Den perfekta anledningen. Äntligen.

De första åren med dobermann brukade jag rätt ofta låta mina hundar träffa andra hundar i hundrastgården. Bilden nedan är från 2010.

Men efter x antal incidenter med hundägare som inte tänkt som jag så är det numera väldigt sällan som jag låter mina hundar träffa andra när vi är och rastar. När någon frågar om de får släppa in sin hund till mina så svarar jag nästan alltid nej.

Men att svara nej är inte alltid så lätt, eftersom andra hundägare ofta tar det som någon form av förolämpning. Den rastgården vi går till oftast är till och med uppdelad i två så oftast finns det en ledig inhägnad precis bredvid. Ändå behöver jag förklara eller i de flesta fall, flytta på mig, fast jag var där först. Jag får med andra ord ta mina hundar och ibland springa mot grinden till den andra rastgården för att folk bara släpper in sina hundar antingen utan att fråga eller trots att jag sagt nej.

Och detta hände både innan bebisen, när jag var i nionde månaden och knappt kunde gå själv och nu när jag har bebisen med mig. När jag säger nej vill den andra hundägaren veta om mina är aggressiva, inte gillar valpar, om jag inte har pli på dem, drar det där med att hundrastgården är till för alla osv. Det brukar oftast sluta med att jag ber dem stanna vid grinden tills jag åtminstone hunnit in i den andra innan de släpper in sin hund. Nio av tio hundägare funkar så och en av tio väljer att gå till den andra rastgården. Jag brukar faktiskt tacka dem som går till den andra även om jag var på plats först.

Ibland har jag ju lite ”tur” och någon av mina hundar löper, då brukar jag slippa tjafset även om jag ibland får höra att ”men min hanhund är kastrerad”.

Så nu för någon vecka sedan så hände något. Vi var i rastgården vovvarna, lilla plutt och jag när en annan hundägare kom gående och ville in i rastgården. Jag sa då ”Nej, vet du vad, min hund har precis fyllt 10 år och hon orkar inte leka med andra hundar längre och vill bli lämnad ifred.” Sedan sa jag något om mitt barn som precis lärt sig gå och att jag hade fullt upp med att hålla kolla på de tre samtidigt. Den andra hundägaren godtog det direkt. Jag var så beredd på att behöva gå därifrån.

Någon dag senare när vi var där igen hände samma sak. Jag hänvisade till Iris ålder och mitt barn och vips så räckte det som argument. Igen.

Har jag äntligen efter 12 år med dobermann hittat ett argument och en anledning som är tillräcklig för att andra hundägare ska godta den? Äntligen!

Snyggt klädd i hundrastgården

I dag snöade det och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Eftersom vi tränade backar i går fick det bli fysvila i dag. Bestämde mig för att åka till hundrastgården här i Katrineholm.

Det är två inhägnade rastgårdar som sitter ihop och det finns träd, stenar och allt är rätt ”skogigt”. Jag gissar att rastgårdarna är 50×30 m styck så de är är helt okej stora också.
2jan163

Däremot vet jag inte om det är mig det är fel på eller vad det är men jag använder inte rastgården som de flesta andra hundägare. När jag är där går jag runt i rastgården, jag står inte still. Jag leker med mina hundar, jag pratar typ konstant med dem. Kastar leksaker, övar på loss, tränar lite inkallningar, kör leta-övningar. I dag sprang jag längs staketet några varv, det tyckte mina hundar var kul. Använder de hundar som är i rastgården bredvid som störning, något som Iris klarar bra men Sally gärna vill skälla och härja efter, inte ok. Jag släpper inte ihop mina hundar med andra om jag inte själv vill och det vill jag sällan. Ser inte syftet med det.

I dag var det hundar i den andra rastgården och de mattarna och hussarna körde den stil som de flesta andra jag ser gör. Dvs de står still och tittar på hundarna när de förväntas leka och springa runt (vilket de sällan gör). Däremot röker de cigg och säger saker som ”Ska du inte springa och leka nu?” till sina hundar. De kunde med andra ord tacka oss för ungefär hälften av den rörelse deras hundar gjorde då vovvarna tittade nyfiket på oss och kollade/sprang längs staketet. Springer deras hundar längs staketet kallar de heller inte in dem och jag tror inte de kan det heller.
2jan161
Två av hundarna bajsade stora högar i den andra rastgården, ingen gick för att plocka upp. Kanske såg ingen av de fem stillastående typerna det men jag som hade fullt upp med mina hundar och gick runt såg. Så är det ibland.

Just det gänget på fem personer och fyra hundar som var där i dag stod dessutom och lutade sig mot grinden. Det såg kul ut att de lika gärna kunde ha haft en rastgård på några få kvadratmeter och klarat sig lika bra ändå.
2jan162
Nu är ju hundrastgårdar till för att göra precis vad man vill med sin hund där men att inte orka plocka upp bajset efter sin hund, jag är väl så där imponerad får jag erkänna.

Sally var i alla fall söt och hade som ni ser en stickad tröja på sig. Inte för att hon fryser utan för att det är kul och vi har fått två stycken hundtröjor av Nemos husse och matte. Iris har lite för stor bröstkorg för tröjorna så båda är numera Sallys. Hon verkade inte störas av tröjan heller så då tutar vi och kör!
2jan164
Det märks vems hund hon är, Sally har redan lärt sig att hoppa upp på saker och sitta still, blir så när man har en fotande matte tydligen.

Något för svenska rastgårdar?

En av de skyltar som finns i Bostons största offentliga park som ligger mitt i centrum. Här står klart och tydligt vilka regler som gäller.

Tror ni att man hade kunnat ställa samma regler och krav på oss svenska hundägare? Hade det funkat? Är det en bra eller dålig skylt? Hade det varit något för en svensk rastgård/hundpark?

skyltaug14

Två rastgårdar

På hundforumet vovve finns en rätt bra grej där man kan leta upp hundbadplatser, träningsområden, rastplatser m.m. på Sverigekartan. Nedan ser ni hur Skåne ser ut på kartan, flest pluppar över Lund.

I dag zoomade jag in Lund och konstaterade att det ligger väldigt många rastgårdar där. Bestämde mig för att göra en utflykt med vovvarna och åkte dit för att kika närmare på två av dem. Har rödmarkerat dem på kartan här till höger.

Parkerade bilen på lämpligt ställe och började gå mot den första av de två rastgårdarna. Gick förbi dagis, skolor och massa radhus och lägenheter. Själva rastgården låg inte exakt där vovve-kartan sa att den skulle ligga men den var inte svår att hitta ändå.

Rastgården var tom så jag släppte in båda hundarna direkt och så inspekterade vi stället. Det var bra höjd på staketet runt rastgården men båda grindarna var lite trasiga och den ena stod dessutom öppen när vi gick in, Iris var på väg ut när jag nejjade, kallade tillbaka och drog igen den så gott det gick. Fanns flera bänkar att sitta på och en del träd.

När båda hundarna nosat på det som de skulle nosa på och jag hade tränat lite med Iris så gick vi vidare mot nästa rastgård.

Visade sig att den andra var ca 3-4 gånger så stor som den första. Den låg dessutom lite mer för sig själv. När vi kom gåendes längs staketet fick vi ett varmt mottagande av en golden som skällde och sprang längs staketet inne i rastgården.

Hans matte befann sig i andra änden av rastgården och istället för att gå in valde jag att gå ett varv runt den. Iris hittade en skatt, en gammal trasig fotboll, längs gångvägen. Det låg en äng lägligt precis där hon hittade den så var det ju lika bra att köra lite uppletande med bollen! Iris fick sitta kvar/ligga kvar på kanten av ängen och Lina och jag gick ut och släppte den på lite olika ställen.
När Lina och jag hade gömt den åt henne några gånger lämnade vi bollen bakom oss till nästa lyckliga hund och gick in i rastgården.

Här kunde hundarna springa och jag passade på att öva inkallningar med dem båda. Lina försökte få goldenkillen och hans äldre hundkompis att leka men det var lönlöst. De bara tittade på Lina. Med Iris passade jag på att öva på att hon inte skulle bry sig om de andra två hundarna alls, gick skitbra!

Vill ni leta upp egna ställen på vovves hundkarta klicka här.

3 doberman, 3 schäfrar, 3 irländska settrar och snö

Mer snö, mer blåst, mer promenader tillsammans med Emelie och lilla Anna! I dag åkte vi till rastgården.
snenov1
Första vovvarna att hålla oss sällskap var två schäfrar, en tik och en hane. Schäferhanen hade rätt gott självförtroende och trodde att han hade fri tillgång till tjejjernas söta rumpor. My ass att du har sa Iris och skällde ut honom! På bilden ovan ser man hur Iris i rosa halsband talar om vad som gäller.

snenov3Efter det gick vi en stund för oss själva. Anna och Iris leker rätt mycket ihop och vi hade det rätt mysigt tills Lina såg ett rådjur utanför staketet och fick ett muppryck och kände sig tvungen att springa planlöst hit och dit ett tag. Det var bara att kalla in Iris och sen berömma när även Lina behagade komma tillbaka.

Intressant var att Lina gick med bakåtslickade öron och dikt an mitt högra knä i flera minuter efter det. Hon VISSTE att matte inte gillade!

När några nya bilar parkerade utanför hagen la sig Lina självmant ner och höll span på vem det var som skulle komma in. Hunden som inte vill ligga ner när det är blött på marken och vi tränar lydnad! Jag är grundlurad!

Det var de tre trevliga settrarna som kom, dem gillar jag! Tre svarta och tre lurviga rödbruna hann gå något varv innan kille med schäfertik dök upp.

Iris skällde ut hunden flera gånger så jag försökte hålla dem särade genom att kalla lite på Iris varje gång de hamnade i närheten av varandra. Schäfern använde i sin tur lilla Anna som pipleksak (även om den inte fick ut några ljud ur henne). Enda gången jag sett en hund leka så brutalt med en annan hund är när Lina och Iris lekt och krokodilat med varandra här hemma.
snenov2
Tyvärr lyckades jag inte få bild på alla dogsen, det saknas en setter på bilden ovan.

Pling, pling, pling låter det när man plockar poäng

I dag började vi dagen med att åka till veterinären för att vovvarna skulle vaccineras. Vi fick komma in i ett litet rum och vänta under tiden som en snäll sköterska hämtade spruta och nosdroppar. Flickorna fick nosa fritt i rummet under tiden. Det finns alltid väldigt mycket att nosa på hos veterinären nämligen!

När snälla sköterskan kom tillbaka sa jag åt Iris att lägga sig ner och att vi skulle ta Lina först. Sa att Lina är väldigt snäll så jag trodde att det skulle räcka fint bara med att be Lina sitta ner. Mycket riktigt, lilla Lina satt snällt still och fick först sin spruta i nacken och sedan dropparna i nosen. Allt utan att röra en fena eller att jag behövde göra ett dugg. Jag satt på en pall en m ifrån och bara sa att hon var duktig. Hon fick många godisar av sköterskan efteråt!

Sen var det Iris tur och jag visste inte riktigt vad Iris skulle tycka om att någon knep tag om hennes nos för att ge henne droppar, så för säkerhets skull så satte jag ett finger i halsbandet så att hon inte skulle försöka smita. Men det gick lika bra det. Funderade på att hyra in sköterskan som tandvisningsfigurant direkt!

I väntrummet satt det tre hundar när vi kom ut och då var flickorna tvungna att säga voff minst en gång var men det gick också bra. Vi lämnade stället städat och fint i slaka koppel.

Hade redan bestämt mig för att inte träna hundarna i dag utan bara promenera. Den blåa himlen och stora solen gav mig lust att åka till en rasthage så vovvarna fick busa och springa tillsammans. Åkte mot den som ligger närmast oss men såg från vägen att ett gäng damer hade småhundsträff där så jag brummade vidare mot nästa rasthage, den stora ”fårhagen”. Väl där ser jag hur 15-20 hundar med tillhörande folk är i hagen och promenerar i lite olika grupperingar. Fasen…

Eftersom Iris har uppvisat en föredömlig inkallning den senaste tiden så plockade jag ändå ut henne ur bilen och gick in i hagen. Passerade ett gäng småhundar (8-10) utan problem och fortsatte gå i raskt tempo. Jag utnyttjade verkligen de andra hundarna för inkallningsträningen. När de kom springades så lät jag Iris ta lite fart och ropade sedan in henne när de närmade sig varandra. Hon kom tillbaka. Det var bara när hundar som sket i att deras ägare ropade från andra sidan hagen och sprang hela vägen fram till oss som jag lät bli att försöka undvika möte. De fick leka lite innan jag och Iris lämnade dem bakom oss.

artnov3 Det var särskilt en hund som sprang runt utan sin matte och ignorerade alla hennes försök till inkallningar. Den var väldigt intresserad av Iris och ville leka mycket, mycket. Hoppade upp mot Iris ansikte, gläfste och var väldigt på. Först trodde jag att Iris skulle bli sur men det visade sig att den bara triggade hennes bushumör. Iris och lille hunden tumlade runt och hade sig under tiden som jag sakta men säkert gick ikapp hundens matte. När vi närmade oss matten så hörde hon hur mycket det lät om hundarna som röjde hej vilt och utbrast att Nu fick det räcka! Jag tolkade det som att hon menade sin hund och visste om att den kunde vara lite för mycket även mot stora hundar, frågade för säkerhets skull vilken hon hon syftade på och blev snabbt och surt varse att Självklart är det din hund jag menar!

Kallade på Iris och såg till att hon slutade leka. Hundens ägare hade sällskap av en äldre man jag och Lina ofta träffade på i hagen för flera år sedan och jag vet både vad han och hans hund heter. Uppenbarligen kände han inte igen mig när han passade på att högt och tydligt flika in Min hund blev illa biten av en dobermann en gång.

Nu råkar det vara så att jag har hört den där historien flera gånger och att det då för fyra år sedan då jag hörde den första gången inte var en dobermann som hade bitit… Jag var ju bara tvungen att omedelbart fråga honom om det inte stämde att hans lilla hund (som jag passade på att uttala namnet på väldigt tydligt) inte blev biten för sisådär en fyra-fem år sedan och det fick effekt för plötsligt lät han inte så himla tuff längre och sa att Jo, ja det var det nog. Under tiden räckte det med att jag sa nej till Iris för att hon skulle undvika att gå fram till hans hund.

Med min bästa artigt bestämda röst sa jag då till dem att bara för att jag har den stora svarta hunden så är det inte alltid min hund som var den elaka och att en fyra-fem år gammal story nog kändes högst olämplig att applicera här och nu. Sen la jag till att min andra dobermann blivit illa biten två gånger i samma rasthage och bägge gångerna av en labrador så att de kanske inte ska vara så snabb att döma efter ras. Mannen mumlade något om att jag ju verkade ha väldigt bra pli på min hund ja… Annat ljud i skällan minsann!

Iris gjorde ett försök till att leka med lilla hunden så jag kallade på henne med orden Matte vill inte att du ska leka med den där hunden, kom nu och Iris kom direkt. Vi lämnade dem bakom oss och gick vidare. Kände hur jag ägde luften och det riktigt plingade av poäng jag just plockat.

Jag går väldigt fort när jag går med hund och det dröjde faktiskt inte så lång tid innan jag varvat alla som var i hagen och ännu en gång var ikapp tanten med ystra hunden och mannen. Kanske för att kompensera för förra varvets dåliga möte så böjde mannen sig efter Iris och lockade på henne och sa något om att mig kan du få hälsa på. Ful-jag passade på att öva inkallning med hjälp av honom också, lät Iris börja ta fart mot honom för att kalla in och sen njuta kraftfullt av att hon vände och kom direkt. Pling, pling, pliiiiing!

Bestämde mig för att byta hund och lämnade Iris i bilen och gick in i hagen med Lina. Lina är ju inte alls lika mattefixerad som Iris och jag utgick från att hon skulle vara lite svårare att ha lika överexemplarisk koll på men något magsikt inträffade och Lina vek inte från min sida. Det var som om hon var så glad att det äntligen var hennes tur att få komma ut och dessutom vara själv med matte att hon inte ville riskera något.
artnov2

Inte ens när ni-kan-gissa-själva-vilken-liten-hund kom springades över ängen mot oss gjorde hon annat än att vara duktig. Hon viftade bara på svansen och nosade lite på den ystra hunden innan hon sprang ifatt mig i stället. Av de hundar vi gick i kapp och förbi så lekte hon lite och sa hej bara för att sedan fortsätta följa efter mig. Pling, pling, det var uppvisning i lydig dobermann!

Att sluta när det går som bäst är ett säkert vinnarkoncept men ändå bestämde jag att vi inte hade sugit tillräckligt på karamellen ännu och hämtade därför Iris ur bilen igen. För tredje gången passerade vi damen med lille hunden (som kom springandes igen) och hon frågade mig om båda hundarna mina hundar var tikar. Jag svarade ja och hörde en massa pling i bakgrunden…
artnov1
Sista varvet vi gick slog vi följe med en pudeltik och hennes matte och en setter som på egen tass lämnade sin matte till förmån för oss. Vovvarna lekte konstant och det var riktigt kul att se dem sträcka ut i solen och ha så roligt tillsammans.

Jag tror vi var i rasthagen i en och en halv timme och det var länge sedan jag var så nöjd och glad över mina hundar. De fick märgben när vi kom hem bara för att.

Jag vet att hela det här inlägget är rätt så barnsligt men kämpar man till vardags med lite fördomar och känner att man har allas ögon på sig när man har farlig dobermann så kanske man blir så här barnslig? Eller så är det mig det är fel på. Det var sköna pling i alla fall!

Iris och jag kidnappar en schäfer

I dag var det jättesoligt och jättevarmt! Jag och Iris åkte ut till klubben för att träna lite, samtidigt fick Lina stanna hemma och gå långpromenad med husse.

Innan vi gick in på planen så tog vi en sväng i stora rastgården då den var tom. När vi hade gått några hundra meter så kom en gäng bestående av tre personer och en schäfer in genom grinden och började gå bakom oss. Iris tittade noga på dem men sen skuttade vi vidare utan att bry oss så mycket mer om det.

Låt säga att rasthagen är som en fotbollsplan och vi gick ner längs ena långsidan, rundade målet och började gå tillbaka längs andra sidan. Schäfern och co som var bakom oss var kvar på andra sidan och det blev alltså så att vi ”möttes” fast på väldigt långt avstånd. Iris kollade noga men stannade hos mig, schäfern nöjde sig inte med att titta, den började korsa fältet och komma mot oss. Iris studsade den till möttes men jag kallade tillbaka henne. Braaaa Iris!

Jag trodde att det skulle räcka för att schäfern skulle avbryta sitt försök att hamna på vår sida men icke. Den kom hela vägen över till oss och kvar på andra sidan lämnade den sina människor.
pliros2
Så jag sa till schäfern att Dig har de inte tränat inkallningar med va? sen fortsatte jag att gå. Och jag fortsatte gå i helt motsatt riktning än de på andra sidan gick. Med på köpet fick jag en luddig hund som sket i sin tvåbenta flock. Ungefär där svänger stigen i hagen av och man försvinner bort en liten sväng. Jag och två hundar knatade på och vi försvann utom synhåll en stund. När vi svängde ut igen så såg jag hur de hade börjat korsa fältet för att komma ikapp. (Se pil i övre delen av bilden.)
pliros3

När vi närmade oss varandra så svängde schäfern av till de sina och jag och Iris fortsatte för oss själva. Jag undrar om det var en tik eller en hane och hur gammal hunden var…

Några fler hundar dök upp och Iris brydde sig inte särskilt, det var bara när hundarna kom kutandes som hon sprang ett litet varv med/efter dem för sedan komma tillbaka. Jag ignorerade alla ägare och ägnade mig bara åt att träna inkallning med Iris. Jag är ett osocialt inkallningsfreak.

Efter det korsade vi vägen och gick upp till klubben. Tränade target inför den nya rutanträningen. Sprang förbi några agilityhninder. Tränade lite linförighet och ställande under gång. Att vi körde ställande under gång var bara för att jag ville fota henne; gick iväg, sa stå släppte bollen efter kanske 15-20 m och gick sedan tillbaka för att fota henne och sa sedan varsågod.

Jag vet inte om det är en bra störning för Iris eller om jag bara rör till det för henne men jag försöker inbilla mig att om jag kan lämna henne så här för att sedan gå tillbaka och sätta mig på huk och fota och hon står still och väntar hela tiden så står hon still på tävling.
pliros1

Fårhagen

Strax efter kl 12 gick vi hemifrån Lina och jag. Vi gick till centrum, där vi tog vätskepaus då det var varmt ute idag och jag valde att släpa på kameran istället för vattenflaskan.

Sen åkte vi buss en bit för att sedan promenera sista biten till Linas favoritställe fårhagen. En stor, inhägnad hage där hundar kan springa fritt året runt. Fåren brukar tydligen inte komma dit förrän i slutet på sommaren för att beta ner gräset.
9juni063
9juni061
9juni062
Där stannade vi sedan i ca två timmar innan vi tog bussen tillbaka till centrum för ytterligare en vätskepaus innan vi gick hem igen.

Vi var hemma strax efter kl 18 och på den tiden vi varit borta hade vi inte suttit still särskilt mycket av tiden. Lina gick och la sig så fort vi kom hem.

Nya rastgården

Det har byggts en ny rastgård här i närheten. På en timme hinner jag och Lina gå dit, vara där i 20-25 minuter och sen gå hem igen. Därför besöker vi den rätt ofta de dagar jag ska gå till skolan. Så att hon får springa runt en stund. För det finns väldigt mycket spring i hennes ben!

Rastgården är rätt stor om man jämför med rastgårdarna vi varit i inne i Stockholm. Lina och jag har besökt tre; den vid lilla Gärdet, Humlegården och den som ligger i Vasaparken mot S:t Eriksplan. Den sistnämnda är ju i stort sett bara en inhägnad backe, men rätt hundtät. Det jag saknar är en bra bänk att sitta på som hundägare. Humlegårdens rastgård är inte mer än en liten grusplätt, men även den väldigt hundtät. (Särskilt under luncherna.) Gärdets rastgård gillar jag nog bäst av dessa tre. Störst, med träd, gräs, lite höjdskillnader, bra möjligheter att gräva sig en grop eller få vara lite ifred. Det finns inte mindre än fyra bänkar och ett bord där hundar och människor sitter och kollar lite. Aktiviteten i den rastgården är varierande. Vid några tillfällen har Dog Planets hela hunddagis varit där, vissa gånger har vi skuttat runt där helt själva Lina och jag.

Tillbaka till Lidingö; Den nya rastgården. Den ligger vid Mosstorp. Buss 206 går förbi där. Den skulle kunna vara jättefin! Ett bra och högt stängsel, tätare i nederkant så att små hundar inte ska kunna rymma ut. Den är L-formad och består till största delen av gräs, men det finns ett litet skogsparti och en liten sandplätt också. Mycket sorkhål och bra grävjord. (Detta uppskattas av Lina som lika gärna skulle kunna vara Byggare Bobs bästa kompis vad det gäller att gräva och tycks älska lukten av djur som bor under jorden.) Den är så stor att om man följer stängslet runt så blir det en liten, liten promenad. Men det är det nästan ingen som gör. För hela stället har nu så högt gräs och så mycket brännässlor att man måste ha stövlar upp till knäna för att inte bli blöt eller bränna benen på nässlorna! Det är djungeltema kan man säga. Lina och jag går i alla fall. I dessa regniga tider betyder det att jag är blöt upp till knäna när jag går ut därifrån, har genomvåta skor och skulle vilja vrida ur strumporna.

Så i denna rätt stora rastgård står folk 5 meter innanför grinden. Oftast hänger hundarna i närheten. Bänklös är den också, så folk står där rätt och slätt tills de tröttnar på att stå och går hem igen. Ytan som utnyttjas är därför inte relaterad till storleken på rastgården. Väldigt synd tycker jag. Om någon som jobbar med gräsklippning i Lidingö kommun läser detta så känn er inte blyga att klippa till hundhagen åt oss! Det räcker med en smal stig så att man kan gå längs stängslet, kan ta max 10 min för någon med proffsklippare.

Lina störs inte av det höga gräset…
27maj06