Med väldigt kort varsel bestämde Eva och jag oss för att ses och träna i går. Vi är så grymt trötta på träning i regn att Eva bokade in oss på en inomhushall på Olseröds hundcenter. Jag fick med mig Sara och Plexus också och det var så härligt att åka den långa vägen dit när det regnade och var gråmulet ute, vi skulle träna inomhus!
Erkänner direkt att hallen inte såg mycket ut för världen utifrån, såg ut som att vi just anlänt till de grisstallar det en gång varit. Inomhus var det dock rent, fint, stort, ljust och varmt. Där fanns allt vad man behöver för att träna rallylydnad, lydnad och agility. I tre timmar var stället bara vårt!
Plexus såg lika frågande och oskyldig ut som han alltid gör när matte band upp honom i väntan på att få träna.
Den första timmen såg Eva ut så här, superfokuserad på sina rallylydnads-skyltar. Vega låg tålmodigt och väntade på att matte skulle bli klar.
Sakta men säkert fylldes hallen sedan med skyltar och koner. I mitten av allt stod lydnadshindret. Nedan tränar Sara och Plexus under tiden som Eva bygger.
Sara tränade hopp över hinder med Plexus och körde lite taktiksnack med sin hund innan.
Det hjälpte tydligen för Plexus fatta precis vad han skulle göra. Han skuttade både hit och dit över hindret!
Eva tränade förutom med Vega även med sin hund Hedvig, hon är gullig! Jag tror att Eva och Hedvig åt lika delar av Hedvigs ost-belöning.
Även hunden Selma tränade med matte Eva och förutom tunnelträning så kommenderade jag dem genom lydnadsettan. Selma kan alla moment, några kan hon till och med så bra att hon kan själv. När jag sa ”sätt 
upp hunden” t ex så kunde Selma själv. Duktig hund!
Vega såg nöjd och glad ut när de tränade rallylydnad. Det ser lite ut som de dansar fram när de snurrar och går tillsammans längs banan, det är kul att se.
Förutom rallyn tränade Vega även på tunneln när de var klara med skyltarna. Vega var duktig och sprang genom tunneln många gånger! (Vega är alltid duktig om ni frågar mig!)
Iris och jag övade på hennes position då hon gärna går långt fram när hon går fot. När vi tränar på just det så går hon bra men hon byter lika fort tillbaka igen. Några platsliggningar fick hon också göra nu när vi hade bra och varmt underlag.
Evas alla skyltar var bra störning och jag använde konerna för att gå slalom och en skylt som ”stopp” när vi tränade på fjärren.
Även rutan-träning blev det när Sara ändå hade ställt upp en så fint. Iris hittade rätt men gjorde några väldigt konstiga försök till mitten också.
Bäst av allt var nog ändå när Eva kommenderade oss genom lydnadsklass ett och att det gick bra.
Iris gjorde bara lite ljud men inte mycket och studsade inte alls. Det kändes väldigt kul och bra, hoppas att Iris också minns att om man sköter sig så får man springa och hämta sin boll efteråt! Då gör det inget att hon sitter och darrar vid hindret som hon verkar ha förstått nu att det är sista momentet.
Iris och jag firade att det gick bra med lek och sedan delade vi på min medhavda melon/mango-låda. Att Iris tyckte att det var lika mycket till henne var svårt att missa..
När de andra hundarna tränade på tunneln eller lekte så tittade Iris otåligt/avundsjukt på. Annars var hon en mattegris resten av tiden. Efter varje träningspass såg Iris ut så här med tungan hängande. Lilla gumman tycker att det är kul att träna och går igång!
Det var verkligen jätteskönt att få vara inomhus och det var värt att åka en bit för att få komma dit också! Eva har också bloggat om dagen här.
Efter att lite spring i benen var tömt så promenerade vi bort till Gallerian och utvärderade en del andra hundägare över varsin fika, haha! Hundarna fick ligga och vila lite under tiden, vilket gick väldigt bra, de var jättecoola. (Kolla högra bilden nedan så ser ni att Iris också var sugen på lite fika.)
Sen bar det av till Stockholms Central. Väl där gick vi ner mot McDonalds då det inte var riktigt lika mycket folk där. Snabbt insåg jag att detta skulle dra blickarna till sig och att det jag inte kände mig lika självsäker längre.
Bara en sak att göra; slänga av sig jackan fort som fan och sätta igång med träning utan att titta på något annat än Iris. Syns inte på bilden ovan men på några andra kort som Emelie tog så satt hela kafeterian och tittade på oss. Jag var lyckligt ovetande och tur var väl det…
Stackars Emelie såg ju hur många som tittade och blev lite nervös då detta var mer störning för både matte och hund än de någonsin haft!
Ett solklart bevis för att jag lyckades blockera alla människor runt omkring mig var att jag när vi tränat färdigt upptäckte att mannen i blå jacka på bänken närmast oss inte var någon mindre än Lars Fält, hyfsat känd hundmänniska och etolog! Vi väljer publik med omsorg vi!