I går var Iris och jag ute och sprang. Ute var det soligt och fint men minusgrader och lite blåsigt. Därför tog jag en bild på Iris i hennes träningskläder, dvs reflexvästen och den nya easy walk-selen, inne på tomten innan vi skulle ut och springa.
Efter att jag fotat henne gick vi in igen. Jag ändrade och satte reflexvästen utanpå selen, klädde på mig själv, drog ner mössan så långt jag kunde över öronen och sen stack vi ut igen.
De första kilometrarna gick trögt för mig men inte för Iris. Hon var pigg och hade bråttom. Skulle inte den sabla selen ta bort och förhindra drag?!
Efter ca 7 km kände jag mig inte trött och testade att springa lite fortare. Det gick hur bra som helst och de sista 5 km höll vi bra tempo och runkeepertanten anmälde lägre och lägre avg, pace hela tiden. Därför saktade jag inte ner alls när vi fick möte med två luddiga vovvar på grusvägen, vi fortsatte bara på. Iris tittade på hundarna men gjorde inte minsta ansats till att studsa ut mot dem.
När väl kom hem efter dryga 12 km kunde jag konstatera att selen inte hjälpt ett dugg mot att Iris vill ligga på och streta framåt i kopplet. Däremot tappar hon kraft i selen. Jag kunde med mindre ansträngning än när hon springer med vanligt halsband och koppel hålla igen henne och det var ju väldigt bekvämt. Jag kunde lägga all min energi på att springa istället för på koppelträningen och kunde ha kopplet i ett löst grepp i handen.
Efter rundan fick Iris skutta ur sig den sista energin hemma på tomten med Lina. Iris blir väldigt pigg och leksugen efter att vi sprungit.
Sen gick vi in och jag tog en lång, varm dusch. Efteråt kom jag på att jag inte kollat om Iris fått några märken efter selen, den sitter ju trots allt precis vid armhålorna på henne.
När jag kollade såg hon ut så här bakom frambenen. Tydliga röda märken på båda sidorna, en bra stund efter att jag tagit av henne selen dessutom. Inte bra.
Selen har med andra ord inte imponerat så mycket ännu och jag kommer nog inte att fortsätta använda den när vi springer.
Jag var nöjd med rundan ändå och kunde lägga till över 12 km på både Iris och mig för detta året. För att hålla reda på våra kilometer på enklaste sätt fick springet en egen flik här på bloggen. Spring 2013. Mest för att underlätta för mig själv men förhoppningsvis även för att sätta lite press på eller inspirera (välj själv vad ni vill kalla det) någon annan att komma ut och röra på sig!