Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Fjätervålen – Livet med dobermann

Vårvintervecka!

Vår enda riktiga vinter denna säsong var en vecka av vårvinter! Minusgrader på nätterna och solsken med många plusgrader på dagarna. Det gällde att åka skidor på förmiddagen innan snön förvandlades till snömos i alla plusgraderna som den strålande solen gav oss.

Här är några bilder från veckan:
28mars141
28mars142
28mars145
28mars144
28mars146 Vecka 13 är ingen stor fjällvecka i Fjätervålen, vissa dagar såg vi knappt några andra människor under förmiddagen när vi susade fram i spåren. Inget jag klagar på, tvärtom. Det var skönt att kunna ha Iris lös både i spåren, kring stugan och på promenaden.

Eftermiddagen ägnades istället åt att sitta utanför stugan, lyssna på snön som smälte från taken. Lyssna på fåglarna som sjöng vårsånger. Det var nämligen de enda ljuden som hördes. Annars var det precis knäpptyst. Vi fikade och Iris tuggade ben på sin kudde.

Den tystnaden gjorde att Iris lyssnade extra noga och hennes lilla nos fladdrade konstant åt olika håll när hon snusade i luften. En enda gång hörde vi hur några människor gick nere på vägen nedanför stugan, Iris flög upp och morrade dovt så jag nästan undrade om hon glömt att hon sett folk förut.

Men som sagt, mest slappade vi!
28mars143

Fjället runt i rörliga bilder

Nu är vi hemma igen! En massa ljuvlig snö och strålande sol varje dag, det kunde inte ha varit bättre och jag känner äntligen att jag fått lite vinter, lycka!

Det enda dåliga med veckan har varit att min telefon typ konstant vägrat hitta internet där bland fjällen. Varje instagrambild/film och uppdatering på bloggen har varit långdragen kamp.

Därför är det först nu jag kan visa hur härligt det varit och jag började med att göra film från vår längst utflykt när vi åkte fjället runt. En tur som tog flera timmar men var helt ljuvlig då Iris kunde springa lös typ hela tiden och solen bara lyste på oss. Hela turen var som ett enda långt vykort, oavsett om vi klättrade uppåt, skidade bara rakt fram eller gled nedförs.

Förutom det härliga vädret och solen och snön så är jag fortfarande sjukt nöjd och glad över hur duktig Iris var under hela rundan. Duktiga, glada hund!

Film, film och bilder

Efter att hela flocken sovit nästan 12 h i natt så tog vi det lite lugnare med skidåkningen i dag.  Vi åkte bara ett varv på 9 km.

Vi hade med oss både den vanliga kameran och GoPro-kameran så vi tog många foto- och filmstopp längs vägen.

Iris hade GoPron på ryggen och vi filmade både framåt, bakåt, underifrån och från sidan. Batteriet höll mycket längre än jag trodde och Iris hade kameran på ryggen de sista 5-6 km och hela vägen fram till stugan. Ska bli kul att komma hem och sätta ihop filmerna sen!

Nu är vi så där skönt trötta igen hela gänget. Det blir nog sängen före kl 21 för oss allihop.

Fjället runt!

I dag bestämde vi oss för att åka fjället runt, en tur på ca 15 km.

Strålande sol, några plusgrader och underbar, ombytlig natur gjorde att vi njöt av varenda minut.

Under de första 8 km såg vi inte en enda människa längs vägen. Iris skuttade fritt mer eller mindre hela sträckan då det blev för tungt för henne att dra när vi knatade uppåt och ingen ville sitta fast i henne när det gick nedför heller! Hon har dessutom örnkoll på oss när hon är lös så det funkade jättebra!

När vi väl fick möte såg vi det på flera hundra meters håll. Då var det lätt att kalla in, koppla och sedan brett nog att mötas med minst 20 m marginal. Jag gillar att visa hänsyn.

Typiskt nog var det folk vid den raststuga som lågs längs vägen så vi satte oss i solen hundra meter längre bort istället. Precis när vi stannat kräktes Iris massa, massa och jag blev orolig.

Efter stoppet var Iris inte lika pigg och hoppig men nu började en rätt långsam åkning både uppåt och bland träd så det gick långsamt framåt.

När vi till slut hade kommit runt hela fjället hade vi varit på glid i 18 km! Dessutom tog vi fel håll hem mot stugan och när jag bara ville lägga mig och svimma i spåret fick Iris ny energi av att vara ute på skejtspåren igen!  Full rulle raketfart!

När vi närmade oss liftarna mötte vi plötsligt folk i spåren. Ute på promenad, andra skidåkare (både stora och små) och Iris ville inget annat än att susa fram snabbast av alla så jag kortade dragkingarna och så susade vi. Alla vi mötte hade glada miner.

Så korsade vi en slalombacke och saktade in. Mycket riktigt kom två plogande hjälmar med mamma i sällskap. Ett av barnen verkade bli rädd när hon såg oss så då ropade jag att vi skulle stå helt still tills de åkt förbi, mamma tackade så mycket.

Sen susade vi sista vägen hem, pulsklockan sa att vi var inne på vår 23:e km när vi var framme vid stugan.

Jag filmade och fotade och en liten snutt blev instagramfilm även i dag.

Äntligen snö!

I går lämnade vi det våriga och snöfria Skåne bakom oss och åkte norrut. På eftermiddagen hade vi kommit till Värmland och där stannade sov vi över hos våra värmländska favoriter; Hille och hennes Anders, deras ljuvliga barn och två dobermannvovvar!

God middag fick vi och till och med Iris fick smaka på kycklingen innan vi gick och la oss och sov gott.

Underbart att vakna av att två kids kryper ner i sängen och fnittrar när morgonpigga Iris pussade oss alla tre och hoppade runt. Dobermannvana barn är roliga barn!

Efter frukost fortsatte vi vår resa och några timmar senare var vi framme vid målet; Fjätervålen!

Efter att ha vridit på elementen, varit och handlat mat samt spårkort så var det äntligen dags för skidåkning! Som jag har längtat och alla förväntningar  införlivades!

Så skönt att sätta  på sig skidorna vid stugan och sen knata genom den djupa snön bara några meter för att sedan vara i skidspåret!

Iris var pigg och totalt övertänd och ville bara gå på en växel; full fart. Kommandot ”sakta” ville hon inte alls kännas vid!

Men spåren var både breda och totalt tomma så då fick hon väl dra då. Jag plogade efter, hehe.

Efter ett tag kopplade jag loss Iris och hon förvandlades från drag-idiot till lösspringande med bra koll bakåt. Husse och jag skejtade/åkte i spåret efter henne och jag tror alla tre var lika lyckliga. Så härligt, en sådan ljuvlig frihetskänsla! Vi turades om att åka kortare sträckor bakom Iris.

Att jag lät Iris springa fritt var dels för att jag kunde och dels för att jag inte ville köra slut på henne.

Jag gjorde en liten instagramfilm idag från dagens 10 km långa premiärtur men jag kan inte lägga in den i inlägget med telefonen. Ni får klicka på instagramloggan här i högermarginalen för att titta!

Nu är vi skönt trötta och längtar tills i morgon!