I dag läste jag följade text på SKKs hemsida. Texten i sin helhet går att läsa på SKKs hemsida här.
Förbud för kastrerade hanhundar att delta på utställning
23 aug 2013
Efter den 1 januari 2017 får kastrerade hanhundar inte delta på hundutställningar. Här kan du läsa mer om bakgrunden till Svenska Kennelklubbens beslut.
Under senare år har det blivit allt vanligare att kastrera både hanhundar och tikar utan veterinärmedicinska skäl. Orsakerna bakom varierar, vissa hundägare hoppas att hunden ska bli mindre stressad av löptikar eller mer lätthanterlig i andra situationer, för andra väcks tanken av en annan hundägare som gjort samma sak eller av att en veterinär ställer frågan. Det har också blivit vanligare att hunddagis slentrianmässigt ställer krav på att hanhunden är kastrerad, oavsett om det behövs eller inte.
Svenska Kennelklubben menar att det är oroande om ett stort antal hundar kastreras i tidig ålder, utan medicinsk eller annan indikation, och på så vis utesluts från avelsarbetet. Vid en hundutställning bedöms hundens utseende och mentalitet, men en kastrering skapar en hormonell balansstörning som kan påverka hunden på flera sätt. Om hunden har kastrerats före könsmognad är det svårt att göra en riktig bedömning av exteriör eller beteende som resultatet av avel.
Ändring 1 januari 2017
I dag får kirurgiskt kastrerade hanhundar delta på hundutställningar om de har intyg. Medicinskt/kemiskt kastrerade hanhundar får däremot inte delta. Dessa regler gäller fram till och med sista december 2016, men sedan blir det alltså ändring. Svenska Kennelklubbens Centralstyrelse beslutade vid mötet i juni att införa ett utställningsförbud för hanhundar som kastrerats med motiveringen att man vill garantera den kynologiska kvaliteten på avkommebedömningarna.
Ett definitivt beslut
Svenska Kennelklubbens förhoppning är att ett utställningsförbud för kastrerade hundar ska leda till en minskning av okynneskastreringarna. En valpköpare eller hundägare som vet att dörren till utställningsvärlden stängs om hunden kastreras tänker sig kanske för två gånger innan beslutet fattas. Om det finns ett behov av att förändra mentaliteten eller någon annan egenskap hos en viss hundras bör detta ske genom ett välplanerat avelsarbete, inte genom kastration. Det är också att betrakta som en mycket negativ utveckling om den svenska traditionen att utbilda och träna hund ersätts av kirurgiska ingrepp som ett försök att göra hunden mer hanterbar.
…
Först och främst gör det mig lite irriterad att SKK i sin text försöker få det till att hanhundsägare skulle kastrera sina hundar för nöjes skull. ”Okynneskastreringar”? Finns det någon som har kastrerat sin hane lite på infall och utan tanke bakom? Om så är fallet, hur stort problem är det?
Och what’s up med ”Av att en veterinär ställer frågan”? Jag skulle bara gå och vaccinera hunden och så frågade veterinären (som ju slänger ur sig sådana frågor för sitt eget nöjes skull) om hunden var kastrerad och då kom jag på att ja det kan vi ju också göra när vi ändå är här… Vad menar de?
Hur kommer detta att gynna dobermannaveln? SKK menar att eftersom hundens utseende och mentalitet bedöms vid utställning så går det inte att göra rätt bedömning av hundens kvaliteter om den är kastrerad. Jag är ledsen men det är väl precis det som är problemet med det jag kallar ”utställningsavel”. Det matadoravlas på unga utställningsvinnare så det stänker om det. Finns det någon som i en dobermannring sett stora bevis på bra mentalitet? Eller ska vi var så glada att hunden kan hanteras av en domare och låta sig hanteras att det räcker?
Är det inte att säga emot sig själv också när man skriver ”Om det finns ett behov av att förändra mentaliteten eller någon annan egenskap hos en viss hundras bör detta ske genom ett välplanerat avelsarbete, inte genom kastration.” Vd menar SKK, att man ska fortsätta avla på de skithundarna på lång sikt istället för att för evigt ta dem ur avel genom att kastrera?
Och vilket tycker jag är mest ansvarsfullt; den dobermannägare som väljer att kastrera sin hanhund när problem uppstår för att, oavsett orsak, ge den ett bättre liv genom att kastrera eller den hanhundsägare som vill kunna ställa ut sin hane till varje pris på bekostnad av att man kanske inte kan hantera den eller har problem med den?
Blir det ett problem för att det bara är en individ i en kull som duger till avel och den råkar vara kastrerad, då påstår jag att det inte var värt att avla på just den hanen ändå. Rätta mig gärna om jag har fel.
Kanske ser jag inte helheten och låser fast vid just dobermann. Men det lilla jag sett av uställning på de andra bruksraserna så skulle jag då inte vilja ha varken den malle, rottweiler eller schäfer som går bra på utställning. Tvärtom brukar det väl vara så att de hundar som är avlade för arbete inom de raserna inte ens inte ens behöver bry sig om att dyka upp på utställning?
Själv bryr jag inte mig inte om huruvida kastrerade hundar får eller bör ställas ut eller ej, men att påstå att det är för att skydda aveln har jag svårt att förstå.