Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Hundöra – Livet med dobermann

Herr Nelson på besök

I dag har vi haft fint besök. Luddigt, fint besök!

Det var dobermann-Nemo som hade med sig sin Berner Sennen-kompis Nelson som bara såg glad och söt ut hela tiden från sekunden han kom till det var dags att åka hem igen.

Iris tyckte att Nelson var skum med all sin päls och glada uppsyn. Hon tyckte inte om honom och skällde ut honom. Lina brydde sig inte så mycket (som vanligt). Nemo studsade runt och tyckte att alla skulle leka och vara glada.

Det tyckte inte Lina som passade på att trycka till Nemo när hon tyckte att han blev för jobbig. Det fick till följd att kärringhunden gjorde hål i Nemos öra! Inte första gången heller, så här såg det ut när hon gjorde hål på Iris öra 2010 med en repris 2011. Varför måste du piercas skit-Lina?

Som tur var tog elakhetrna slut där och vi gick in och fikade på goda pajer som killarna hade med sig (tusen tack)!

När vi skulle fika la sig herr Nelson under köksbordet och såg glad ut. Det varvade han med att ligga ner och se söt och lite sorgsen ut med sin stora ögon. Knappt jag kunde sitta ordentligt på stolen för jag ville bara hänga under bordet och kolla på honom hela tiden!

Iris ”ska-alltid-vara-med” gick upp och la sig på ovanvåningen när det visade sig att hon inte fick ligga under bordet och vara nummer ett.

Nemo låg under husses stol med sitt lagade öra, han är rätt söt han också!

Strimlat öra

Kanske är det så att Iris retar Lina dag ut och dag in och att Lina bara säger ifrån en gång i halvåret. Men när hon säger ifrån så verkar hon ha bestämt att det är Iris högra öra som ska ha stryk.

För tredje sabla gången har nämligen Lina bitit hål i samma öra som hon bitit hål i två gånger förut. Blöder gör det ju också, galet mycket!

Iris är ju lika glad ändå men jag undrar verkligen hur det där örat kommer att se ut snart! Strimlat öra med små fransar?! (Första gången Lina bet Iris i örat kan ni kolla på här.) Jag börjar i alla fall bli en fena på att slå in öron som det rinner om. Alltid något.

Annars så har vi haft fint främmande av annan dobermannägare i dag, det var självaste Vonkan som hade vägarna förbi Skåne och stannade lagom länge för att dricka kaffe (utan bulle jag är en dålig värdinna) och kommendera mig och Iris genom några moment i ettan. Hon kom även med lite bra tips vilken var väldigt uppskattat.

Bandageskallen på Albano

I går blev det aldrig tid till att blogga även om jag hade velat. Planen var att skriva ett långt inlägg om både gårdagen och dagen nu på kvällen.

Men näe… Jag börjar i slutet istället. För att vara lite mer exakt så börjar jag ungefär då jag höll på att packa ihop våra saker för dagen. Planen var att börja gå mot grinden och sätta hundarna framför någon fin snödriva och kanske ta en bild på båda flickorna i solskenet. Lina satt och Iris stod och väntade på att jag skulle säga varsågod så de fick kuta lite. Jag knäppte en bild på Iris där hon stod och mållåste på Lina.

Sa varsågod och började gå med kameran i ena handen och grejjerna i den andra. Hundarna rumlade runt och Lina surade över att Iris var så himla på. Iris skällde och jag sa åt knäppskallarna att komma någon gång. Plötsligt såg jag lite blod i snön. Vems var det? Inte mitt… Var det en liten tå/tass som börjat blöda igen?

Fäste blickan i turordning på bägge hundarnas tassar och försökte fokusera men inget blod. Samtidigt var det bara mer och mer blod på marken där Iris varit. Höjde blicken precis i tid för att se hur små droppar droppade från Iris öra.

Va fasen! tänkte jag och sa åt Iris att sitta så jag kunde föreviga blodörat. Kunde inte se då exakt var det kom i från. Nu i efterhand på bilderna så syns det ju väldigt bra men där och då var det inte lika lätt. Iris ville bara skaka på huvudet och ville inte stå still när jag skulle kolla närmare.

Ett stort jack i örat och ett lite mindre jack en bit fram på örat. Droppade på rätt bra…

Efter några försök till inspektion var jag blodig överallt och Iris spraymålade mig med sitt himla skakande.

Bort till bilen, fram med första förbandgrejjen, slog in Iris öra och huvud i ett förband och försökte lägga trycket över örat. Tror ni Iris var imponerad över detta? Icke!

Ringde Camilla som hjälpte mig med telefonnumret till Albano samt påminde mig om att det var helg. Satan, då är det ju megadyrt att göra illa sig om man är ett djur! Ringde ändå Albano för att rådfråga lite och under tiden jag satt och lyssnade på att jag var nummer ett i telefonkön så rullade jag dit. Väl framme var jag fortfarande nummer ett i kön. Iris lilla förband hade glidit på sniskan även om hon inte krafsat eller försökt få av sig det. Duktig hund.

Inne på Albano var det många andra små sjuklingar. Iris var dock den enda som blodade ner överallt! Jag försökte med alla medel att få förbandet på plats igen, men hala små blodiga öron är svårbandagerade! Dessutom tog hon alla tillfällen i akt att skaka på skallen. Löper hon? frågade en annan hundägare, jag hoppas att den hundägaren hade en hane. Ingen tik löper så där mycket!

När vi satt där och väntade så slutade det blöda efter ett tag. Konstaterade att de inte skulle sy och att jag lika gärna kunde slå in örat hemma som att de skulle ta helgbetalt för att göra det. Lilla bandageskallen fick hoppa in i bilen och åka hem igen.

Nu har jag en hund med inslaget öra och ihoptejpade öron så att hon inte ska lyckas skaka upp såret hela tiden. Husse hade slängt tratten eftersom den såg så äcklig ut…