Nu är vi hemma igen efter en lång och rolig dobermannhelg på Kydingeholm.
Lördag morgon började med att Jens Häggström höll föreläsning om DCM. Lokalen var full med folk och jag tror jag räknade till 14 uppfödare.
Eftersom jag var på Jens föreläsning för två år sedan och har hållit mig någorlunda uppdaterad sedan dess så var det mesta sånt jag har hört förut, ändå fick jag mig en liten chock. För plötsligt dök välbekanta bilder och hundar upp i hans presentation. Lilla Lina och Expon, bilderna som jag tog när vi var på Ultuna med våra hundar. Kände att jag blev lite fuktig i ögonen en stund.
Jens var noga med att avsluta med säga att om våra uppfödare inte kan enas och hjälpas åt så kommer rasen aldrig att komma någon vart vad gäller att få bukt med DCM. Dvs då kan de sitta och mala i evighet om att något måste göras och att alla ska göra sitt bästa utan att något kommer att hända i praktiken.
Efter Jens föreläsning fick vi lyssna på Sara Westerberg och Malin Melin som jobbar med och forskar på juvertumörer hos hund. Tydligen drabbas var fjärde dobermanntik under sitt liv och Sara sa att vi skulle hålla koll på de små hundtuttarna och känna efter små knölar. (Precis som på människa och bröstcancer.) Jag har nu känt på Lina och Iris små tuttar och de är knölfria!
Gå in på http://hunddna.slu.se och klicka på ”vår forskning” så kan ni bland annat hitta information om deras projekt.
Under helgen gick Barbro igenom agrias statistik för dobermann. Ibland känns siffrorna lite dystra men det skojiga är ändå att statistiken oftast visade att det blivit bätttre, dvs sjukdomar har minskat osv. Ska bli kul att någon gång i vår få ta del av den senaste statistiken för de senaste åren som Barbro ska få då.
Ska även tillägga att vid det här laget hade hälften av åhörarna försvunnit. När vi satte oss ner på söndagen för att gå igenom RAS (rasspecifik avelsstrategi för dobermann) var det bara 8 uppfödare kvar. Kanske hade övriga annat att göra, kanske bryr de sig inte tillräckligt, kanske har de inga åsikter om förändringar inom aveln, kanske känner de inte att man behöver samarbeta kring sådana här saker? Jag vet inte.
Barbro och Madde hade jobbat bra med nya RAS och hälsobiten där, vi gick igenom och pratade mycket om de sjukdomar där det finns en strategi inom SDK; DCM, PHTVL/PHPV, HD, Wobbler, Knä/korsbandsskador, sköldkörtelfel, leversjukdom och von Willerbrandts. Statistik och fakta och målsättningar i aveln.
Torbjörn Eriksson gick igenom den mentala biten och pratade om hur MH-resultat kan och bör användas med hänsyn till avel och RAS. Han tog upp både de saker som dobermann presterar bra på och som vi ska vara nöjda med samt vilka delar som bör förbättras för att få till förändringar inom rasen på de bitar där våra hundar brister.
Camilla Dahlgren gick igenom bruksegenskaperna kopplat till RAS med mål och strategier och hur få ut fler hundar att tävla inom brukset.
Camilla och Thord hade sammanställt en exteriördel också som vi gick igenom. Förhoppningsvis kommer det att göras något åt att våra hundar har en tendens att bli större och större på utställningarna. Själv hoppas jag att mätstickan blir obligatorisk i utställningsringen!
Sammanfattningsvis så var det bra diskussioner kring RAS och det är jättekul som valpköpare att svenska dobermannklubben ställer så bra och höga krav på aveln för att vi ska få bättre och bättre hundar. Även om jag redan nu vet att inte alla uppfödare kommer att bry sig eller försöka. De uppfödare som gör sitt bästa för att följa RAS kommer att göra stor skillnad och det känns riktigt bra!
Ett medlemsmöte hann vi också under söndagen innan det var dags att åka den långa vägen hem till Skåne igen.
Som vanligt var det en trevlig helg med många skratt och jag fick träffa många nya gosiga vovvar och en del vovvar träffade och fattade även tycke för varandra även om det ser mer ut som en liten attack på bilden, hihi!
