Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Livet med dobermann – Sida 2 – Livet med dobermann

Iris kan inte bara vara sällskap

Ibland frågar folk mig hur hundarna (kanske mest Iris) tar dagar och perioder av mindre aktivitet och träning. Jag har alltid svarat att det går bra men jag måste erkänna att det blir skillnad och märks rätt tydligt ändå.

För även om vi har lugnare perioder så är ju nästan alltid någon av oss hemma med hundarna. Husse sover nästan alltid hemma, jag jobbar oftast natt. De gånger som hundarna blir själva någon timme eller två blir när husse och jag går förbi varandra på morgonen eller på kvällen, dvs när det inte händer så mycket ändå. Dessutom händer det inte särskilt ofta.

Men nu när jag den senaste veckan jobbat i skolan samtidigt som husse jobbat som vanligt så har hundarna plötsligt fått vara själva hemma, rätt länge och mitt på dagen, så kan jag säga att nog tusan märker jag det på Iris. Hoppeloppan kan liksom inte sluta studsa efter att man kommit hem. Det går inte att gå ett steg åt något håll utan att hon ska gå på mina hälar.

Hon hittar inte på dumheter eller så men det tror jag beror på att hon hunnit bli lite äldre och att det bara varit så under en veckas tid. Jag märker på henne att hon är rastlös på ett helt annat sätt. Hon beter sig lite som om hon blivit valp på nytt och batterierna är nyladdade.

Ska tillägga att jag inte märkt någon som helst skillnad på Lina.

När vi kommit hem har det varit becksvart ute och vi har varit trötta. Den enda som varit skitpigg har varit Iris. Plötsligt känner jag hur stor skillnad det verkligen är på mina hundar. Hur viktigt det är att Iris får motion, har något vettigt att göra och får vara med.

Båda hundarna hade säkert klarat av att vi jobbade dagar oftare båda två men då hade Iris behövt inplanerad träningstid kontinuerligt några gånger i veckan. Hon och Lina hade inte klarat samma typ av hundliv, nöja sig med motion och resten av tiden bara vara sällskap (som Lina lätt hade kunnat vara). Eller rättare sagt, Iris hade klarat det men säkert haft en mängd problem-beteenden då hon plockat ut sin energi i form av hyss i olika former.

I dag gick vi en lång och rask promenad med både hundarna på 1 h och 20 min och kom hem strax före kl 21. Iris fick gå i sele och gå i drag hela vägen. Iris var otålig och tyckte vi gick för långsamt, hon hade nog helst velat springa hela rundan. Först nu när vi kommit hem tycker jag att Iris är mer som vanligt igen.

Jag tycker att det är svårt när man pratar med andra hundägare eller blivande dobermannägare om det här. Kräver en dobermann tre timmar motion och bruksträning varje dag? är en vanlig fråga. Nej, det behöver de inte svarar jag. Fast så enkelt är det ju faktiskt inte ändå.

Är det en Lina-hund man vill ha kan man lika gärna skaffa sig en annan ras. Det kryllar av snälla hundar som gillar att bli klappade bakom örat. Iris kräver faktiskt mitt sällskap, min uppmärksamhet och någon form av mental utmaning samt fysisk träning på det under ett par timmar varje dag för att må bra, även om vi ”bara” är hemma.

Två lövhögar

Det var säkert meningen att jag skulle göra något vettigt i dag men jag orkade inte. Hade bland annat tänkt springa med en av hundarna men istället stannade jag hemma och krattade ihop lite höstlöv i solen.

Det blev en stor hög av det som låg på uppfarten och utanför vårt staket. Bra övning för Iris också eftersom hon var tvungen att vara inne på tomten under tiden. (Navelsträngen är ju lite kort ibland.) Gick bra, Iris tittade genom grinden och la sig till och med på gräsmattan och vilade i solen.
När uppfartshögen var klar krattade jag ihop en bra hög på baksidan också. Iris spanade på grannens katt och lekte med sin boll under tiden. Lina valde att gå in genom altandörren då hon tyckte att det pangade oroväckande i fjärran.

Istället för att samla upp löven efteråt lekte jag gömma bollen i lövhögen med Iris. Först fattade hon inte var bollen tog vägen men sen dök hon ner i högen och krafsade runt tills hon hittade sin boll.

Aktivera hunden och kratta dina löv!

Häromdagen visade jag hur det ser ut när jag försökte kratta löv i trädgården och Iris gärna är med på ett hörn. Det är svårt att få någonting gjort ibland när hon är med.

Här nedan visar jag hur jag löser det problemet och aktiverar min hund på samma gång som jag kan fortsätta kratta löv ostört. En höstig 2 in 1 kan man säga.

Iris the helper

I dag var vi bara hemma på tomten och fixade och donade. Jag skriver ”vi” inte för att husse var hemma eller hjälpte till utan för att Iris gjorde det. För gör jag något så ska Iris vara med, så är det bara.

Först krattade jag löv och samlade pinnar i korg. Iris var med och hon såg till att bollen också var det. På bilderna nedan ser bollen och hunden utplacerade ut av mig, det är de inte. Det är hon själv som placerat ut både sig själv och bollen.

Efter att jag hade krattat löv och samlat pinnar klippte jag gräsmattan. Iris vet att hon inte får springa framför gräsklipparen men det finns ingen regel att man inte får vara vid sidan av. Eller bakom, då kan man gå in rätt mellan benen på matte när hon går där och klipper! Hej här är jag matte!

När vi klippit klart gick vi in och tittade på film och vilade i soffan en stund. Jag blev lite sugen på kladdkaka och bestämde mig för att baka en. Minsann fick jag hjälp då också! Fast nu ville även Lina ställa upp och hjälpa till…

För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg där jag noga påpekade att det var ljugbilder i inlägget (kolla här). Denna gången är det helt klart sannbilder, så här har vi det på riktigt, alltid. Så här är livet med dobermann.

Iris vill alltid vara med

Från dag ett har jag försökt hålla Iris så långt borta som möjligt när jag klipper gräset. I början fick hon inte ens komma i närheten av mig. Nu vet Iris att hon inte får springa framför gräsklipparen eller ta några initiativ till att hitta på hyss.

Samtidigt vill hon ju så gärna vara med att hon ofta går med bakom gräsklipparen. Ibland märker jag inte ens att hon går där, ibland sticker det plötsligt fram en nos mellan benen på mig när jag klipper. Ibland kommer hon med bollen i munnen, ibland går hon bara bredvid mig och söker kontakt.

När jag stänger av gräsklipparen blir Iris jätteglad och vill hoppa, pussas och kramas jättemycket. Äntligen är det fritt fram igen matte!

Eller som i går när jag klippte gräsmattan och tittade ner på henne och sa ”Hej Iris, va duktig du är!”Då blev hon så glad att hon var tvungen att hoppa med en bit och husse var tvungen att plocka upp mobilen och filma oss.

Min ljuvliga, glada, hoppiga Iris som alltid vill vara med och vara med mig! Hon är helt fantastisk.

Clown och gräddtårta i ett

Livet med villa är ljuvligt! Särskilt nu på sommaren. Dagar som denna när jag jobbat natt och inte orkar göra så mycket kan man bara vara på tomten och hundarna kan strosa runt som de vill samtidigt som jag ägnar mig åt slöa och lugna sysslor. Ännu bättre nu när hela tomten är inhägnad också så inte Iris behöver stå och göra Chewbacca-ljud bakom grinden om jag går till framsidan.

Hundarna mår inte sämre av en vilodag ibland, man kan inte alltid aktivera dem till tusen.

I dag kändes det därför lämpligt att med liten sekaktör lägga sig på gräsmattan på framsidan och putsa mina små fina buxbomsbollar som jag ännu inte klippt i år. Tungan rätt i mun och lite fågelkvitter som bakgrundsmusik.

Hör ni hur bra allt låter, så lugnt och fint och vackert?

HA! Det här är som när clownen får tag på en gräddtårta, man vet att den kommer att hamna i någons ansikte. ”Någon” är jag och Iris är både clown och gräddtårta i ett.

För även om Iris inte behöver springa en mil eller träna varje dag så är hon lika pigg varje dag. Hon vill leka varje dag och är det ingen som leker med henne ja då leker hon med dig!

Denna lek startas helst när Iris blir lite speedad av att någon fingår förbi där ute på gatan och kikar in på vår tomt. För skälla får hon ju inte så då är det ju lämpligt att ta ut eventuell överskottsenergi som genast byggs upp på oförberedd matte. Det vill säga mig.

Livet med fröken Iris dobermann i nötskal.

Dobermann följa John?

Många dobermannägare vittnar om att de inte kan gå på toaletten utan att deras hund vill följa med in. Häromdagen la någon upp en bild på facebook där en dobermann ligger utanför badrumsdörren med bildtexten ”Adopt a dobermann…never pee alone again”.

Det stämmer. Inte med Lina, Lina kunde inte bry sig mindre om jag låser in mig i badrummet eller ej och jag trodde faktiskt inte på dem som påstod att en dobermann skulle vara med överallt. Sen kom Iris. Sedan dess tvivlar jag inte längre och har en svart skugga bakom mig. Alltid och överallt.
Bestämde mig häromdagen för ett nytt litet grävprojekt, fixa en rabatt intill altanen. Jag hann inte mer än bestämma var det skulle grävas innan hon stod där med sin boll och undrade vad jag gjorde. Hur jag än bar mig åt så lämnade hon bollen precis där jag skulle gräva.

När jag äntligen hade lyckats gräva klart och gick och hämtade en skottkärra för att lägga jorden i hann jag bara lägga i ett spadtag jord innan bollen låg i skottkärran…

Jag plockade dagens skörd av röda gubbar från jordgubbslandet och när jag skulle fota godingarna, gissa vems nos som kom med på bild?

Och så var det fotbollen ja. EM-final. Matte engagerade sig i något annat än henne, ropade efter Torres i stället för på Iris och vips befann hon sig mitt i igen.
Det är nästan lite magiskt. För Iris kan ligga och sova som en stock när jag tittar på tv. Hon är inte alltid där och kollar vad jag gör när jag tar fram kameran.

Det är som att hon känner på sig när jag engagerar mig i annat som hon måste försäkra sig om att hon inte glöms bort. Att det är uppmärksamheten hon är ute efter och inte klarar sig utan.

Att jag på något sätt skulle reagera på att hon vill följa med in just i badrummet är inte ens något jag reflekterar över längre. Hon är ju ändå med mig hela tiden.

Ändå brukar jag stänga badrumsdörren efter mig och lämna Iris utanför men då pips det gärna lite utanför dörren alternativt att hon smackar till dörren med tassen så jag inte glömmer bort henne. Och har jag inte stängt dörren helt när jag går in för att duscha, ja då är det bara en tidsfråga innan hon står där och undrar om hon inte hon ska få en dusch hon också.

Är det Iris som är normal med sitt följa-John eller är det Lina som är nomral som inte ska vara med överallt hela tiden?

Iris höjer mysfaktorn?

Iris är lite skendräktig. Bäddar gärna överallt så täcken, filtar, kuddar flyger. Det går inte att hitta den perfekta sängplatsen utan att pusta och stånka lite först.

I går när jag gick och la mig i sängen upptäckte jag att Iris låg där och sov i mörkret. Husse var borta över natten så Iris och jag hade hela sängen för oss själva.

När jag vaknade låg Iris och tittade på mig och var söt. Såg ut som hon väntade på att jag skulle vakna. Bakom henne låg en av husses strumpor som hon hade hämtat ur smutstvätten, inget nytt beteende vare sig hon är skendräktig eller ej.

…men så höjde jag blicken lite. Där på husses kudde låg min gamla, borde-ha-slängts-för-länge-sedan sko! Iris vet verkligen hur man gör det mysigt i sängen!

Tillbaka på elfte våningen

Det är snart sex år sedan Lina flyttade hem till mig och jag började blogga om livet med dobermann kort därefter. Då bodde jag i en lägenhet som ligger högst upp på elfte våningen och i början älskade Lina att sitta i kökssoffan och titta ut på utsikten. Bilder här.

Den tiden var också en jobbig tid. Lina gjorde utfall och jagade. Det var jättejobbigt att möta andra hundar och jag vågade inte ha henne lös. Jag var både osäker och okunnig och visste inte vem jag skulle lyssna på eller hur jag skulle träna med henne.

Hade det inte varit för bloggen hade allt känns mycket mer avlägset, kanske till och med bortglömt?

Sen jag flyttade bloggen till galjar.se har jag även suttit och flyttat gamla inlägg hit (meningen är att allt ska flyttas) och då har jag läst genom de där inläggen som jag skrev 2006.

Nu är vi i Stockholm några dagar och bor i samma lägenhet uppe på elfte våningen. Med de gamla inläggen i färskt minne känns det väldigt speciellt att vara här igen. Idag satt Lina i sängen och tittade ut genom ett fönster och morrade på något hon såg där ute långt bort, långt ner. Som att färdas rakt tillbaka till  2006! Avlägset men ändå som att det var igår.

Folk pratar om hur viktigt det är att skriva träningsdagbok, förstå hur mycket lärdom jag kan dra av min i stort sett dagliga dokumentation av mitt hundliv och hur mycket det betyder för mig. Jag är så tacksam att jag började skriva! (Även om ingen läste vad jag skrev i början) Kanske alla borde blogga, hehe!

Hoppas att det håller mig ödmjuk och att jag för evigt minns hur det känns att vara ny, oerfaren och i behov av rätt hjälp.