I dag fick jag ett mail. Ett mail från någon jag aldrig pratat med, aldrig träffat och inte vet vem det är.
Någon vars hund dog i går och som letat efter svar på vad det var som hände så plötsligt. Svaret blev; troligtvis DCM.
Denne någon hade sedan i sitt sökande efter mer fakta om DCM hittat bland annat till min blogg och där hade ett namn känts bekant. Don Dante Zamolxis. Linas pappa.
Dvs ännu ett halvsyskon till Lina är nu död. Jag råkade faktiskt läsa mailet när jag stod vid frukten på Ica och stod någonstans i närheten av bananerna när tårarna började rinna där i butiken.
Köpte med mig ett tiopack ben och väl hemma gav jag Lina och Iris alla benen på en gång. Satt sedan i soffan och tittade på hundarna när de förnöjt tuggade på ett ben här och ett ben där.
Är det din tur i morgon Lina? Om det är din tur så hoppas jag att du inte får ont. Jag hoppas att du inte ens hinner förstå vad det är som är på väg att hända. Du som är lite rädd för allt, bli inte rädd, jag lovar att jag ska hålla om dig allt vad jag orkar och viska i ditt öra hur mycket jag älskar dig tills du inte kan höra mig mer. Hör du det Lina, jag älskar dig.
Under de sex år som gått sedan jag fick höra den vidriga nyheten att Linas kullbror Falco trillade död ner har jag känt så här varje gång nyheten om att ännu ett hel- eller halvsyskon dött och jag fått reda på det. Borde jag inte ha vant mig nu? Tydligen inte.
Samtidigt som jag är så otroligt tacksam för att jag fått ha Lina hos mig så länge så känner jag nästan skuld över att jag råkade få hund en som levde längre än alla de andra. Det känns orättvist på något sätt.
Men det går inte att sitta och gråta i soffan. Lina slutar tugga på sitt ben och kommer fram till mig och lägger huvudet i mitt knä som hon alltid gör när hon märker att jag är ledsen. Hon blir lite stressad av det och om jag inte försäkrar henne om att allt är bra och torkar mina tårar och blir ”som vanligt” igen så börjar hon vanka av och an och bygger på mer stress.
Så jag torkar tårarna, övertalar Lina om att allt är som det ska. Klappar om och låter så glad jag bara kan innan jag svarar på mailet och beklagar sorgen till någon jag aldrig träffat men känner så starkt med just nu.
Hoppas att det inte är din tur i morgon Lina. Och är du säker på att du hörde att matte älskar dig!?
