Tempoväxling och dk, helt onödiga minus

skrivI dag var jag på klubben igen. Rekord!

Fast i dag var jag inte där för att träna hund utan för att hjälpa till att skriva protokoll på träningstävling i lydnad klass 1 och 2. Det är banne mig lika nyttigt att göra det som att träna själv. Jag står och tittar så noga jag kan och gissar på vad Mr Domare ska säga om varje moment. Inte själva poängen utan det han hade att anmärka på.

En sak som de flesta tävlande hade kunnat förbättra var tempoväxlingen i språngmarschen. Nästan alla mes-sprang. En sån dum sak att få mindre poäng för. En annan sak jag tog med mig i dag var alla ”onödiga” dubbelkommandon som förarna gör. Oavsett om det är medvetet är omedvetet så syns det sååå tydligt när man står och kollar och föraren vrider runt hela överkroppen och sänker axeln för att få in hunden i fotposition.

Rasmästerskap i lydnad!

I dag hade vi ännu en trevlig dag i Degeberga. I dag var det rasmästerskapet i lydnad som gick av stapeln.

Det var dobermann representerade i alla fyra lydnadsklasserna även om det var flest i lydnadsklass ett och två. I lydnadsklass två tävlade våra kompisar Eva och hunden Vega och när de skulle tävla så var jag så fruktansvärt inne i det som hände på planen när det var deras tur och så upptagen med att hålla tummarna att jag bara fotade dem under det första gemensamma momentet.
rmlydnad13.1 Vega var för övrigt extra duktig under platsen då schäfern till höger om henne reste sig och var ute och knatade en stund under de väldigt långa minutrarna.

Jakob och Diragos Icon gjorde sin andra lydnadstävling och fick 10 poäng på platsen, Jakob hade lite annorlunda stil under platsliggningen, han vände sidan till. Icon låg som en sten fast hunden bredvid inte gjorde det och de klarade ett förstapris med 165 poäng, hejja!
rmlydnad13.2

Själv hade jag väldigt fint sällskap på min lilla filt där jag satt och fotade/räknade ut poäng/uppdaterade SDK Södras hemsida. Sötnosen Jean Dark Orlane låg och vilade mot och på mitt ben, hon höll mig varm när solen gick i moln!
rmlydnad13.3
Sötnosen var även duktig och tog sitt tredje förstapris i lydnadsklass två, stort grattis till LP2!

Duktigast av alla var Madde och hennes Dobvoyage Fabulouse i lydnadsklass ett som kammade hem rasmästerskapstiteln! Här nedan är de på bild i mitten tillsammans med de andra Dobvoyagevovvarna som deltog på tävlingarna.
dobvoyageligan13
Till vänster på bilden är Jannika Fransson och hunden Dobvoyage Izam, de fick inte så höga poäng i lydnadsklass två men jag var grymt imponerad över att hunden bara var 16 månader och presterade så bra som den gjorde!

Till höger om Madde står Amanda Hansson och Dobvoyage Gretchen Gabriele, om jag inte har helt fel så debuterade de i lydnadsklass ett i dag och de var också duktiga! Tyvärr vet jag inte vad de fick för poäng bara…

degisrm13 Samtliga dobermannekipage och deras resultat kan ni kolla in på SDK Södras hemsida.

Det är kul med rasmästerskap, man hejjar på alla dobermannhundarna massa, massa och alla är lika glada när någon gör bra poäng!

Sist men inte minst kan jag inte låta bli att nämna de tre sötnosarna som var i Degeberga under helgen. Sandra och hennes kille Carlos var söta för att de var så söta mot varandra hela tiden. Såg man en så såg man den andra, högst en halvmeter längre bort!

Men sötast av alla var hunden Grizzly, han var så söt och mjuk att man inte kunde låta bli att vilja klappa honom! Mjuk och snäll!

Dessutom fick de extrapoäng alla tre för att de kört ner hela vägen från Örnsköldsvik för att vara med i helgen!

Katta-kratta-strof-tävling

I går tävlade vi lydnadsklass ett som sagt. Såg det som en koll på var vi ligger sedan sist. Det har tränats för lite och för sällan.

Jag som inte brukar vara speciellt nervös inför tävling höll på att avlida innan platsen! Iris skällde på en av hundarna som gick förbi innan vi skulle in på planen och det kändes som att alla tyckte att min dobermann var äcklig och farlig. Iris låg längst ute på kanten och jag tyckte att matten till den lilla, lilla hunden som skulle ligga bredvid henne tittade nervöst och snett på Iris.

När jag lämnade Iris bakom mig höll jag på att dö och på två röda sekunder hörde jag hur Iris kom gående bakom mig. Visst, vi har inte övat plats med andra hundar så det är kanske lite ovant men jag är villig att sätta en peng på att Iris inte ligger kvar för att hon pejlar in mig DIRKET och kommer skyndades!

Fy så ledsen jag var, fy så dåligt det kändes. Tårarna brände i ögonen och när vi gick av planen skällde Iris till på domaren också som kom gåendes mot oss för att konstatera att det bidde en nolla. Han hörde att jag snörvlade till och frågade varför jag var ledsen.

Sen var det en lång stunds väntan eftersom vi var sista hund in. Bra, hade vi varit först in hade det blivit ännu mer pannkaka. Nu hann jag samla mig och konstatera att jag inte är nervös när jag ska in själv på planen, bara lite spänd förväntan innan liksom.

Väl inne på planen så gick tandvisningen hur bra som helst. Domaren var lugn och pratade lite med Iris, jag kände mig helt avslappnad.

Sen skulle det stegas linförighet. Iris undrade vad domaren, testledaren och den som skrev poängen gjorde på planen. Kanske inte så konstigt när vi blivit kommenderade en gång i år. Man får vad man tränar. På läggandet fick jag använda dubbelkommando för att hon skulle lägga sig men sen var hon tillbaka i matchen. Poängen blev därefter;

Platsliggande 0
Tandvisning 10
Linförighet 6
Läggande 6
Inkallande 8
Ställande 8
Apportering 10
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 9

Totalsumma; 125 poäng

Jag tar inte så allvarligt på själva tävlandet så, titlar och placeringar gör mig det samma. Det som är kul är att man har roligt ihop och att hunden vill vara med på noterna. När det då känns som att det är jag som förstör så känns det inte särkilt bra och mest orättvist mot Iris.

Något okoncentrerad

I dag har vi varit och tävlat lydnadsklass ett igen. Jag sitter här med protokollet framför mig och bara skakar på huvudet.

För det gick skitdåligt! Så dåligt så jag blev förvånad under tävlingen och inte riktigt visste hur jag skulle reagera.

Det var varmt och av 18 startande i lydnadsklass ett så var Iris och jag ekipage nummer 17. Men värme har aldrig varit något problem så och det drabbade ju alla lika. Värmen kan vi inte skylla på.

Den senaste tiden har vi haft dåligt med tid för träning och jag har har i bästa fall lyckats träna ett moment per dag. I stället har Iris blivit tränad av kidsen på både sitt och ligg och allt och inget samtidigt. Men ingen kommendering, ingen träning med andra hundar i närheten, ingen träning på BK. Fast jag kände inte att det brast där heller. Även om kidsen sagt sitt, Iris har lagt sig och har fått godis ändå så kan jag inte skylla på det heller.

Det var som att hon inte höll ihop. Det kändes som att tävla med Lina (som måste ha medvind, perfekt temperatur och vara på rätt humör för att hålla hela programmet)!

Jag märkte när jag la Iris på platsliggningen att hon inte ville ligga kvar och jag var inte förvånad när jag vred på skallen och såg att hon gick lugnt precis bakom mig. Nolla så klart.

Efter det så fick hon en tia på tandvisningen, domaren bara tog tag i munnen på henne och kollade. Hur lätt som helst gick det.

Sen väntade vi ju en bra stund innan det var dags för oss igen men det kändes bara bra. Jag behövde den tiden för att peppa mig själv att det var kul att tävla trots att vi redan nollat platsen. När det var vår tur kände jag mig glad och taggad igen. Tyvärr var Iris på en annan planet skulle det visa sig.

Mitt stora problem med Iris i linförigheten har alltid varit att hon tränger och är för ”på”. Läser jag innantill i protokollet står det på linförigheten; sent sättande, tappar i position, snett sättande, snus. Hon gick och nosade och hade jag inte haft kopplet så hade vi varit i varsin ände av planen utan att hon hade lagt märke till det!

På inkallningen sprang hon rakt förbi mig och vidare till lådan med grejjer som de hade med sig. En klassiker men Iris har då aldrig brytt sig om sånt skit tidigare! Hon sprang iväg för att kolla något bort mot staketet mellan läggandet och inkallningen. Va?! Hon ska ju studsa upp på matte när hon busar, inte lämna mig!

Jag kan inte säga ett knyst om att domaren var snål utan snarare tvärtom. Han var snäll med poängen och var rättvis.

Det pågick en rallylydnadstävling precis bredvid oss och jag var rädd att deras galna belöningar (seriöst, de kastar ju bollar, köttbitar och frisbees innan de ens klivit av den uppmärkta tävlingsplanen) men Iris kollade inte ens på dem när vi var inne och tävlade. En platsliggning (tvåans?) pågick vid sidan av oss men de hundarna låg så still och så fint så det distraherade inte heller.

Näe, det var bara konstigt alltihopa. I bilen hem satt jag och funderade på om Iris kan vara skadad eller ha ont eller om jag gjort något knäppt när vi tränat här hemma. Men nej, nej och nej.

På helheten fick vi betyget något okoncentrerad, det var lightversionen av vad jag skulle ha velat kalla det!

Det slutade med 119 poäng och ett tredjepris. Märk väl att Linas bottenpoäng på tävling är 123. Det säger rätt mycket om Iris förmågor i dag.

Som någon form av grädde på moset så valde den sista tävlande hunden för dagen att lämna planen och springa fram till Iris. Ändå satt vi längst ute på kanten en bra bit bort från alla andra. Jag fick lägga mig bakåt på gräsmattan och låg där och kved arga NEJ!! och kände mig desperat och mest ensam i hela världen när tävlingsledningen och hela publiken väntade spänt med öppna munnar på hur det skulle gå. Enstaka ögonblick som känns väldigt långa. Föraren hämtade sin hund utan att säga något till mig.

Nu är ju det inte något att gräva ner sig i men en riktig överraskning var det. Och just nu vet jag inte hur jag ska ta tag i det heller. Jag känner mig bara totalt förvirrad. Längtar tills jag får se tillbaka på detta och skratta…

Iris tävlingspremiär

I dag var det stora dagen då jag och Iris gjorde tävlingsdebut i lydnadsklass ett! Tävlingen gick av stapeln på Svalövs BK dit jag åkte häromdagen. Nu fick vi vara innanför grindarna!

Innan tävlingen var jag osäker på om jag skulle lägga platsen eller ej eftersom Iris aldrig kört det momentet med andra okända hundar. Vid lottningen fick vi dessutom en plats i mitten. Hmmmm…

När det väl var dags så bestämde jag mig för att köra ändå, hundarna som skulle ligga på Iris sidor verkade vara stabila typer. Rätt beslut för Iris klarade det bra, lite pip hörde jag men det bjussar jag på. En hund reste sig mitt i platsliggningen och sprang till sin matte i full fart men alla andra låg kvar så fint, då var jag rätt nöjd kan jag säga!

När det var dags för tandvisningen såg jag att domaren var rädd för Iris. Mycket riktigt så närmade hon sig långsamt från sidan och mumlade lite jaha, mmmmm… då var det dags för tandvisning… Jag svor inombords för är det något som Iris tycker är skumt så är det folk som reagerar eller blir osäkra på henne. De båda glodde på varandra några sekunder och som på beställning så kom det ett litet morr. Då bad domaren mig att göra tandvisningen på Iris, så jag öppnade hennes mun och visade tänderna. Efter det gjorde domaren också en liten koll.

Sen fick vi vänta en stund innan det var vår tur in på planen. Hörde någon i publiken som sa att domaren dömde väldigt snällt och det lät som musik i mina öron, hihi.

När det väl var dags så var jag lika delar laddad som nervös men nervositeten släppte inne på planen och jag hamnade i en helt egen värld med Iris. Jag såg inte domaren, jag såg inte tävlingsledaren, jag såg inte vilka poäng vi fick. Det var bara Iris och jag och allt kändes bara kul och härligt!


Iris var lite vimsig i början i linförigheten men sen var hon också med. Allt kändes bara bra och flera gånger tänkte jag YES! för mig själv inne i huvudet.

Men ändå var det något som inte stämde… Publiken applåderade ju varje gång någon fick 9 p eller mer och jag hörde inte att någon klappade. Inte ens efter Iris inkallning som var i full fart, med rakt fint sättande hörde jag någon applådera…

Likadant i hoppet. På kommando hoppade fröken och satte sig vid min sida och hamnade rakt. Inga applåder.

När vi klev av planen var jag nöjd med allt utom vimsigheten i början i linförigheten och att Iris tuggade på apporten lite. Ögon i nacken har jag ju inte så hur Iris skött sig i ställandet och läggandet visste jag inte, jag vet bara att jag inte behövde några DK och hon stod/låg på plats när jag gick tillbaka. Inga tvuvstarter!

När jag fick min lapp fick jag förklaringen till frånvaron av applåder. Iris högsta betyg var tandvisningen där vi fick en 9:a!

Platsliggande 8 oro
Tandvisning 9 morrade
Linförighet 7,5 ngt slarviga sättanden. tränger ibland
Läggande 7 sent ner
Inkallande 8,5 – för själva avst. strecket (Vad menas tror ni? Jag kan ha misstolkat någon bokstav)
Ställande 7,5 förflyttn. ngt
Apportering 7,5 tugg
Hopp över hinder 8 hopp mot föraren i avslutn.
Helhetsintryck 7,5 ngt slarvigt utf ibl. kan bli mer korrekt med tiden!

Summa: 156 p och ett andrapris.

Jag supernöjd med Iris och min prestation! Jag håller inte med om att domaren dömde snällt men det är domaren som dömer och vi kan bara göra bättre ifrån oss nästa gång. Det var jättekul att tävla!

Stort tack till vår medföljande fanclub i form av vår treåriga lilla sötnos till granne och hennes snälla mamma (som hjälpte mig att fota lite samtidigt som de hejjade på oss)!

Vi ska vara med på RM:et

Förra året ställdes vår medverkan på RM:et in då Lina kvällen före tävlingen hoppade in i en buske efter en katt och lyckades spetsa sig själv på en vass pinne. I år gör jag ett nytt försök men denna gången med Iris.

Vi ska tävla i lydnad på fredagen och på lördagen hade jag tänkt hjälpa till med spårtävlingarna. På söndagen ska vi njuta av att bara vara publik. Ska bli så roligt!

Klicka in dig på Svenska Dobermannklubbens hemsida och nosa rätt på fliken rasmästerskap om du också vill anmäla dig till eller ha mer information om allt det roliga!

Iris första lydnadstävling

I går tog jag mig en funderare på det här med Iris träning. Hon kan just nu alla moment lydnadsklass ett och i lydnadsklass två är det inkallning med ställande och fjärrdirigeringen som vi inte övat så mycket på att det sitter tävlingsmässigt. Resten sitter tillräckligt bra för att vi är inne på finslip.

Att säga att jag vill bli klar med både ettan och tvåan i år kanske låter uppstudsigt men det är faktiskt det som är målet. Så att man kan börja kika på momenten i lydnadsklass tre sedan och har något att sikta på till nästa säsong.

Då går det ju inte att sitta hemma på rumpan och bara planera, man måste ut och tävla också!

Därför har jag nu efter att ha varit inne på SBKs tävlingskalender anmält oss till vår första tävling! Shit så spännade och kul det ska bli! Plötsligt känner jag en rätt hög motivation att träna lydnad.

Är det någon som vill träna lydnad så säg till för nu är vi plötsligt superseriösa här!

Lina tillbaka på tävlingsplanen, en lyckad comeback!

I dag var det dopparedan, jag och Lina skulle tävla lydnadsklass ett!

Jag laddade genom att gå och träna på gymet i en timme tills jag knappt kunde stå på benen. Bra att vara lite slapp i kroppen och redan slutkörd tänkte jag. Lina laddade med att ligga på sängen och tugga på lite ben. När hon tävlar så behöver hon vara full av fart i benen.

Innan var jag lite pirrig men så fort platsen hade gått bra så kände jag mig lugn igen. Då var det bara att tuta och köra och det gick enligt följande;

Platsliggande – 10
Tandvisning – 10
Linförighet – 9,5
Läggande – 7
Inkallande – 8
Ställande – 8
Apportering – 10
Hopp över hinder – 10
Helhetsintryck – 10
Summa; 180 poäng, ett förstapris och även klassvinst.

Min lilla gumma gos! Det kändes riktigt bra att vi la av då förra året fast vi bara var 6 poäng ifrån förstapriset sista gången vi tävlade. Nu var Lina så som jag ville att hon skulle vara när vi tävlade; glad!

(Jag håller på att ladda upp en film från det hela men det tar så lång tid så den slänger jag upp senare)