Löper du tyst Iris?

Som vanligt började det med att Iris kissade mer än vanligt. Blev mer moody än vanligt. Hungrigare. Löp på g. För någon vecka sedan svullnade Iris hundsnippa precis som den alltid gör vid löp. Nu när det har gått ett par dagar har hon också börjat vika undan svansen så fort jag kliar henne på rumpan eller Sally nosar henne där bak. Inget konstigt eller ovanligt alls. Jag har lagt ut lite extra filtar i soffan som vanligt. Jag har sagt till han som bor här att han gärna får ha Iris i sängen om han vill men att vara beredd på att hon löper.

MEN jag har fortfarande inte sett en enda droppe blod. Var är blodet? Sally som har löpt samtidigt eller kort därefter visar inga tecken på att vara på väg in i löp alls. Vad är detta? Är det det här som är tyst löp? Det känns mer som ett förvirrande löp faktiskt. Jag fattar ingenting.

Höglöp är skumt

4juni151 En viss förvirring råder just nu på min gräsmatta.

Följande har hänt flera gånger i dag och det har utspelat sig likadant varje gång; Sally ligger och är upptagen med att tugga på något lämpligt när Iris kommer fram och slår till henne med tassen och säger att hon vill leka med Sally.

Sally som alltid vill leka med Iris blir glad och tror de ska brottas och hugger tag i Iris bakhas. Här blir förvirringen total för något i Iris hjärna just nu säger tydligen att så fort intresse visas för någon bakre kroppsdel ska hon vika undan svansen och stå still.

Så där ligger Sally på marken med Iris ben i munnen och undrar när leken ska börja. Iris vet jag inte ens vad hon tänker men det hela leder till ögonblick som varar i evighet där inget händer och ingen rör på sig och jag bara skrattar.

4juni152
Det här med höglöp är skumt alltså.

Blir du mer man med åren Iris?

Iris löper och har gjort det i snart två veckor. Jag kan inte säga att jag störs av att Iris löper mer än att jag kanske inte släpper henne lös lika ofta som jag gör annars. Men annars är hon sitt vanliga crazy jag och allt fungerar utmärkt.

Men en sak klurar jag väldigt på; detta löp har Iris börjat lyfta på benet när hon kissar. I stort sett varje gång hon kissar och det gör hon ju löptiksmässigt precis HELA tiden. Ska det vara så här?
Är det frånvaron av nära tikväninna som gör henne så här? Är det något som händer med åren, desto äldre hon blir desto mer man blir hon? Varför gör hon det plötsligt nu när hon alla andra löp nöjt sig med att bara kissa massor men vanligt?
30nov14

Iris lyfter benet mot en lämplig tuva…

Vilken är bästa brallan?

Iris löper och har en bralla på sig. Genom åren har hon fått ha några hemmagjorda varianter av tiksksydd i form av små trosor som jag klippt hål i. Nedan mina favoriter i den kategorin.
rumpgrodis
Nu använder vi ett svart tikskydd som är köpt i djuraffären. Iris är duktig och tar inte av sig brallan, även när hon blir lämnad själv några timmar så låter hon byxan sitta på.
lillatrosan1
Problemet är att när Iris tvättar sig på hundsnippan eller hoppar runt som hon gör så är det lätt hänt att den där svarta brallan liksom hamnar på sniskan. Och när den hamnar på sniskan och Iris går och lägger sig någonstans så blir det lätt lite fläckar där hon lägger sig.

Kanske är det oundvikligt på hennes smala, beniga dobermannrumpa? Finns det bättre brallor?

Iris beter sig

I dag har vi träffat unge herr Nemo och hans husse för lydnadsträning i solen på klubben. Fast vi började med att rasta våra djur och eftersom Nemo är en spoling som inte fattar så mycket vuxensaker ännu fick han vara lös tillsammans med löp-Iris.

När vi sen gick upp till klubben busade och kampade han jättemycket med sin husse. Det var inte många tassar på marken när de höll på som mest. Han gillar sin leksak!

De tränade på ingångar och sitt/ligg/sitt kvar och så gjorde Nemo några sökövningar också.

Iris och jag passade på att låna fem nyfikna hästar när vi tränade. Gräset på ena sidan staketet är hage, på andra sidan är det klubbens träningsplan. Så vi gick längs staketet och övade. Bra hästar som bara stod och kollade på!

När vi hade tränat klart och jag sa ”Tack för hjälpen hästarna” och skulle fota dem, då var de dåliga hästar och började gå åt alla håll.

Annars övade vi på kursläxan och körde några lydnadsklass II-hopp.

När vi tränat klart och mest satt i gräset och beundrade våra hundar (som satt fast i koppel i hindret) gick Nemo fram till Iris och ville nosa på henne. Jag förväntade mig att Iris skulle skälla ut honom då hon inte gillar att leka när vi är på träningsplanen.

Istället började Iris bete sig. Märkligt! Hon ville att Nemo skulle nosa på henne! Hon ville att han skulle pussa på hennes nos och när han gjorde det såg jag till min förskräckelse hur Iris svans liksom per automatik vek sig på ett märkligt sätt! (Kolla bilden nedan t höger!)

Hallå Iris! Du gillar inte killar! Du gillar ingen annan än matte, har du glömt det?!

Tydligen hade hon glömt det, tydligen gillar hon yngre killar, tydligen är hon rätt lättflirtad.

Nu är det ju både första och sista gången de där två får vara tillsammans när Iris löper men ändå, det hela var traumatiskt! Inte ens när Nemo försökte tvätta Iris lite på hundsnippan så hade Iris några invändningar! STOPP!

Som tur var så var det lätt att bryta hela svansvikarhånglet genom att fråga om hon ville träna istället och det ville hon direkt! Jag pustade ut, helt förlorad var hon inte.

Nedan Nemo i solskenet, tydligen ovanligt snygg för sin ålder (7 månader) enligt Iris.

Ääääckligt!

En del (oftast folk som inte har hund själv) tycker att det är äckligt att ha hunden i sängen.

Jag har korthåriga hundar, de ligger på täcket, jag tycker att det är mysig. Om andra stör sig på det eller tycker det är äckligt rör mig inte i ryggen.

Men så har vi ju en löptik hemma just nu. Och hon sover i sängen som vanligt. Eller nej, helt som vanligt är det ju inte. Hon har sitt tikskydd på sig och jag har lagt ut ett gammalt påslakan i fotänden och uppmuntrar henne att hålla sig på det.

Därför blev vi rätt förvånade härom morgonen när vi vaknade (Iris körde sin vanliga morgonrutin, dvs springa runt i sängen och var löjligt glad helst med något i munnen) och vi upptäckte att hon inte hade sin lilla löpbralla på sig. Ja, det var fullt av blodfläckar både här och där på täcket efter att hon flyttat runt och rört på sig under natten..

Både husse och jag var dock rörande överens om att hon hade brallan på sig när vi gick och la oss på kvällen. Hon brukar ju inte plocka av sig byxan heller. Var var byxan?

Låg den någonstans på täcket? Näe. Hade den trillat ner på golvet? Näe.

Det var först när vi råkade lyfta lite på täcket som vi hittade den. På något vidrigt vänster hade byxan hamnat mitt mellan husse och mig under täcket! Plötsligt var inte frågan hur Iris fått av sig den eller varför den försvunnit in under täcket, det var; VEM AV OSS SOM ANTAGLIGEN HADE LEGAT PÅ DEN OCKSÅ!?

Vi duschade noga den morgonen. Kanske har jag viss förståelse för att alla inte diggar hundar i sängen…

Nödbyxan

Iris har börjat löpa.

Det var mer än ett halvår sedan sist så ingen av oss kunde komma på på vilket finurligt ställe vi lagt den lilla tikskyddsbyxan.

Under tiden som vi letade sprang Iris runt och hjälpte till att leta, överallt. Hon lämnade små spår efter sig, överallt.

Till slut blev det en nödbyxa, klippte hål för svans och säkrade med klädnypa.

Iris var inte helt nöjd och var sur på nödbyxan. Den var i vägen!

Husse hittade den riktiga brallan efter en stund och nu allt är som de ska igen. Iris har på sig liten svart byxa för hund, utan klädnypa.

Löptik och liten valp

Iris höglöper nog nu. Jag har skrivit förut att hon är precis som vanligt när hon löper men helt sant är det ju inte.

Gick en halvmil med hundarna i går, försökte hålla bra och raskt tempo. Iris som vanligtvis älskar att pinna på skulle stanna var hundrade meter för att kissa. Lina och jag suckade och jag frågade Iris (ja högt) flera gånger om det var möjligt att hon verkligen behövde kissa mer nu. Det behövde hon tydligen. Var kommer allt kiss ifrån, dricker hon i smyg när ingen ser?

Hennes ”lilla grej” blir ju dessutom hennes stora grej. Va fasen är det som händer egentligen?! Hur kan den bli så svullen och stor den lilla hundsnippan? Den rör sig i otakt med resten av kroppen, det är nästan hypnotiserande när hon springer runt. I hemlighet funderar jag på om man skulle sticka en nål i den vad som skulle komma ut; luft eller vatten?

Sist men inte minst så har jag snattat en bild på en liten kille. Det är en valparna från Mezzrows-kullen som jag bloggade om för ett litet tag sedan. Erkänner att den lille klutten gör mig lite valpsjuk…

Iris och lilla byxan

Nu är vi inne på sjätte dagen av Iris löp och i morse fick Iris på sig det lilla tikskyddet. Hon låter brallan sitta på plats men hon är inte helt oberörd av den heller. Tvärtom är den i vägen och mycket irriterande när man vill rengöra sin egen lilla rumpa!
lillatrosan1
Sen var det det där med om blickar kunde döda och att bilder säger mer än tusen ord vad Iris tyckte om att jag bara log och fotade när hon snurrade runt.
lillatrosan2