I går var Iris och jag i Örkelljunga på Lenas lek & fritid. Sören och Lena höll öppet en söndag för att dobermanklubben skulle få komma dit och träna och prova på. Jag såg även mycket fram mot det här; ”…Elisabet Bengtsson som har alaskan malamute, när hon berättar och svarar på frågor om drag och draghundsträning. Om vädret tillåter har vi kanske möjlighet att få se en draghund (dobermann) arbeta…”
Det fanns alltså en annan dobermann som körde drag som vi skulle få se? Hurra!
Sörens lokal nere i källaren var hur skojig som helst! Själv såg jag min chans och skulle köra T-sök med Iris men vi hann inte köra innan det var dags för Elisabet att prata drag.
När Elisabet började undrade jag fortfarande vilken dobermann det var som skulle visa upp draget, ingen hade dykt upp speciellt med sin. Kanske hade det blivit inställt. Men än sen, alltid kul att få prata lite om drag med någon som tävlat i det ändå.
Sen blev det dags att gå ut till Elisabets bil och titta på hennes trehjuling, selar mm så hörde jag en fågel viska i mitt öra att det var Iris och jag som var den dobermann som skulle visa upp sig. Förutom att jag blev förvånad så stod vi på en asfaltsväg inne i stan och den fria dragsträckan som fanns att köra på var lika rak som den var kort.
Efter några sekunders fundering tänkte jag ändå att det kunde var kul att testa att åka trehjuling så jag frågade Elisabet om det gick bra att jag plockade ut min hund och testade. Det fick jag.
Ut med Iris ur bilen, på med dragselen och Iris blev helt vild. Även om hon var jobbig så lät jag henne hålla på, vi behövde uppvärmningen. Gick med henne lite fram och tillbaka, sprang några meter när hon fick dra i sele och koppel bara längs vägen och sen försökte vi köra drag med trehjuling. Vid det här laget hade Iris helt gått i spinn och bara skällde och hoppade på mig.
Någon frågade om Iris var snäll så de kunde hjälpa till att hålla henne åt mig och jag hörde hur någon svarade ”Nej” bakom mig innan jag själv hann svara. Marina klev i alla fall fram och tog henne och försökte hålla henne åt mig men det hjälpte inte. Iris bara vände tillbaka och hoppade och hade sig på mig.
Så jag körde plan B, jag rullade igång trehjulingen och då äntligen fattade Iris och satte iväg skällandes längs gatan. Jag höll in handbromsen hela tiden då jag inte vill nå någon högre fart och det var dags att säga ”sakta” nästan direkt. Vi körde fram och tillbaka fyra gånger och de två sista gångerna gick det bra. Sören tog bilder på oss under tiden så nu finns vårat första och sista dragpass på asfalt dokumenterat.
Väldigt kul att dra lite i alla fall! Vore allt skoj med en kickbike…
Efter asfaltsdraget gick vi in och fortsatte med söket. Iris fick vänta en stund innan det var hennes tur då jag inte ville ha kvar samma sinnesstämning och när det väl var hennes tur så gick det hur bra som helst.
Att titta på de andra hundarna som letade efter sina respektive mattar gjorde väldigt glad. Alla hundarna jag såg tänkte till, jobbade på, gav inte upp och visade prov på skön attityd när underlag och grejer förde oväsen. Särskilt impad var jag på valparna som var med! Ascoola!
Andra gången Iris var nere i källaren precis innan det var dags att åka hem filmade jag henne. Inte så mycket för egen utvärdering men mest för att kunna visa upp stället och lokalen. Jag försöker alltid att gå efter Iris när hon letar men när jag filmade så tänkte jag mer på filmen och försökte att stå lite still, Iris blev lite konfunderad över det så efter några minuters filmande stängde jag av kameran för att kunna vara ”normal” igen när hon hittade och kunna belöna.
Kan säga att det inte var sista gången vi besökte den källaren!