I går tävlade vi lydnadsklass ett som sagt. Såg det som en koll på var vi ligger sedan sist. Det har tränats för lite och för sällan.
Jag som inte brukar vara speciellt nervös inför tävling höll på att avlida innan platsen! Iris skällde på en av hundarna som gick förbi innan vi skulle in på planen och det kändes som att alla tyckte att min dobermann var äcklig och farlig. Iris låg längst ute på kanten och jag tyckte att matten till den lilla, lilla hunden som skulle ligga bredvid henne tittade nervöst och snett på Iris.
När jag lämnade Iris bakom mig höll jag på att dö och på två röda sekunder hörde jag hur Iris kom gående bakom mig. Visst, vi har inte övat plats med andra hundar så det är kanske lite ovant men jag är villig att sätta en peng på att Iris inte ligger kvar för att hon pejlar in mig DIRKET och kommer skyndades!
Fy så ledsen jag var, fy så dåligt det kändes. Tårarna brände i ögonen och när vi gick av planen skällde Iris till på domaren också som kom gåendes mot oss för att konstatera att det bidde en nolla. Han hörde att jag snörvlade till och frågade varför jag var ledsen.
Sen var det en lång stunds väntan eftersom vi var sista hund in. Bra, hade vi varit först in hade det blivit ännu mer pannkaka. Nu hann jag samla mig och konstatera att jag inte är nervös när jag ska in själv på planen, bara lite spänd förväntan innan liksom.
Väl inne på planen så gick tandvisningen hur bra som helst. Domaren var lugn och pratade lite med Iris, jag kände mig helt avslappnad.
Sen skulle det stegas linförighet. Iris undrade vad domaren, testledaren och den som skrev poängen gjorde på planen. Kanske inte så konstigt när vi blivit kommenderade en gång i år. Man får vad man tränar. På läggandet fick jag använda dubbelkommando för att hon skulle lägga sig men sen var hon tillbaka i matchen. Poängen blev därefter;
Platsliggande 0
Tandvisning 10
Linförighet 6
Läggande 6
Inkallande 8
Ställande 8
Apportering 10
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 9
Totalsumma; 125 poäng
Jag tar inte så allvarligt på själva tävlandet så, titlar och placeringar gör mig det samma. Det som är kul är att man har roligt ihop och att hunden vill vara med på noterna. När det då känns som att det är jag som förstör så känns det inte särkilt bra och mest orättvist mot Iris.
Innan var jag lite pirrig men så fort platsen hade gått bra så kände jag mig lugn igen. Då var det bara att tuta och köra och det gick enligt följande;