Vi körde inte bara platsliggning i går. Eva tränade alla sin tre hundar en bit bort framför speglarna så jag ska ärligt talat säga att jag inte såg så mycket av träningen. På slutet när Iris och jag hade tränat klart körde hon i alla fall hopp med Vega och då passade jag på att fota.
Gabrielle och jag tränade lite närmare varandra och tillsammans. Gabrielle hjälpte Iris och mig med att kommendera oss genom några moment vilket är det vi behöver träna mest på förutom platsen. Sen gjorde jag samma sak för Gabrielle och Cajsa.
När det var klart hämtade Gabrielle lilla fröken Daisy (Molecularis Douala) som hon passade över dagen och hon fick komma ut och träna en stund hon också. Jag har träffat Daisy som hastigast några gånger förut och hon är en väldigt glad och trevlig tik. Träningssugen och positiv liksom.
Under tiden som Daisy tränade på att vara passiv en stund kom Eva och Vega och satte sig hos oss och pratade. När vi körde LO-mästerskap häromdagen blev Vega märkbart rädd/störd under tävlingen och det är något som Eva jobbat så mycket på i deras träning. Eva jobbar jättefint med och mot Vegas rädslor och i vanliga fall märks det knappt att Vega har lätt för att gå ner lite om det är något som händer eller känns läskigt.
Men just när de ska tävla eller det blir en tävlingslik situation så kan man ju inte som förare hjälpa hunden som Eva skulle ha gjort annars, då är det ju bara att avbryta tävlingen. (Eva skrev om det på sin blogg om ni vill läsa hennes egna ord om det som hände i söndags.) Knepigt är vad det är.
Vega brydde sig inte om vårt prat, hon vara bara söt i sitt Sverige-halsband. Vi är rätt bra kompisar Vega och jag och jag kliade henne lite bakom örat en stund också.
Innan det var dags att bege sig hemåt fick Daisy ett glädjeryck och plötsligt tyckte jag att hon var väldigt lik en viss Iris! De är bra på att hoppa våra små djur!
