Äntligen!

I dag har hundarna och jag varit på Hörby BK. Det var fasen på tiden kan man säga!

Sally kan absolut ingenting utom att hålla fast i en kampleksak, det kan hon! Resten är bara yrväder och noll koll. På bilderna ser jag även att hon nu är stor. Vuxen, stor hund, var är valpen?
10sept155
10sept156
10spet154

Vi övade lite på sitt och Sally fick även hoppa över hindret med varierande resultat. Söt är hon i alla fall!
10sept153

Den älskade övertaggade Iris som bara trängde och hetsade i all glädje över att äntligen få göra något på planen igen. Två bilder där vi ser hyfsat samlade ut i alla fall…
10spt151
10sept152

Och ja, det var länge sedan jag bloggade. Det har sina anledningar men dem orkar jag inte berätta om i dag. Det får bli en annan dag istället.

Ny karriär inom hunderiet

Jag har en kort karriär i armén bakom mig och har marscherat lite hit och dit och vaktat kungens slott vid några tillfällen. Jag gillar att träna hund. Jag gillar min brukshundklubb och tycker att det är roligt att hjälpa till.

Följaktligen har ska jag få gå en tävingsledarutbildning i klubben regi! Det ska bli jättekul och jag hoppas att det är lika roligt att vara tävlingsledare som jag tror att det är!
5nov14

Dobermannsöndag; grilla i sökskogen

Under tiden som husse och Lina stannade hemma och sprang milen tilsammans i förmiddags åkte Iris och jag till Ljungbyhed och tränade hund.

Vi började med sök och Iris var först ut i skogen för att leta figuranter. Hon fick leta upp två för henne okända människor och vips så var det inte så självklart för henne att skallmarkera när hon hittade dem. Jag hade dessutom låtit bli att utrusta figgarna med någon form av leksak eller belöningsgodis. Figuranterna fick be henne att skälla och då plötligt kunde hon bra igen. Nyttig erfarenhet!

Sen var det unge herr Nemo där husse lagt ribban högt i söket. Hitta, skallmarkera och fortsätta skälla till husse kom ut till figuranten var lite för mycket för Nemos skalle men hittar figuranter gör han och glad är han när han gör det!
28april13.1
28april13.2

Sen var det dags för en ny bekantskap med ludd på! En tjusig Australian Shepherd vid namn Jacko. Ljuvlig hund som var otroligt snabb i starten (ja, jag jämför med dobermann). Han låg ner när han hittade figgen och hade precis börjat skallmarkera därifrån. Jag gillade det konceptet.
28april13.4
28april13.3

Sen var det fröken Kiras tur att leta figuranter, dolda under kammonät bakom en tall bland annat.
28april13.figge
Kira hade spring i benen som vanligt och hennes skall ekade i skogen, hon är duktig, snabb och söt.
28april13.5
28april13.6

Efter det var det dags för engångsgrill och en massa korvar!
28april13.sist
När allas magar var mätta åkte vovvarna Nemo och Jacko hem och Iris och Kira fick åka till klubben för att träna lydnad också.

Jag fick jättebra hjälp av både Jessica och Christian som öste kommenderingar över oss när vi tränade på att bara ha en bra fokus i utgångställningen. Några ”återfall” fick vi med hopp och frustration men dem plockade jag bort med hjälp av några Nej + en liten släng vatten.

En riktigt bra dag och söndagsträning som toppades med ljuvligt gröna åkrar i det skånska landskapet på hemvägen!

Ligga platt på Lunds BK

9april13.1 I dag mötte vi upp Eva och Gabrielle och deras vovvar på Lunds BK för solig men blåsig lydnadsträning.

Jag hade färdig plan på vad jag skulle träna även denna gång; samma som i går. Dvs köra de tre-fyra sista momenten i lydnadsklass ett och belöna med externa belöningen kampleksaken efter avslutat hopp.

När vi knatade in på planen möttes vi av den glada överraskningen att planen utrustats med flera stora speglar. Skitbra! Ser på bilden jag tog på Cajsa och Gabrielle att det blir mycket ”lustiga huset” över det hela på det avståndet jag stod på.
9april13.3
Den lilla Vega tränade vidare på rutan och i dag visade hon att hon kunde hitta rätt från alla håll matte skickade henne. Eva och Vega har tränat bra!
9april13.2
Jag kunde inte heller låta bli att köra lite rutan när Eva och Vega tog paus från den och körde annat. Iris kan också men jag måste göra en bättre plan för hur få det perfekt. Nu är vi så duktiga att vi ska finslipa in en 10:a på det momentet så att det sitter i alla väder!
9april13.4
Något annat jag inte kunde låta bli var att svara ja på frågan om jag ville bli kommenderad när vi skulle köra en sista sväng på de-sista-tre-momenten-träningen. I efterhand undrar jag varför men tydligen måste jag göra upprepade misstag för att lära mig läxan. 9april13.5

Iris ballar ur när vi blir kommenderade! Det är inget nytt och jag vet varför det är så. Jag borde låta bli tills vi övat mer och jag känner att jag själv är på banan igen.

I dag slutade med att jag bröt, gick bort och satte Iris i pinnen, la mig platt på rygg på gräsmattan några meter ifrån henne och stirrade en lång stund rakt upp i den blå himlen och försökte tänka på ingenting en stund. (Gick över förväntan bra, jag är bra på att vara tom i bollen tydligen).

När jag reste mig igen sa Eva några kloka saker och Gabrielle kom med en massa tips som jag lyssnade på och försökte processa under tiden. Som vanligt var det först när jag satt i bilen på väg hem som mitt huvud hann i kapp och jag började tänka logiskt på hur och vad träna.

Jag är träningstaggad fast det går dåligt. Det är en konstig kombination.

Musen på bänken och lite snurr

I dag har vi varit på klubben och tränat Iris och jag. När vi kom dit var vi nästan helt själva, bara något enstaka ekigpage på planen längst bort. Jag tog därför bästa platsen; framför speglarna.

lillemusen Hade tänkt till vad och hur jag skulle träna och hade därför inte någon boll/leksak i fickan. Istället fick Iris pipis-mus stå på bänken som extern belöning och sen fick Iris springa och ta den när hon fick varsågod. Pipisen såg glad och nöjd ut med det.

När vi tränat en stund kom en glad boxer med matte och började träna på samma plan som vi. Båda hundarna var jätteduktiga och jag hade inte kunnat tänka mig en bättre hund som störning. (Dessutom gillar jag boxrar).

Jag baklängeskedjade och avslutade med hoppet innan Iris fick springa och hämta lille musen på bänken. Som mest körde jag inkallningen, ställandet och hoppet men de flesta gångerna körde jag slutet på eller delar av någon av momenten följt av hoppet.

Vi klickertränade även vidare på en bättre position och nu när Iris hamnat lite längre bak har jag upptäckt att det är mycket lättare att följa med mig när jag snurrar runt lite på stället.

Hejdå plank, hej rutan!

Jag har länge stört mig på det fula staketet som vi har mot vår ena granne. I dag lyste solen så mycket att jag och min lilla medhjälpare Iris bestämde oss för att börja plocka ner det och sätta upp nät.
4april13.1
Att jag nämner Iris beror på att hon kollade på varje planka jag kofotade ner. Följde efter med bollen i munnen och hade örnkoll. Hon tittade även nyfiket in på grannens tomt men ett höjt pekfinger räckte för att hon skulle hålla sig på vår sida.
4april13.3
Lina då? Ja, det undrade jag också och vi gick runt huset och letade rätt på henne. Hon låg i solen vid husväggen på framsidan och halvsov lite.

Frågade om hon ville följa med och kolla på vad Iris och jag gjorde men nä, hon ville hellre ligga kvar.

Så Iris och jag gick tillbaka och fortsatte ta ner plankorna. Grannen kom ut och var nyfiken på vad jag gjorde. De har ju också hund och han var nog lite orolig att staketet för evigt skulle bort och ersättas med bara hönsnätet. Jag förklarade snällt att jag ska plantera thujor hela vägen ner så fort det blivit lite vårigare temperatur ute.
4april13.2

4aprl13.4När vi hade gjort färdigt var jag sugen på att träna i solskenet. Iris och jag tränade vidare på positionen och körde lite fritt följ, lägganden och ställanden.

Lina som har känsliga triangelöron hörde att vi bytt sysselsättning och ville plötsligt vara med på bakisdan och träna lite hon också (läs få godis för allt). Lina väntar så snällt på sin tur och tar det för lång tid så försöker hon smyga in vid min sida och sätta sig fot och får då alltid en godis. Lina är gullig!

Efter det ställde jag ut de fyra små gula tre meter ifrån varandra som det är på tävling och vi tränade på rutan. Iris kan men vi har mycket att finslipa på. Jag filmade när hon sprang och ställde sig på rätt ställe och som ni ser är det inte alltid helt lätt. Rätt nöjd att hon sprang dit hon skulle trots rådjuret ändå!

Perfekt lördag för en hundnörd

Planen var faktiskt att besöka MyDog nu i helgen. Tyvärr jobbade husse så det var bara att lägga ner de planerna. Tur var väl det, i dag hade vi nämligen det stora nöjet att åka till våra vänner utanför Ljungbyhed!

Vi började med att åka till skogen och lägga spår. Jag la ett spår till Iris och pga bristande skogskännedom blev inte spåret så jättelångt men fyra apporter slängde jag ut längs vägen.

Efter 50 minuter gick jag spåret med Iris som varvade upp så fort jag plockade ut selen och spårlinan ur bilen. Jag hade sett både en hund gå in och fyra hundar komma ut på samma ställe som spåret började, därför selade jag på Iris precis vid bilen och började sedan gå mot spåret utan att säga någonting. Iris svängde in från stigen där spåret gick in och när vi hade gått kanske 30-40 m så var jag säker på att Iris verkligen gick i spåret och inte letade hundlukt, stannade och startade därifrån.

Jag kom som vanligt inte riktigt i håg var jag hade gått och tillät Iris att visa vägen och nöjde mig med min egen halvkoll där bak i spårlinan. Alla fyra sakerna (en proffspinne, tre leksaker) fick jag in och jag påstår att Iris kan spåra. Börjar bli dags att vi låter någon annan gå spåren åt oss.

Efter det körde vi lite sök. Senast Iris gjorde det var nog i slutet på september om jag inte missminner mig. Jag kan alltså inte påstå att vi har någon särskilt kontinuitet i vår sökträning.

Målet för dagen blev därför att få Iris att skallmarkera när hon hittade figgen och skälla tills jag kom ut till dem. Det gick finemang. Det som gick lite sämre var att Iris på samtliga skick är väldigt högervriden, så det blir något vi får försöka träna lite på; rakare skick.

När Iris hade kört klart var det dags för lilla Kira att köra. En fjäderlätt dobermann som springer väldigt fort och skäller väldigt bra när hon hittar en!

Nöjda och glada lämnade vi sedan skogen för att åka till Söderåsens BK och träna lydnad. (Fast vi tog en liten fika först).

Jag visade de andra vad Iris brukar vara dålig på och Iris uppvisade upp samma hopp och pip som vanligt i början. Vi fick jättebra feedback och det är så bra att ha två par ögon som kan hjälpa en att se det man själv inte ser eller tänkt på.

När vi tränat en stund kom även Kira ut på planen och vi fick vara lite störning till dem. Det fixade Kira finemang. Jag la in Iris i bilen och ägnade den sista stunden åt att fota Kira när hon tränade med husse.
1kira5jan13
2kira5jan13
3kira5jan13

Efter det åkte vi hem till Kiras hus och jag blev bjuden på mer fika innan Iris och jag åkte hemåt igen. Precis när kom hem till Lina (som varit ute på långpromenad med husse under dagen) hörde Nemos husse av sig och undrade om vi ville ses.

Dagen slutade alltså med att vi fick besök av Nemo! Flickorna var väl som vanligt inte så jätteimponerade över att han var här och ville ha deras ben eller sprang runt och bara var glad men de låg mest och vilade under tiden ändå. Det var vi människor som gullade med, lekte och pratade om och med honom.

Vi tog en gruppbild på gänget innan de åkte hem igen. Vi enades om att det var en rätt talande bild.
gang5jan13

Bästa lördagen på länge, önskar att alla lördagar kunde spenderas på detta sätt!

Vi är med på en liten träningstävling

Upptäckte att det var månadstävling på LaBK i torsdags. Dvs ett utmärkt sätt att öva tävling på för Iris och mig!

När jag kom dit och anmälde mig så upptäckte jag att jag var nervös. Drog startnumer 3 och bestämde mig för att inte lägga Iris på platsen. Inte för att jag var så osäker på henne utan att jag inte visste hur duktiga de andra hundarna var.

Dags för tandvisningen och vi knatade in på planen och hamnade mellan två hundar. Iris tyckte att det hela var märkligt och skällde lite i förebyggande på en av dem. Det var jobbigare än själva tandvisningen som vi fick en tia på.

Sen var det lydnaden. Redan när vi gick in på planen igen så försökte jag skynda in för att de inte TL och domarn skulle behöva vänta på oss. Varför Madeleine, varför?!

Iris reagerade på TL som kommenderade oss och gick en ovanligt dålig linförighet. Trängde och tappade fokus på mig. I inkallningen kom hon som en kanonkula och dundrade rakt in i benet på mig. I ställandet gick hon några steg och likaså i läggandet. Det var som hon inte gärna ville bli lämnad kvar själv. Mellan momenten gjorde jag misstaget att Lina-belöna, dvs låta henne få glatt berröm och klappade till och med lite i mina händer för att understryka hur duktig hon varit. Varför Madeleine, varför?! Det fick till följd att Iris lämnade min sida och nosade lite i gräsmattan några gånger efter att ha hoppat upp på mig lite också.

Inga dubbelkommandon eller tjuvningar dock, man får väl vara glad för det i alla fall.

Dags för apporteringen och jag fick apportbocken från TL som sedan ställde sig till vänster om oss. Iris kunde inte släppa henne. Vem var hon? Vad ville hon oss? Iris tog apporten på kommado men vände sedan hela skallen för att hålla koll på TL istället. När det var dags att säga loss så satt alltså Iris med huvudet bortvänt från mig och hon tuggade desutom på apporten… Inte lyckades jag fånga apportjäkeln ur hennes bortvända mun heller, ner i backen plopp!

Hoppet gjorde Iris fint men helheten blev en åtta med betyget okoncentrerade (tror jag att det står? Det är det vi var i alla fall)

Särskilt kul var det icke att träna tävling, däremot väldigt nyttigt. Hade det varit riktig tävling så hade vi i bästa fall fått ett andrapris.