Små Diragos-knoddar

Det var hemma hos Kennel Diragos vi var i lördags. De har valpar, små svarta sötnosar som snart ska flytta hemifrån. Efter medlemsmötet ute på Sjöhaga var vi ju tvungna att göra en liten visit i valprummet. När vi kom in i rummet låg valparna och sov. Sex svarta, blanka små.
20nov161

Så började små ögon vakna till och kolla nyvaket på oss. Plötsligt ville jag ha en valp!
20nov162
20nov163

Dobermannvalparna vaknade och var glada precis som valpar ska vara! Började tugga på varandra och brottas.
20nov164
Började tugga och pussa på alla som ville ha pussar.
20nov165
Det här kan var en liten tjej som pussar på sin nya matte. Inget var riktigt bestämt ännu. De såg ut att gilla varandra i alla fall!
20nov166

Valparna fick något att dra i. Alla sex ville vara med och dra och de lät när de kämpade runt.
20nov167
20nov168
20nov169

Själv fångades jag på bild när jag försökte stjäla med mig en av de små tikarna hem. Busted!
20nov16tjuv
Jättehärliga valpar som jag tror kommer att bli utmärkta kompisar till de lyckliga utvalda valpköparna!

Har jag fått två medhjälpare nu?

För någon dag sedan bestämde jag mig för att påbörja renoveringen av gästrummet. Jag puttade undan sängen så att jag kunde börja riva ner tapeterna, började flytta på möbler och tömma rummet.
12feb151

Jag kan inte svara på hur många minuter det tog men plötsligt var det någon som fyllde på med saker i rummet istället för att tömma. Nalle, ben, boll och en kampleksak.
12feb152

Och plötsligt kunde ingen av hundarna tänka sig att vara i något annat rum utan båda skulle vara i samma rum som jag. Iris har ju alltid varit så här när man ska göra något och det var kul att även valpen verkar vara en medhjälpare/medstjälpare.
12feb153

Inte nog med att det var kul att få sällskap, de var så söta också!

Iris har nämligen inte varit överdrivet välkomnade mot Sally sedan hon flyttade hem till oss. Iris har antingen ignorerat henne eller lärt henne att veta hut. Sally har fått en enorm respekt för Iris och backar undan direkt men nu helt plötsligt börjar det hända andra saker. Iris vill leka med Sally, Iris låter Sally ta leksaker och Sally blir upprörd när Iris går och inte kommer tillbaka.

Jag filmade och rev ner tapet om vartannat…

Lekkompisar, tio dagar i taget

Vår lilla granne pudeln Happy är 3-4 månader äldre än Sally. När Sally flyttade hem till oss var de hyfsat jämna i höjd även om Sally redan då vägde cirka fyra gånger mer. Nu ser jag skillnad varje gång de ses, pudeln verkar krympa för var dag.

Deras sätt att leka med varandra och umgås har också ändrat på sig kan jag lova. Här nedan är klipp från den 21 januari då Sally var försiktig, nyfiken och långsam. Lille chihuahuan kunde fortfarande vara med på ett hörn utan att riskera liv och lem. Tio dagar senare, den 31 januari, hade Happy och Sally börjat leka och skutta och springa. Mr Chihuahua var redan bortplockad ur ekvationen. Nu i dag den 11 januari när ytterligare cirka tio dagar passerat är det en sådan fart varje gång de träffas att jag nu står beredd på att ingripa.

Som ni ser på filmen springer Sally efter lilla Happy med öppen mun som den sanna piraya hon är just nu. Glädjande nog vill ju Happy fortfarande busa mer och så fort Sally slutar jaga henne så kommer hon och försöker starta upp Sally igen.

Så länge det funkar får de gärna leka och busa men jag är väl medveten om Sally kanske måste få samma regler som Iris vad gäller vår lilla grannpudel; se men inte röra. Iris slår på jakten direkt om Happy kutar runt så där, hade Iris fått hade hon fuljagat Happy allt vad hon orkade. Hoppas Sally aldrig utvecklar den där fuljakten…

Sallys promenad

I dag var flocken på promenad runt lilla sjön. GoPro-kameran var med och Iris, husse och jag turades om att filma.

Nedan är några av Sallysnuttarna där jag bland annat övar på inkallningar. Hon har fattat vad ”Sally här” betyder!

Att välja valp

Jaha, du vill ha dobermannvalp. Grattis till ett nytt liv med fart!

Men vilken kennel ska jag köpa valpen ifrån? Vilken kennel är bäst? Ja, det är bra frågor och svaret du får på de frågorna varierar otroligt mycket beroende på vem du frågar.

De som svarar ”min uppfödare” är självklart trevligt då det betyder att de är nöjda och glada med sin uppfödare. ELLER så tycker de att hunden de har hemma är den bästa som finns för att det är just deras älskade hund och då blir man partisk i farten. Inte något negativt men kanske något man ska tänka på när man får tipset. Dvs det är kanske inte är en så tung merit att som uppfödare att få valpköparen att tycka att den egna hunden är bäst i världen, det tycker vi ju nämligen alla.

Samtidigt är det ju bara roligt om man i sin uppfödare hittar en god vän. Bara det räcker långt det också när man ska köpa hund nummer två eller tre. En del vill ha uppfödaren i grannkommunen, en del bryr sig inte om var de bor. Oavsett så är det inte uppfödaren du ska dela ditt liv med eller köper hem, det är valpen.

Jag tycker att du ska klura på vad du vill göra med hunden. Även om det är din första hund/dobermann så har man väl oftast en målbild av vad hundlivet innebär och vad man vill ha ut av det. Ser du framför dig att du vill gå långa skogspromenader och ha med en trogen kompis på joggingrundorna? Ser du priser och rosetter och bling-bling i utställningsringen när du tänker på din kommande hund? Eller är det prispallen på brukshundklubben du siktar på? VM och den absoluta toppen där du är beredd på att lägga flera timmar på träning, träning, träning och tävling? Kanske allt jag nämnt? Se då till att hitta valp efter hundar som uppfyller det du siktar på.

Har du möjlighet att hälsa på mamma och pappa hund till den blivande valpen och du möts av en glad hund som springer rakt fram till dig och ger dig en puss över hela ansiktet när du kommer och hälsar på första gången? Springer hunden och hämtar en leksak och hoppas på att du ska se den och börja leka eller kampa? Ställer den sig nära dig och vill bli klappad och kliad så fort ni satt er vid köksbordet för att prata om de kommande valparna? Ja, då är det troligtvis en lika glad, social och leksugen hund du har att se fram emot i din valp.

Möts du av en lite reserverad hund som måste hålla koll på dig och nosa av dig en stund innan den vill komma fram till dig? Behövs det en godbit eller muta för att få hunden att komma fram till dig över huvudtaget? Jag har hört om uppfödare som sagt att så där är hunden bara med främlingar, med oss är den jättetrevlig, mysig och älskar oss alla i familjen men tror samtidigt att eventuella valpar kommer att bli glada, sociala och framåt? I think not. Är någon av föräldradjuren skottberörda eller rädda för något men uppfödaren förklarar bort det och skyller på att det har med enstaka händelse att göra och att hunden egentligen inte alls är (skott)rädd eller har dåliga nerver? I think not.

Har uppfödaren inte tävlat med hunden (eller kanske inte någon annan hund heller) av vilken anledning det nu må vara men är säker på att detta är en blivande brukshund som lämpar sig för vilken hundsport du än må välja? Fråga då varför uppfödaren tror det? Kanske ska tävlingskarriären ska börja veckan efter att valpkullen flyttat hemifrån? Uppfödare är inte heller mer än människor, de tycker också att deras hund är bäst men det räcker ju tyvärr inte alltid i praktiken.

Och nej, man måste inte tävla med sin hund men några saker får du faktiskt en fingervisning på om hundarna har en massa meriter i bagaget och det är uppfödaren själv som tävlat med dem. Chansen att du får en uppfödare som kan hjälpa dig med din egen träning är större. Chansen att din uppfödare faktiskt vet vilka hundens brister är (ja, alla hundar har dem) då uppfödaren ägnat mycket tid åt att testa hunden i praktiken.

Är det en utställningsstjärna du letar efter blir det nog lite lättare, det är svårt som uppfödare att bortförklara varför det inte gått bra på utställning men att hunden egentligen är vinnarmaterial.

Det finns alltid någon som säger att arbetstitlar inte nedärvs och att det beror på hur bra förare hunden har. Sant, men vem vill du ha hjälp av med din valp, den duktiga hundföraren eller den som säger att det får du ta reda på själv när du har en fråga eller ger dig tips som de inte vet själva om de funkar eller ej?

Och en uppfödare som tävlat mycket och länge, ägnar de sin avel åt att ta fram bättre tävlingshundar till sig själva eller kör de på på samma dåliga hundar och lägger tiden/pengarna på att försöka bli bättre själva? Samma gäller ju utställning, den som ställt mycket och vunnit mycket har nog större chans att sälja dig vad du är ute efter.

nemo3

Vilken valp ska jag välja? När du kommer hem till uppfödaren och träffar valparna bör du mötas av en yster skara som är runda, fina och rena.

Är valparna glada att se dig och att äntligen få besök eller springer de in under köksbordet och gömmer sig när de ser dina ben komma gående? Valparna kanske precis har varit vakna, lekt massor och länge och är trötta och inte orkar springa och möta dig just då? Inga problem, då sover de en stund och är lika glada och pigga igen nästa gång du går ut ur rummet och kommer in igen. Kampar de med saker? Vad händer när du plockar upp valpen, blir den liten rädd, pussar den dig eller blir den nästan lite arg för att den vill bestämma själv?

Hur valpen är med sina syskon i valphagen är kanske inte samma som den beter sig när den är ensam med bara dig i ett annat rum eller annan plats? Kan du träffa valparna lite mer en och en får du kanske reda på mer om just den valpen. Är alla valparna lika glada och pigga är hela kullen jämn och fin, ett bra tecken. Då kanske det inte heller spelar så stor roll egentligen vilken valp du väljer?

Vad säger uppfödaren om valparna? Kanske är det inte den som du för dagen tycker är sötast som passar dig bäst? Be om deras åsikt.

En del säger att man ska ta den bråkigaste och påhittigaste valpen av gänget, för det blir bäst hund. Då kan du fråga dig för vem det blir bäst hund och vad de personerna vanligtvis tränar eller tävlar med sina hundar? Om världsmästaren väljer sin valp så kanske inte det är samma valp som du vill ha?

Lyssna på magen! Så, nu har jag skrivit om de saker jag tycker att du bör fundera över. Det finns säkert andra som tycker annorlunda.

Kom ihåg att magkänslan säger kanske en sak men hjärtat en annan när man ska köpa hund, vilket inte alltid är så lätt men försök lyssna på magen! Ditt hjärta kommer nämligen att smälta oavsett vilken valp du väljer.

Sen är det så att alla som har dobermann tycker att dobermann är bäst. Själv bryr jag mig inte ett skit om vilken kennel din hund kommer ifrån och så resonerar nog alla jag träffar och/eller tränar med. Om någon uppfödare påstår annorlunda så ligger nog snarare det problemet hos dem själva.

Ett tillägg! Hälsan så klart. Ja, jag tar det för så självklart själv att jag faktiskt glömde bort det. Klart hundarna som ska paras är friska, lite äldre och ordentligt testade. Klart de har kollat hjärtat ordentligt med både ultraljud och 24h-EKG. Klart de har bra höfter och är ok i kroppen. Men det är ju minimikrav?

Blir det ingen lillasyster?!

Nu när vi passar valpen Happy och hennes storebror chihuahuan så vill Iris verkligen leka med henne! Hon är så yster och pigg och hoppar som en liten boll fram genom livet, doink, donink, doink.

Nu i går försökte jag skräma av med kompostgaller men det räckte inte. Iris smög förbi och fram till den delen av soffan där hon var. Du får inte Iris, sa jag.
23okt142

Sen skuttade valpen ner från soffan och in under bordet. Iris kröp efter in under bordet och ville leka. Du får inte, sa jag.
23okt141

Jag försökte trösta Iris med att säga att snart får ska du få en egen lillasyster att leka med. En som väger mer än två kilo och inte går av på mitten när du vill leka med henne. En lillasyster som bara är din!

…så kom jag plötsligt på att det kanske inte blir någon lillasyster! Tänk om vi inte hittar en lämplig valp? Nu när jag går runt och vill ha en så har jag börjat lova Iris att hon ska få en men ännu vet jag inte ens om det finns en!

Jag tror jag måste lugna mig lite.

Ett allvarligt samtal

När jag 2006 köpte Lina tyckte inte husse att det var en så bra idé. Det kommer bli bra, sa jag. Livet med en hund kändes inte självklart direkt men Lina blev en naturlig del av vårt liv och husse tyckte lika mycket om Lina som jag gjorde.

Så sa jag att jag ville köpa en till några år senare och husse tyckte återigen att det var en dålig idé. Det kommer att bli bra, sa jag. Även denna gång fick jag som jag ville och husse ändrade sig också. Två gick bra att ha.

Nu står vi här igen och tankarna på nästa hund snurrar i huvudet. Nu vet även husse vad valp innebär, nu vet vi båda hur det är att ha två hundar. Plötsligt räcker det inte att säga till husse att det kommer att bli bra för nu kan han uttala sig på ett annat sätt och vet vad livet med dobermann innebär. Valp. Två faror istället för en.

I går hade vi därför ett allvarligt samtal. Är du beredd och villig att ha två hundar igen med allt vad det innebär husse? Är det grönt ljus på en lillasyster?

Den här gången önskar jag att jag kunnat fråga Iris också. Det är ju trots allt henne jag tänker mest på. Vill du ha en lillasyster Iris, du som älskar att ha matte för dig själv?

Husse och jag har i alla fall pratat tillräckligt om det nu. Det är bestämt att det blir två hundar igen om det föds en lämplig lillasyster. En dobermann blir två igen och jag hoppas att Iris blir glad den dagen!

Min bästa kompis har blivit stor

Här är Iris när hon är en liten plutt. Hon ligger på nya överkastet i lägenheten på Lidingö och är 2 månader och 4 dagar gammal. Hon hade bott hos oss i lite mer än en vecka när jag tog bilderna.

Jag kan inte säga att jag minns valptiden i detalj men jag minns dagen då Iris föddes och uppfödare Eva ringde och berättade.

Hur jag som hade med mig mobilen dygnet runt vid den tiden stod givetvis i duschen när jag fick samtalet om att valparna var födda. Man hörde valparna som pep i bakgrunden på mobilsvaret. Lyckan över att det blev en valp till mig.

Jag fattade inte då när hon var liten och nyfödd hur viktig hon skulle bli för mig men nu vet jag. Jag tycker om min hund onaturligt mycket.

I dag när hon fyller 4 år passade jag på att fota henne på samma överkast som då för länge sedan.

Födelsedagshunden tyckte att det var lämpligt att ha med bollen vid fotograferingen så då fick hon det. Iris är inte riktigt Iris utan någonting i munnen.

När hon låg där och tuggade på sin boll sa jag hennes namn. Då slutade Iris tugga, tittade upp på mig och låg helt still utan att släppa bollen.

Valpen Nemo har övat

Vi hade besök av Nemo och hans husse i går. För andra gången på rad som vi setts nu har jag jobbat natt och mest känt mig luddig i hela huvudet och varit långsam och trög. Hundarna har tvärtemot varit allt annat än långsamma!

I går kom de dessutom hem till oss och hälsade på och då Iris inte hade någon träning att tänka på eller matte att hålla koll på så var Nemo vansinnigt rolig att leka med! Nemo bangade inte!

Nemo lekte inte bara med Iris, han lattjade och tränade lite med husse också.

Husse och Nemo visade upp vad de hade lärt sig sedan sist och de hade övat så fint på att Nemo kallades in och skulle komma in på husses vänstra sida och sätta sig.

De höll på att lära in ligg, Nemo kunde sitt (kvar) och lite andra saker. Jättefint såg det ut.

Han hade lärt sig att skälla på kommando också den lille krabaten! Fast han låter lite som han är i målbrottet när han skäller. Valpskall med inslag av mörkare stämma. På bilden till höger säger han voff på kommando.

Nemo drog genom Iris små röda tunnlar också. Husse lurade in honom genom klassikern ”kasta leksaken genom tunneln” och Nemo sprang rätt efter så det funkade utmärkt.

Jag tror inte ens att Nemo märkte att han just tog ett par snabba steg närmare att bli agilityhund, hehe.

Sist men inte minst stoppade jag en av våra apporter i munnen på honom. Nemo tyckte det var en bra idé och knatade runt med apporten hur länge som helst! Han höll den så fint, så fint också. Hunden verkar ha koll på allt utom sitt högra öra just nu.

Nemo var lite trött på slutet av visiten men det var ju inte så konstigt. Däremot ska jag se till att jag inte är så trött nästa gång vi ses och styra upp träffen lite med träning, de är så duktiga och då går inte att sitta och halvsova.

Nemo hade börjat tappa sina valptänder och såg allt annat än städad ut i munnen men han var väldigt söt ändå! Det blir nog en stilig kille av honom när han blir stor.

Dobermannvalp från Cape Secure

Fjärde kullen ut i år som jag själv hade kunnat tänka mig att själv ta valp ifrån är den kommande kullen från Camilla Dahlgrens kennel Cape Secure.

Camilla har sammanställt information om hundarna så bra på sin hemsida att jag bara kopierade rakt av:

Båda tycks vara riktigt bra, stabila, friska hundar och båda hundarna har lämnat fina kullar bakom sig tidigare. Mamma Dober Lakes Azara tidigare valpar har gjort väldigt fina MH alla tre!

Jag tror det blir riktigt bra träningskompisar och som bonus måste ju nämnas att man som Cape Secure:are kan få tag på träningskläder i kennelns färger!

Valparna kommer nu i sommar!