Blondin i brevlåda, ont i kroppen

I går var jag ute och sprang för första gången sedan den 10 augusti. När jag bytte om till träningskläder började båda hundarna dansa kring mina fötter och verkade båda lika glada över att jag äntligen knöt på mig löpardojjorna igen.

Jag som bara hade tänkt ta med mig en hund kunde inte göra någon av vovvarna besviken och det slutade med att jag tog med mig båda flickorna.

Dryga 10 km sprang vi och halvvägs ville min kropp sluta springa och gå eller ännu hellre åka bil hem. Blev inte bättre av att jag, dum och lättlurad som jag är, lät Lina springa på full koppellängd som hon ville när hon råkade få syn på en hare. Lina började tokrusa längs vägen och Iris blev så glad att Lina satte fart och tokrusade hon också. Bakom hängde jag och skrek arga saker som ingen hund ville lyssna på!

Trodde att jag skulle få nödbromsa oss den hårda vägen, dvs slänga mig i diket men som tur var lyssnade Iris lite till slut och då fick jag stopp även på Lina.

Efter det var jag helt slut och benen kändes som de tillhörde en pensionär men vi lufsade hela vägen hem om än väldigt långsamt på slutet! I dag har jag träningsvärk typ överallt.

Som tröst för min onda kropp dök en efterlängtad blondin upp i min brevlåda i dag. Äntligen!

Det blev en bra tidning om jag får säga det själv (men så är jag partisk i frågan).

Tidningen fick mig att tänka på att det är hög tid att börja på nästa nummer. I dag har jag med andra ord mest suttit framför datorn och gjort grunden till tidning nummer 4. Rätt skön syssla när hela kroppen känns mörbultad.

Vill du också skriva något till tidningen? Maila till redaktor-sdk[a]live.se

Svenska dobermannklubbens tidning

Jag fick mitt senaste nummer av SDKs medlemstidning i går så jag gissar att den nu landat hos de flesta medlemmarna.

Det senaste året har jag bidragit med lite bilder till tidningen och det är lika kul varje gång jag ser dem i tryck. Den här gången var det bilder på både fram och baksida som jag har tagit.

Inte lika kul var det att läsa hur less redaktör Nilla blivit på dem som klagat på hennes jobb och att hon därför nu väljer att sluta som redaktör. Inte ett nytt fenomen dock, jag minns hur less Anette var ibland när hon skötte tidningen.

Själv tycker jag att Nilla gjorde ett strålande jobb och har inte hört så mycket av kritiken men den verkar ha gått i andra mail- och facebookled än dem jag har tillgång till.

Därför tog det en bra stund innan jag svarade ja när jag fick frågan från styrelsen och jag förvarnar er redan nu, det är jag som ska ta över tidningen.

Satte mig vid datorn nu nyss och började slåss med programmet som jag ska använda för att göra tidningen. Fattade inte mycket kan jag säga.

(Vi får se om ni får någon tidning alls och om ni får en så kanske den består av en bunt A4 med av undertecknad ritade streckgubbar och handskriven text?)

Jag har redan lagt ut några små krokar för att försöka fiska in material till tidningen. Nog för att jag gillar att skriva själv men tidningen ska då inte vara skriven helt och hållet av mig! Tvärtom, desto mindre desto bättre!

Känner ni redan nu att ni har synpunkter, åsikter, förslag, tips, idéer eller material (bilder och/eller text) som kan tänkas vara med i tidningen så tar jag tacksamt emot dessa.