Vädret under rikslägret var varmt, precis som förra året!
Jag som längtat efter värme enbart av anledningen att jag velat åka och bada med hundarna i havet tyckte det var väldigt irriterande att det skulle bli svalare väder igen när lägret var slut.
När jag satt i bilen på vägen hem och temperaturen, trots att det var sent på eftermiddagen, pendlade mellan 27-32° så bestämde jag mig för att åka raka vägen till havet! Bikini hade jag i väskan och Sallys nya flytväst hade jag också med mig.
När jag närmade mig ombestämde jag mig och gjorde stopp här hemma, mitt hus ligger ju ändå på vägen till havet. Kl 18:14 körde jag upp på uppfarten och 18:27 hade jag slängt in all packning, bytt om till bikini, hämtat Iris flytväst och satt i bilen mot stranden igen.
Sally fick på sig sin flytväst för första gången, ville tugga på den en liten stund men så fort vi började gå så hade hon slutat bry sig. Vi gick ner i vattnet som till min stora glädje var löjligt varmt och började gå ut i viken. Sally var glad och studsade fram i vattnet, Iris gick mer målmedvetet rakt ut.
Allt gick bra tills det började bli lite djupare. Då stannade plötsligt Sally till och verkade undra om vi inte gått tillräckligt långt nu? En leksak i munnen och lite lockande så var hon övertygad och kom springande genom vattnet igen.
Vi hittade en liten ö ute i viken där jag la mina saker. Jag kastade leksak till Iris som hämtade oavsett vattendjup. Sally följde efter och så fort hon kände att hon inte bottnade riktigt så började hon att plaska på det sätt som bara en dobermann kan. Nu insåg jag vilken jädra tur det var att jag stannat till hemma och tagit med Iris flytväst, Sally använde Iris som livboj! Måste säga att jag var väldigt imponerad av Iris som tog det med en sådan ro, själv var jag glad att jag bottnade när Sally bytte till att använda mig som livboj istället. Det gjorde väldigt ont tills jag hade henne i famnen, då tog hon ett stadigt grepp med tassarna och satt väldigt still.
Sen var det det där med simkunnigheten. Första gången jag lyckades hålla henne rätt i vattnet och hon fick ner tassarna under vattenytan använde hon knappt baktassarna. Andra försöket så vevade de redan lite mer, väldigt kul att se.
För jag hade ju GoPro-kameran med och filmade med den tills batteriet gav upp efter riksläger och hundsim. Vi stannde i havet i nästan två timmar och det var det absolut härligaste jag gjort på länge. Ett perfekt avslut på fem varma dagar med mina flickor. Vågar påstå att det var sommarens hittills bästa två timmar!
PS Den där viken är nu skyldig oss tre bollar, minst en frippa och nu senast Sallys nya gummiring. Värt varenda spänn men någonstans där i viken finns en mindre leksaksgömma för hund DS
