som sist. Vi sprang 11,64 km på 1 h och 13 min. Milen gick på 1:02 vilket är mer än 4 min snabbare än förra gången. Mycket bra!
I år har vi nu sprungit sammanlagt 75,2 km. Det börjar ta sig!
Stolt koppelhållare
Eftersom min lilla granne gärna är med mig och hundarna händer det ibland att hon följer med när jag ska rasta mina djur. Hon vill då gärna hålla i kopplet, något som jag inte ens brukar låta andra vuxna människor göra…
Tur att det finns en lösning på allt för de senaste gångerna har även lilla A fått hålla i kopplet när vi är ute och går. Hon har nämligen fått ett eget koppel att hålla i! Jag går på ena sidan med ett och hon på andra sidan med ett annat.
Lilla gumman är en väldigt stolt och engagerad hundrastare. Hon kollar så jag har bajspåse med mig, hon bestämmer vilken sida av alla brevlådor vi går förbi som hundarna ska gå på, hon letar bra ställen där hundarna kan nosa och kanske även kissa, hon stannar ofta till för att pussa hundarna, oftast är det hon som bestämmer vägen osv osv. Kan säga att det inte är tråkigt i en sekund!
Rapunzel och Maximus gräver en grop
Ett av mina projekt i trädgården är att gräva en grop. Till min hjälp har jag ofta min lilla granne som är 3,5 år.
Eftersom vår gemensamma favvo-film är Trassel så brukar det bli så att hon leker att det är hon som är Rapunzel som sitter fast i gropen och inte kan komma ut. (Torn, grop, vem bryr sig?!) Jag får vara Flynn Rider.
Häromdagen tittade hon på Lina som knatade runt på tomten och bestämde sig plötsligt för att Lina fick vara hästen Maximus. Eftersom Lina har en förkärlek för att gräva tog det inte lång tid innan jag kunde locka ner henne lite diskret i vår grop och hon började spontangräva som en tok!
Den lilla Rapunzeln trodde inte sina ögon; Maximus grävde för att hjälpa Rapunzel ut ur gropen!
Efter det ägnade vi resten av tiden åt att prata gott om den trogne Maximus och den fantastiska hästen var plötsligt lekens huvudrollsinnehavare! Maximus fick mycket beröm och döptes om till Maxan (eftersom Maximus är ett pojknamn).
Iris syns på båda bilderna också för den som kollar noga, hon hade noll koll på vad vi andra tre lekte och hoppade bara upp och ner i gropen med en pinne i munnen och ville att vi skulle leka med henne istället. För ovanlighetens skull hade grannen inget intresse alls av att leka med Iris, för en dag var Lina den roliga hunden.
Iris och den lille killen
Iris märkte som sagt att Tysons lille husse åt med hela kroppen och åt rätt ofta. Barnstolen han satt i när han skulle äta var också precis lagom Iris-höjd och hon ställde mer än gärna upp på att tvätta hans händer (och allt annat som det hamnade mat på) när han åt.
Yrvädret Iris höll sig även otroligt lugn i närheten av honom. Hon lät honom pilla och dra och hade inte ens några problem med att han tog tillfället i akt att smaka lite på henne!
Världens bästa granne
Hur vår ena granne reagerade första gången hon såg hundarna har jag berättat i ett tidigare inlägg. Som tur var så har vi ju en granne på andra sidan också och hon känner precis tvärtom kan man säga.
Kanske är hon världens bästa granne? Hon brukar vara här inne på vår tomt och hänga lite med mig och hundarna. Hon är supercool av flera anledningar;
Hennes flipflop är grymma och kan springa jättefort. De är dessutom glittriga och rosa samtidigt!
Hon vet hur man kliar Lina på ryggen på bästa sätt utan att störa henne när hon ligger och solar!
Hon har en grym keps med massor av prinsessor, egna blonda prinsesslockar och kan stå och äta mat i hundarnas noshöjd men har stenkoll på att de inte får smaka och säger till dem när de försöker närma sig maten. Nej Iris! Plus att hon dricker upp sin mjölk och äter upp all sin mat också. 
Iris tycker att det bästa är att hon orkar kasta boll hur länge som helst. Ordning och reda är det också. Hon ger sitt-kommando med handtecken och allt. Inget sitt – ingen boll, det är bara för iris att parkera rumpan. Sen säger hon bra Iris (på skånska) innan hon kastar iväg bollen.
Precis som Iris så gillar hon frukt och när vi har fruktstund ger hon gärna Iris en päron- eller äpplebit. Men bara om Iris sätter sig fint först. När hon gett en bit frukt till Iris går hon även bort och ger Lina en bit så inte Lina ska bli utan.
Om hon hittar en hundbajs i gräset sätter hennes små ben genast fart mot den blåa ”bajsspaden” som står vid komposten, ivrig och glad över att vi har ett viktigt projekt på gång. Har aldrig tidigare träffat någon som är så glad över att hitta hundbajs!
Vi har det rätt bra min lilla granne och jag!