Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Rastgård – Livet med dobermann

Två rastgårdar

På hundforumet vovve finns en rätt bra grej där man kan leta upp hundbadplatser, träningsområden, rastplatser m.m. på Sverigekartan. Nedan ser ni hur Skåne ser ut på kartan, flest pluppar över Lund.

I dag zoomade jag in Lund och konstaterade att det ligger väldigt många rastgårdar där. Bestämde mig för att göra en utflykt med vovvarna och åkte dit för att kika närmare på två av dem. Har rödmarkerat dem på kartan här till höger.

Parkerade bilen på lämpligt ställe och började gå mot den första av de två rastgårdarna. Gick förbi dagis, skolor och massa radhus och lägenheter. Själva rastgården låg inte exakt där vovve-kartan sa att den skulle ligga men den var inte svår att hitta ändå.

Rastgården var tom så jag släppte in båda hundarna direkt och så inspekterade vi stället. Det var bra höjd på staketet runt rastgården men båda grindarna var lite trasiga och den ena stod dessutom öppen när vi gick in, Iris var på väg ut när jag nejjade, kallade tillbaka och drog igen den så gott det gick. Fanns flera bänkar att sitta på och en del träd.

När båda hundarna nosat på det som de skulle nosa på och jag hade tränat lite med Iris så gick vi vidare mot nästa rastgård.

Visade sig att den andra var ca 3-4 gånger så stor som den första. Den låg dessutom lite mer för sig själv. När vi kom gåendes längs staketet fick vi ett varmt mottagande av en golden som skällde och sprang längs staketet inne i rastgården.

Hans matte befann sig i andra änden av rastgården och istället för att gå in valde jag att gå ett varv runt den. Iris hittade en skatt, en gammal trasig fotboll, längs gångvägen. Det låg en äng lägligt precis där hon hittade den så var det ju lika bra att köra lite uppletande med bollen! Iris fick sitta kvar/ligga kvar på kanten av ängen och Lina och jag gick ut och släppte den på lite olika ställen.
När Lina och jag hade gömt den åt henne några gånger lämnade vi bollen bakom oss till nästa lyckliga hund och gick in i rastgården.

Här kunde hundarna springa och jag passade på att öva inkallningar med dem båda. Lina försökte få goldenkillen och hans äldre hundkompis att leka men det var lönlöst. De bara tittade på Lina. Med Iris passade jag på att öva på att hon inte skulle bry sig om de andra två hundarna alls, gick skitbra!

Vill ni leta upp egna ställen på vovves hundkarta klicka här.

Fördomar mot dobermann

Att ha en dobermann innebär att man möts av lite vardagsrasism och förutfattade meningar. Att Lina är farlig och vill bitas. Jag tycker om de människor som är ärliga med sin rädsla och sina åsikter om rasen. Då kan jag besvara argumenten och det blir sakligt och oftast en trevlig pratstund på köpet. Det är jobbigare med dem som försöker maskera det till något annat och kommer med ruttna och genomskinliga ursäkter för att slippa Lina.

Som exempel kan jag berätta att då Lina och jag gick hem från jobbet häromdagen gick vi en lång omväg hem på lite nya gator och gångvägar vi inte gått på förut. Kul med variation och nya saker att nosa på. Hamnade till slut utanför hundrastgården i Mosstorp. Jag och Lina gick bakom en hund som också skulle in i hundgården. Gångvägen är smal och jag satte Lina ner några meter bakom den andra hunden för att undvika att gå in samtidigt, vi köade liksom lite kan man säga.

Hon som höll i kopplet tog sån tid på sig och sa ”Nej” och ”Sitt” så många gånger att jag började fundera på att klocka henne. Men då hade ju så lång tid redan gått att jag sa åt Lina att lägga sig ner, satte mig mer eller mindre ner brevid henne på asfalten och började räkna hur många gånger kvinnan sa ”nej” till sin hund. Jag kom till 14 gånger. Hunden skällde och drog mest i kopplet under tiden. Lina satt/låg helt tyst men kollade nyfiken på hundarna hela tiden. Så när kvinnan äntligen kommit in i rastgården med sin hund så gick jag fram till grinden och frågade snällt om vi också fick komma in. Det fick vi inte! Kvinnan som försökt tjata ihjäl sin hund sa det inte rakt ut, men meddelandet var solklart.

Eftersom hon använde ungefär lika lång tid på att hitta på uräkter för att Lina inte skulle komma in så tog det ju några sekunder innan jag fattade poängen. Under tiden stod de två hundarna precis vid grinden och skulle hälsa på Lina genom grinden eller nåt. Så samtidigt som kvinnan mumlade så började Lina bli otålig av de två hundarna som tryckte nosarna mot grinden. Jag minns att jag tänkte ”Om jag öppnar grinden nu så kommer dessa hundar att springa ut ur hundgården, hur fasen ska vi komma in?” Så jag frågade människorna inne i hundgården om de kunde backa sina hundar lite. (Lina har tydliga regler i rastgården, hon ska sitta ner en bra bit från grinden när nya hundar kommer in, allt för att matte/husse ska hinna ta av halsband och koppel, stänga grinden och så tycker jag att hundmötet blir mer på bägge hundarnas villkor på detta sätt.) Detta tog dock kvinnan genast som att det var farligt för deras hundar att komma för nära min.

Vid detta laget hade jag förstått att jag och Lina inte skulle släppas in oavsett vad jag sa, så jag sa bara något i stil med att ”Vi hoppar nog över det här och går härifrån.” Sen gick jag ett par varv i närheten och väntade på att de hundarna skulle gå hem. Lina skulle ju inte berövas sin tid att vara lös en stund bara för att de inte ville låta henne komma in. Så Lina fick springa själv i hagen istället för att leka med de andra hundarna. Lina, den enda hunden som satt när jag sa till henne, låg när jag sa till henne och lyssnade på mitt nej när även hon började skälla vid grinden. Så orättvist!

Bild ur albumet ”Lina i rastgården” där lilla Lina visar hur det ska se ut!