Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505
Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595
Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603
Pulka efter dobermann – Livet med dobermann
Idag var det tillräckligt mycket snö på backen för att Sally skulle få hämta barnet i pulka från förskolan. Jag hörde bjällerklang spela i skallen av blotta tanken.
Som vanligt tog verkligheten över direkt. Sally var JÄTTEglad att vi skulle ut och dra! Hon ville springa direkt. I full fart. När hon inte fick det skällde hon för att påminna mig om att vi borde springa. Hela vägen till förskolan.
Blev lite bättre när vi hämtat barnet och satt henne i pulkan. Då började ett annat problem: min dåliga kondition. Men det var ju bara att bita ihop och ta en längre väg hem för att barnet skulle vara glad och hunden få dra. Filmens två klipp är filmade:
1. I uppförsbacke där Sally inte har samma fart. 2. Den sista sträckan hem när Sally inte hade lika bråttom. Övrig tid kunde jag inte filma utan fokuserade på mitt löpsteg haha
Jag svettades men det var det värt! Hund och barn verkade lika nöjda med att dobermann-taxin körde hem från förskolan idag.
Jag jobbade natt natten till den 9 november. Tiden mellan några akuta larm och det vanliga arbetet på avdelningen tittade jag på valet i USA. Jag kunde också konstatera att det snöade, hela natten. Något sliten efter natten kände jag mig tacksam att jag ställt bilen i personalgaraget och lämnade jobbet i en snöfri bil.
Det som väntade utanför garaget var jag dock inte beredd på, jag hade ju både sett och hört plogbilarna inne på sjukhusområdet jobba hela natten. Jag vet inte hur många bussar som jag mötte på den korta vägen hem som redan kört fast, bilar som rörde sig i snigelfart, folk som försökte gräva fram sina bilar, cyklister som kämpade förgäves, folk som pulsade i den redan djupa snön på trottoarerna.
Allt jag ville var att komma hem och sova och hoppas på att all snön inte försvunnit när jag vaknade.
Det hade den ju inte, tvärtom hade min bil på bara några timmar blivit en vit snöboll ute på parkeringen och från mitt sovrumsfönster på sjätte våningen kunde jag rätt snabbt summera trafikläget. Det var inte läge att åka någonstans men ut i snön skulle jag punkt slut.
Efter en stunds funderande bestämde jag mig för att gå bort till Karlbergsparken och kolla om det kanske gick att åka lite skidor efter hundarna. Insåg att det skulle bli rätt jobbigt att bära på skidor och stavar hela vägen dit och bestämde mig därför för att lägga skidorna i pulkan och låta hundarna dra grejerna till parken.
Sagt och gjort, skidkläder, draglina med koppeldelare på hundarna, pulkan med saker, in i hissen, kände mig halvgalen. Ute lössnö upp till knäna, i alla korsningen och de två cirkulationsplatserna ner mot postnord satt bussar och långtradare fast, blinkande bärgningsbilar men nästan helt tyst pga av den långsamma trafiken och snön. Det enda som hördes var ljudet av sirener på avstånd då och då.
Hundarna väldigt pigga och dragiga, jag fick surfa ståendes bakom dem i snön och försöka agera stoppkloss/ankare. När vi var i jämnhöjd med postnord insåg jag att vi faktiskt var nästan helt ensamma om att vara ute till fots. Så jag chansade och satte mig i pulkan och efter några meter filmade jag med mobilen hur hundarna drog mig i full fart mot Pampas Marina. Sjukt kul!
Ett filmklipp publicerat av Madeleine (@wwwgaljarse)
Efter pampas insåg jag att telefonen började bli riktigt blöt och plockade upp min GoPro istället. Filmade med den resten av vägen till Karlberg. Höll ungefär samma hastighet som bilarna på vägen intill. Vid bron över till Kungsholmen saktade vi in, jag slutade filma och fick möte med en traktor som plogade och några som var ute och gick. Så fort vi hade tagit oss förbi dem satte jag mig i pulkan igen och susade sedan förbi Karlberg och längs kanalen innan jag stannade och vi gick upp i parken.
Där hade en skoter kört upp vad jag antar skulle bli skidspår men snön föll för fullt och jag tog mig därför friheten att sätta på mig skidorna och köra i spåret som gick runt fotbollsplanen. Det var svårt! Snön var lös, det var svårt att hålla balansen, det fanns ju inga färdiga spår och så fort en skida försvann ut i snön så tog det stopp! Platt fall, upp igen och nytt försök.
Till slut gav jag upp och vi åkte några gånger fram och tillbaka längs en väg inne på området. Batteriet i kameran tog slut men jag hann få med delar av pulkaåkningen och början på skidåkningen innan. Vi roade i alla fall rätt många kadetter och pratade med flera av dem. Alltid något!
Vi tog samma väg hem igen. Nu stod det bilar längs hela vägen, helt still. Vi mötte även fler människor på gångvägen så vågade först inte åka pulka hem igen. Dessutom tänkte jag att hundarna var trötta.
När jag återigen kände mig som ett surfande ankare i linan kunde jag däremot inte hålla mig, jag började springa så att hundarna fick upp fart och kastade mig sedan på mage i pulkan! Där låg jag sedan och var hur glad som helst på mage bakom två dobermann och vinkade glatt och sa hej till alla vi mötte. Jag såg många bilister titta på oss när vi susade förbi, ett gäng som höll på att gräva fram en bil som sladdat av vägen lite slutade gräva och skrattade och vinkade. Jag ropade snökaso kan vara kul och vinkade jag också.
Sista biten hem fick hundarna dra pulkan själva. De lufsade på fint och Iris lyssnade när jag pratade med henne om att inte försvinna i horisonten. Även det blev en liten instagramfilm. (Notera bärgningsbilen som syns i slutet på vägen)
Ett filmklipp publicerat av Madeleine (@wwwgaljarse)
Kommer detta hända igen? Troligtvis aldrig. Jag känner verkligen med dem som fick problem i trafiken eller på annat sätt igår men själv hade jag bara en riktigt härlig dag och njöt i snökaoset.
När jag fick veta att jag hade cancer längtade jag efter vår skidresa. Det var något att se fram emot i allt det dåliga. När det dessutom inte kom någon snö i min del av Skåne på hela vintern så längtade jag ännu mer. Därför blev jag först väldigt ledsen när jag insåg att jag inte skulle kunna åka skidor efter mina andra operation då vår skidresa var inplanerad.
Ändå åkte vi upp till fjällen och husse åkte skidor med Iris. Sally och jag tog små korta promenader och njöt av snön ändå. Samtidigt längtade jag så innerligt över att få fara fram över snön efter Iris jag också.
Husse hade tagit med vår plastpulka och jag var tvungen att testa. Kunde Iris tänka sig att dra mig en liten bit i pulkan trots att jag inte kunde hjälpa till och trots att hon sprang från husse och Sally? Vad skulle hända om vi mötte någon? Jag hade ju dålig eller ingen möjlighet att styra pulkan samt att bromsa med mitt onda ben skulle inte bli ett dugg bra.
Här är svaret på frågan Vill du dra mig i pulkan Iris?!
Jag fick även svar på vad som hände vid möte på vägen tillbaka. Duktiga, snabba hund!
I dag spenderade vi någon timme eller två på isen med Camilla, lille Vincent och Tyson. Camilla puttade vagn, jag åkte pulka, hihi!
Alla verkade ha kul utom Lina. Hon var bara försiktigt positiv. Tydligen var kombinationen läskiga isen och två galna kompisar för mycket på en gång. Lina ville inte dra, hon vill inte leka, hon ville bara gå vid mitt ben och se lite snäll ut.
När jag åkte i pulkan så sprang hon lite försiktigt vid sidan av. Tills hon inte ville det heller och bara stannade. Lina är världens sötaste dobermann! Kolla filmen så får ni också uppleva ögonblicket då matte märker att en hund saknas…
I dag tog vi med oss hundar och pulka och åkte till sjön för att kolla iskvaliteten och om de dragits upp några skidspår ännu. Eftersom de hade plogat den årliga skridskovägen på isen vågade vi oss ut vi också. Håller isen för lilla plogbilen så håller den för oss.
Kopplade fast bägge hundarna framför pulkan och jag satte mig i. Båda hundarna drog så fint och jag satt så nöjd och glad i pulkan.
Plötsligt frågade husse om jag hörde smällarna i isen men det gjorde jag inte, skramlet från pulkan tog bort alla andra ljud. Lina hörde däremot smällarna och bara la av, hon ville inte vara med alls längre. Hon ville inte dra, bara springa så nära husse eller mig det bara gick. Hon försökte till och med springa mellan husses ben. Slutade med att jag höll henne i vanligt koppel sittandes i pulkan.
Efter ett tag bytte vi plats jag och husse. Han åkte pulka och höll i Lina, Iris och jag drog. Nu hörde även jag ljuden, det lät som raketer som smällde av på avstånd men det kom från isen. Rätt dova ljud och även om jag såg en av sprickorna som bildades när det smällde till och jag verkligen kunde se att isen var flera decimeter tjock så kändes det lite läskigt.
Vi vände och började gå tillbaka igen. Husse gick med Lina och Iris drog mig i pulkan hela vägen tillbaka i full fart. Vi bara stannde till då och då för att vänta in Lina och husse. Så fort de var ikapp så var det full rulle framåt igen! Jag filmade hennes sista två ryck över isen.
När vi gick bort till bilen sen på en vanligt stig så fick Lina gå i drag igen och då var det inga som helst konstigheter att dra. Varken själv eller tillsammans med Iris. Hoppas att isen smällt klart snart så att Lina kan springa med nästa gång.
Förra vintern köpte jag en ordentlig draglina och en koppeldelare så att man kan spänna fast två dogs bredvid varandra när det ska dras. Hann aldrig testa grejjerna förra säsongen, därför blev det både pulka- och materielpremiär i dag.
Lurade med mig husse och lastade in hund och plastpulka i bilen. Lät hundarna gå ett varv i rasthagen så det var uppvärmda innan vi gick över till BK och testade pulkadraget.
Till en början var det rätt så jädra tungt att dra upp ett spår i snön men när vi gått några varv så började det ordna upp sig. Hundarna drog och det räckte att man joggade mellan dem.
Iris blir nämligen eld och lågor när hon ska dra och börjar gärna skälla. Det tycker Lina är jobbigt och så försöker hon få tyst på Iris. Därför tog det ett tag innan de kunde dra sida vid sida utan att någon joggade mellan dem.
Men så lossande det, husse släppte kopplet och sprang i förväg och hundarna kutade på efter! Roligt!
På vägen hem stannade vi på Maltes för att ställa lite frågor om eventuell service på våra skidor inför vintern. Killen vi pratade var jättetrevlig, dessutom hade han själv hund som han kört drag med plus att han kände killarna som lägger skidspåren här. Jag hoppas nämligen på att kommunen kommer att dra spår där man kan åka med hund nu i vinter. Ska luska reda på det. Tills skidspåren dras upp så får vi fortsätta att åka pulka, nästan lika kul!
