I dag var det fint och soligt väder så jag gick en promenad med båda hundarna i motionsspåret. Vi skulle gå men jag hade gympadojjor och ett par gamla träningsbyxor på mig, därför kände jag mig tvungen att springa en liten bit. Den lilla biten blev en längre bit och till slut sprang vi mer än vi gick. Inte fort men ändå.
Efteråt kände mig mig lite snuv-snurrig i huvudet men det bjöd jag på, jag längtar efter att springa igen!
När vi kom hem skulle jag ge hundarna varsitt ben. Iris försökte hoppa efter benet innan jag gett det till henne och försökte skälla bort Lina som skällde tillbaka. Sånt gillar inte jag.
Hundarna fick lägga sig platt med nosen i backen och vänta en liten stund innan de fick sina ben. De såg miserabla men rätt söta ut där de låg och väntade på varsågod.
När de låg där och väntade på sina ben tog jag även bilden som fick bli ny banner här på bloggen.
När jag hade lagt upp bilden tillsammans med texten ”Livet med dobermann” kom jag på att det hela kändes väldigt missvisande, på gränsen till ljug. (Dessutom var den förra bannern också en nosen-i-backen-bild.)
Med tanke på att den här bloggen är rätt välläst så känns det som att jag har någon form av ansvar att förmedla en rättvis bild av dobermann och bannern/bilden ovan förmedlar inte en rättvis bild av rasen. Hade bilden varit tagen på bara tant Lina eller inomhus i soffan, ja. Iris ute på gräsmattan, nej.
Hundarna ser sura ut, de ser lugna ut, de ser uttråkade ut. Fel, fel och fel. Jag vill bara säga det om någon skulle råka halka in på bloggen, se bilden och tänka ”åh vilka lugna hundar”. För det är alltså inte så på riktigt, det är en ljugbild! För att det ska bli rätt så hade det behövt stå Livet med dobermann på kommando med mycket träning
När jag fotat färdigt fick de sina efterlängtade ben i alla fall. Kanske det viktigast av allt. Ska även tillägga att nedanstående bilder inte är ljugbilder. När de tuggar ben tar de det lugnt och ligger still!
