Bebisen får dra i Sallys öron

När ni ser den här bilden kanske ni tänker ”jaha, här har Madeleine satt ner sin bebis bredvid Sally på golvet” men nej, så är det icke.

Det är bebisen som satt på golvet i sitt rum och lekte med sina små böcker och pantflaskor och Sally som kom in och la sig exakt där hon ligger med en snuttefilt i munnen.

Efter en liten stund greppade bebisen Sallys öra och började pilla på och dra i det. Sally bara snuttade vidare hon.

Sedan tog bebisen tag i Sallys ben och och pilla lite på det. Sally, hon snuttade.

Jag avslutar med den sista bilden jag tog bara för att min lilla kiddo och Sally är så gulliga…

Men grejen är ju att detta är helt på Sallys villkor. Hon kan flytta på sig, det kan inte bebisen. (Eller jo bebisen kan tippa bakåt/framåt/åt sidan men när det händer är det inte ens med mening). Det finns en hel lägenhet att sprida ut sig och snuttefilten på för Sally men hon väljer själv att lägga sig preciiiis vid bebisen.

Bebisen är för liten och korkad ännu för att förstå vad ordet nej betyder så det är ingen mening att tjata om det ännu. Som sista argument slickar Sally på bebisen flera gånger om dagen och då kan inte bebisen värja sig, bara blunda och hoppas att mamma får stop på det. Sally har lite koll på att hon inte får men fortsätter tills jag säger nej, varje gång, varje dag. Bebisen har med andra ord lite rätt att hämnas.

Jag påstår alltså att bebisen får dra Sally i öronen?!

Den dagen när bebisen börjar krypa eller gå runt och då går fram till någon av hundarna och börjar dra i öron, då kommer jag att hindra henne och säga nej. Men det här, jag tror till och med att Sally tycker det är lite mysigt. Eller tänker jag fel här?