Den 5 februari 2013 skrev jag så här på min blogg; Sedan länge har Iris haft en liten knöl i tandköttet ovanför en av sina tänder i överkäken på högra sidan. Knölen har inte ömmat, den har inte varit i vägen och den har sett likadan ut i stort sett hela tiden.
Då skrev jag om det för att jag märkte att knölen hade blivit lite större och jag ville rådfråga veterinär om den. Jag trodde det var en epulid. Jag la även upp bild på Iris högra respektive vänstra sida av käken så att man skulle kunna jämföra. Det såg ut så här;
Två dagar senare, den 7 februari 2013 var jag hos veterinären i Helsingborg och visade upp tanden samt vaccinerade hundarna. När jag kom hem bloggade jag följande om tanden; Han kikade på Iris epulid och sa att den var inget att bry sig om då den inte störde.
Sedan dess har knölen sakta men säker vuxit och nu i år gjort att tanden tryckts bakåt och börjat skava på hörntanden i nederkäken. När Iris fick sin rabiesvaccination i maj i år (på samma ställe i Helsingborg) bad jag även den veterinären kika på tanden då jag hade börjat fundera på operation. Hon tittade och sa att man skulle nog fundera på det ja.
Kort därefter märkte jag att knölen nu nuddade vid tänderna i underkäken när Iris bet ihop. Den lilla hörntanden hade nu börjat gå sönder i processen. Nu ville jag ta bort klumpen och ringde därför till Djursjukhuset i Helsingborg och sa att jag ville fixa. Vi fick vänta några veckor på tid för att vi skulle få träffa en kunnig veterinär även om det inte var deras tandläkare. Så vi väntade och nu den 16 juli var det dags.
Dagen innan var jag skitnervös. Hade svårt att sova. Var nervös på vägen dit. Vi fick vänta 45 minuter i väntrummet när vi kom dit och jag märkte på Iris att hon kände av att min nervositet.
Iris parkerade sig i husses knä med svansen hängande och stannade där.
När vi fick gå in och träffa veterinären som skulle operera förklarade jag att hon haft knölen länge och visade honom bilden ovan på hur det såg ut i februari 2013.
Efter det leddes Iris bort i koppel och husse och jag fick åka hem. Jag HATAR att gå ut från veterinären med bara ett koppel i handen! Sist jag var hos veterinären när min hund hade problem var i januari när Lina blev sjuk och då dog hon två dagar senare. Annas död är för färsk i mitt minne. Nu hade jag i det närmaste panik och var övertygad om att Iris skulle dö på operationsbordet.
När telefonen ringde några timmar senare fick husse svara och först när jag hört honom säga att allt gått bra kände jag mig lugn igen. Vi fick åka och hämta Iris i Helsingborg och när vi satt och väntade hörde jag hur en hund ylade olyckligt någonstans i lokalerna, jag var helt säker på att det var Iris. Mycket riktigt blev det tyst när Iris kom ut till oss.Iris blev jätteglad när hon såg oss och kröp rakt upp i famnen på oss och la sig sedan över mina ben precis som hon hade gjort på husse i väntrummet. Vägrade röra på sig efter det.
Sköterskan som kom med henne sa att hon hade sjungit sång tillsammans med en annan dobermann, en hane, som varit där under förmiddagen. (Jag hoppas att det gick bra för din hund du anonyma dobermannägare!) Hon sa även att nu hade Iris boll och saker-i-munnen-förbud i 10-14 dagar då hon har några stygn i munnen. Oh no!
När vi började gå ut mot bilen märktes det att Iris var snurrig. Hon vinglade och verkade ha noll koll. Hade rumpan och halva svansen full med bajs men ville först inte bajsa utan ville bara in i bilen. Lyckades få henne att gå på toa och tvättade hundrumpan med vattenflaskorna jag hade i bilen.
På väg hem ringde veterinären som inte haft tid att prata med oss när vi hämtade henne. Allt hade gått bra och så sa han att problemet troligtvis orsakats av ett bettfel. För tänderna hade ju skavt på varandra och detta borde ju ha gjorts något åt när Iris var ung, typ ett år. Han trodde inte att det var en epulid utan en knöl orsakad av störningen av att tänderna gått mot varandra.
Något förvirrad då jag bara några timmar tidigare visat bild på och förklarat hur Iris bett INTE stördes av klumpen. Det faktum att jag visat upp det för två andra veterinärer och ingen någonsin har klagat på Iris bett tidigare så sa jag bara ok och jaha och tackade så mycket för infon. Nu två dagar senare stör det mig att det jag sa inte verkade ha lyssnats på. Om två veckor ska vi få svar på det vävnadsprov som togs på knölen i samband med operationen och jag får nöja mig med det.
Istället la jag fokus på Iris som låg bak i hundburen och gnydde. När husse stannade en kortis på hemvägen flyttade jag Iris till baksätet och satt med henne där den sista biten hem. Hon var hängögd och tyckte synd om sig själv.
Väl hemma låg jag med henne i soffan och försökte göra rummet så mörkt som möjligt för att hon skulle få vila ostört.
Nu, två dagar senare är Iris som vanligt och pigg. Munnen ser ut så här i dag. Jag tror att hon hade tre stygn i munnen och det första stygnet lossnade i dag då det hängde löst i en skinnslamsa som Iris tunga bearbetade typ hela tiden…
Iris tand fick vi med oss hem och den ser hel och fin ut i roten men är ju rejält nedsliten och trasig på den del som satt utanför klumpen.
Vårt största problem just nu är det där med att hon inte får bära saker i munnen, ha bollar eller leksaker. Det är ju allt den hunden gör och älskar att göra; bollar och att ha saker i munnen! Alla leksaker gömde jag ju så fort vi kom hem men likförbannat han hon hittat några bollar som legat gömda och glömda och hon letar hela tiden efter nya saker att ha i munnen. Den gamla favoriten strumpor är poppis igen!
I går körde vi ett lydnadspass med belöningen springa in och få mat i matskålen efteråt. Det som vi helst vill göra, åka och bada, vågar jag inte riktigt ännu.
Snart ska jag åka på riksläger med hund som kan belönas endast med mjukmat. Det blir till att köpa några leverpastejtuber till den träningen!
