Nu börjar det dra ihop sig för manusstopp av dobermannklubbens tidning. Dvs jag spenderar rätt mycket tid framför datorn just nu.
Rasta hundarna blir ett välkommet avbrott och jag kom på att vi skulle ta en promenad vid motionsspåret. Väl där kändes det trist att bara knata längs med själva spåret så vi gick in i skogen innanför istället.
Att lämna spåret och gå 10 meter in i skogen förvandlade Lina från lufshund till alert och vaken med svansen på topp. Det måste ha knatat förbi ett rådjur precis innan vi kom! Lina drog till och med i kopplet och hade lite bråttom in i skogen när jag plötsligt kände hur stretet i kopplet bara upphörde och jag insåg att Lina var lös.
Jag vet inte om något jag kunde ha sagt eller gjort just då hade kunnat stoppa henne men fort gick det då hon ju redan var inställd på jakt och vips sprang Lina bara rakt ut bland träden och försvann! Kvar var en väldigt stressad Iris och jag.
Ingen tid att förlora, Iris och jag tog oss ut på spåret igen och började springa samtidigt som jag ropade på Lina. Iris drog så in i helvete och redan efter någon minut var jag tokigt varm i min dunjacka! Stannade och gjorde det enda jag kunde komma på som kunde vara till hjälp; facebook.
Vi har nämligen en lokal, sluten facebookgrup för alla som bor här i vår lilla by. Kopplet gick just sönder vid motionsspåret! Lös dobermann med mycket jaktintresse och gult refexhalsband på rymmen! Hon heter Lina och är väldigt snäll! Snälla hjälp mig. och så skrev jag mitt mobilnummer också.
Sen fortsatte Iris och jag att springa i spåret, alla hundägare och andra som var ute stannade vi och frågade om de sett Lina. Ingen hade sett henne men alla lovade hålla koll!
När vi hade sprungit ungefär 2 km längs spåret såg vi Lina! Hon stod på stigen framför oss men jag såg på henne att hon inte var lika glad att se oss. Jag ropade på henne och sa att hon var duktig och komsikomsi men Lina den rackans hunden hade andra planer. Hon tog sats och började springa igen. I en liten sekund övervägde jag att släppa Iris i hopp om att sen kunna kalla in dem båda men jag vågade inte. Lina fortsatte springa av en anledning och det osade rådjur!
Bara någon minut senare kom ett rådjur i full fart springade genom skogen. Jag var helt säker på att jag skulle få se Lina hack i häl men Lina uteblev. Vem som fått fart på rådjuret tvivlar jag inte en sekund på dock.
Plötsligt ringde mobilen. Det var en annan hundägare i området som har en boxer som Lina tycker mycket om. Hon hade sett inlägget på facebook och frågade var vi var och sa att hon skulle komma från ett annat håll och hjälpa till med letandet. När jag stod där med luren i handen såg jag hur många kommentarer och delningar till alla bekanta i området mitt inlägg hade fått. Det kändes skönt.
Vi sprang vidare och nu var jag svettig. Iris som sprungit i tokdrag i halsbandet väste lite när hon andades. Liiiinnnaaaaa!
Så ringde telefonen igen. Det var boxerägaren, hon hade mött en annan hundägare och frågat om hon hade sett en lös dobermann och det hade hon! Lina stod lite längre bort på den stigen hon gick på! När jag fått reda på var de befann sig började vi springa igen, fast i ny riktning.
Några minuter senare möter jag dem, Lina är kopplad och går med boxern och hans matte! Hurra! Cirka 30 minuters letande med mardröms-scenarion i hjärnan var över.
Mycket lättad och väldigt svettig kunde jag dra upp telefonen, meddela på facebook att Lina var hittad och av vem. Vi slog följe med boxern och hans matte och gick hemåt. Boxern och Iris fick gå lösa en bit, Lina satt fast i sitt koppel och verkade ha helt slut på batterier, hon gick så långsamt och lugnt vid min sida.
Jag hade aldrig hittat Lina så fort om det inte varit för facebook! Jag är så sjukt tacksam över alla som bara skrev att ”vi håller utkik” direkt.
När vi kom hem tog jag bild på Lina när hon vinkade och postade den i min lilla rymmartråd i gruppen. Skickade tack till alla och det kom från hjärtat. Facebook är världens bästa uppfinning!
Lina var inte skadad eller repad när hon kom tillbaka men nu har det gått några timmar. Sedan dess har Lina mest legat och vilat i sin korg. Nyss försökte hon resa sig och det var inte det enklaste kan jag säga. Hon haltade bort till vattenskålen och tillbaka igen. Tydligen blir man lite stel när man jagar rådjur i hennes ålder. Vet inte om jag ska tycka synd om henne eller tycka att det är lite rätt åt henne…
Stockholm är stort och fullt av hundar!
