Specialsök till nose work, helt nytt fast exakt samma

I helgen är det riksläger(helg) för svenska dobermannklubben. I år blev rikslägret uppdelat på två tillfällen och för några veckor sedan körde jag IPO med Sally. Den här helgen valde jag att testa på det jag kanske tränat mest under hundlivet men ändå aldrig gjort förut; dvs nose work tillsammans med Iris.

Innan Lina och jag ens gick en lydnadskurs gick vi ju den ettåriga kursen i specialsök på hundcampus och sedan dess har jag fipplat på för mig själv med både Lina, Iris och nu Sally. Men eftersom nose work blev en officiell tävlingsgren bara förra året har jag aldrig satt mig in i tävlingsregler, exakt hur det går till osv. Ingen av mina hundar har ju heller tränats på den första doften eucalyptus.

Det märktes tydligt i dag att tävlingsgrenen är ny. Det finns liksom ingen som är expert ännu, enligt uppgift har ingen ännu tävlat den högsta klassen. I de andra tävlingsgrenarna brukar det ju inte vara så svårt att hitta någon som tävlat sin hund i alla klasser och därför har rätt bestämd uppfattning om hur något ska läras in eller hur det färdiga resultatet ska se ut tävlingsmässigt.

När jag gick specialsöksutbildningen då för tusen år sedan var det ju bara två dobermann med. De andra hade kelpie, rottweiler, australian shepard och några raser till jag inte minns just nu. Jag var även uppe två gånger på Hundcampus och var hjälpreda vid någon nybörjarkurs i specialsök och en annan kurs så jag har sett många olika vovvar lära in att leta doft.

Vi la ner mycket tid på att befästa och belöna doften, vi jobbade mycket med att få bort olater som tugg och krafs (ja om man nu inte ville ha kraftmarkering så klart) osv. Jobbade tidigt med markeringar och att få hunden att fokusera på doften. I tävlingsgrenen finns det ju inget krav på just markering och jag uppfattade inte att så många i gruppen idag funderade så mycket på det, eller det var i alla fall inte så mycket prio som jag tänker att det är. Vilket är helt naturligt men jag är så insnöad på att doften ska vara befäst och markeringen tydlig att det i mitt huvud kändes lite som att träna inkallning utan att hunden kan ”sitt kvar”.

När jag har tittat på nose work filmer på youtube har jag ofta reflekterat över att föraren går med och med kroppsspråk faktiskt tydligt visar var lukten finns. I rumssök så går man och ställer sig en halvmeter ifrån och när hunden närmar sig stoppar man handen i fickan för att hämta godis t ex. Jag står därför ofta med belöningen (boll eller godis) i handen, i eller utanför fickan, och försöker stå still på ett och samma ställe och går först fram till hunden innan jag belönar. Helst gör jag så få förflyttningar i rummet som möjligt för att inte avslöja för hunden var lukten finns. Dvs mina hundar får snällt ligga och vänta med sin liggmarkering. I nose work fick jag lära mig i dag att hunden ska vara kopplad när man söker och att gå runt med bollen i handen är det ju slut med på tävling!

Jag har använt smeller som starttecken, Iris har alltid fått lukta på en bit tepåsepapper eller en bit kong innan hon ska söka någon av de två. Det är det slut på nu.

Det är första gången jag själv faktiskt på rätt hyfsat avstånd kunde känna själv vilken burk som var rätt. Har aldrig kunnat lukta mig till i vilken burk jag hade lagt lilla kongbiten haha!

I nose work ska man slåss med pizzakartonger, vilket jag träffat flera hundar som hade löst utmärkt och Lina hade säkert löst det galant för en köttbulle, med Iris har jag alltid försökt gömma så att hon inte kan flytta så mycket på doften genom att ta till några olater med sina långa ben och tassar. Kartonger har jag aldrig ens försökt gömma någonting i!

Jag har alltid uppmuntrat Iris att leta precis hur högt och lågt hon vill. Därför har hon aldrig fått köra sök på fordon men om vi hade gjort det hade det varit fritt fram att leta på bilen bäst hon ville.

Tops och möbeltassar. Det är nytt. Plötsligt är det en massa små vita ludd inblandade. Märkligt men så det har jag ju i skåpen här hemma, bara att rota fram.

I specialköket har jag alltid klurat på hur jag ska kunna lura eller trixa till det så svårt för Iris som möjligt, försökt förlänga uthållighet i söket, ytan hon får leta på och minska mängden doft för att göra det svårare hela tiden. I nose work blir det ju naturligt att tänka tävling och där är ju antal rum, söktid och mängd doft bestämd och konstant i de olika klasserna.

Så jag har idag ägnat dagen åt att fråga om allt, försökt ställa om och tänka nytt. Det sista är svårare än man kan tro, jag märker själv hur inkörd jag är på det sätt jag tränat.

Iris den stackaren blev väldigt glad över att vi skulle träna burkbana men när hon inte riktigt fattade doften så la hon fokus på markeringar, hon bara slängde sig i backen och markerade. Allt. Det var bara att skita i markeringen så klart och försöka lyssna efter att hon drog några snusningar på doften istället, den stressade Iris höll andan haha!

När vi sen flyttade ut på gräset och det precis var dags för mig att köra Iris tredje sök började mitt barn gallskrika i sin vagn. Gick dit och försökte ge bebis något att leka med när jag plötsligt såg att det låg ett svart-gult lik på tungan. Den lilla stackaren hade blivit stucken av ett bi i munnen! Var ju bara att avbryta och ta hand om bebisen. Efter någon minut upptäckte jag att gadden satt kvar i underläppen, inte så konstigt att det gallskreks. Så när det väl var dags att köra Iris igen så blev det inte alls bra.

Fjärde gången däremot så kände jag mig mer samlad och vi fick till några snusningar på doftkällan och jag märkte att Iris var med på några klick och belöningar. Vi avslutade med rumssök och där var det ju som sagt lite ovant att gå runt med henne i koppel men det löste sig också fint till slut.

Såg till att köpa en liten flaska eucalyptus med mig hem när vi var klara för dagen. Så nu när bebisen fått mat och var färdigfixad för dagen och somnat så ägnade jag mig åt det här jag…

Sedan fick både Iris och Sally, iförda halsband och koppel, båda testa på att markera eucalyptus på vår burkbana. Det kommer nog ta ett tag för min lilla hjärna att ställa om men i grund och botten är det ju exakt samma sak. Ser fram emot dag två!

Svenska dobermannklubbens riksläger 2016

Mellan den 6-10 juli var jag och flickorna på Backamo och deltog på årets upplaga av rikslägret. För andra året på rad var vi med i IPO-gruppen. Kameran gick rätt varm och här nedan är några av bilderna på oss som var med.

Och yes, jag har valt ut några av bilderna där hundarna har stora munnar och ser livsfarliga ut.

Min egen älskade Iris fick testa bita ärmen och det finns ingen som helst risk att den hunden glömmer bort vad leken går ut på.
7juli161
7juli163
7juli164
7juli162

Lilla Sally (som inte är liten längre) fick bita trasa och även om vi inte tränat så mycket så har hon ett bra bett när hon sätter sig i trasan och minsann kom det inte lite allvarliga ljud ur halsen på henne också. Det känns även som att hon har fin balans i leken med trasan, när hon väl hade den i käften kunde hon lägga sig och ta det lite chill utan att för den delen släppa greppet. Duktig Sallan-brallan!
7juli165
7juli166
7juli167

Unge herr Ammo som bara var en liten plutt när vi lämnade Skåne hade nu blivit stor kille han också och var med i IPO-gruppen med matte Sara för första gången. Han tyckte att bita i trasa var väldigt kul!
7juli168
7juli169

Debuter i IPO-gruppen, lilla söta fröken Lisen med husse Jonny.
7juli1610
7juli1611

Hunden Paco, en otroligt cool kille som matte Sanna tagit från Hundstallet. Lika söta båda två!
7juli1612
7juli1613
7juli1614

En av mina personiga favoriter (matte och hund) Sofia och lila Ita. De har kommit långt i träningen och Ita hon kan hon. Glad hund med mycket fart!
7juli1616
7juli1617
7juli1618
7juli1619
7juli1620
7juli1615

Kullbror till Ita, hunden Lupo och matte Ella var med i slutet på lägret. Rätt intressant att se hur samma hund kan visa upp så olika sidor av sig själv och gå från det här…
7juli1621
…till det där!
7juli1622
7juli1623
7juli1624

Sist men inte minst; team Dobfancier. Min respekt för Laine och Torbjörn blev inte mindre den här veckan, de är olika men lika fantastiska människor.

Dobfancier’s Zicko
7juli1625
7juli1626
7juli1627
7juli1628
7juli1629

Dobfancier’s Zuzi
7juli1632
7juli1631
7juli1630
7juli1633
..och nu när jag laddat upp bilder på alla hundarna så är det dags att börja klippa ihop en film av det jag filmat också! I’ll be back.

Sally och Iris i IPO-gruppen!

Nu har vi varit på dobermannklubbens riksläger och för första gången varit med i IPO-gruppen.

Lilla Sally var söt i dagarna fem. Figuranterna fiskade fisk i snöre med henne och jag upptäckte att det är hög tid att lära henne ”loss”, när hon väl fångade fisken fick jag banne mig knappt ut den.

Jag kan inte minnas att Sally blev särskilt frustrerad/arg när hon inte fick tag på fisken, hon bara studsade efter den som en glad boll tills hon lyckades fånga den. (Antar att jag jämför med Iris rätt mycket också)
5juli155 5juli156 5juli157 5juli158 5juli159
En merit är att jag tror att Sally var den enda hund som fick både förare och figurant att börja blöda. (Ber om ursäkt till Oskar).

Jag visste inte hur Iris skulle reagera alls. Det var så länge sedan vi tränade ordentligt. (När tusan var det, tre år sedan?) Vår skyddsärm har i alla fall aldrig suttit på en figge då jag köpte den efter att vi slutade träna IPO. Iris har aldrig träffat en figge med trollspö. Jag har lärt henne en massa fel sedan dess och det var svårt att veta vad jag skulle förvänta mig.

Varje ny dag var en ny upplevelse och jag tyckte Iris var duktig. Mest nöjd är jag faktiskt med lydnaden, den bit jag trodde skulle ha släppt helt nu när hon äntligen skulle få köra kuddkrig igen. Alla andra hade ett extra litet koppel i halsbandet som de behövde använda för att korrigera sina hundar i lydnaden men Iris klarade sig fint med kopplet fäst i selen trots att hon var ringrostig. En gång flippade hon mot mig och skrek/hoppade/skällde/gav mig blåmärke på magen och några få gånger tjuvstartade hon mot figuranten men när figgen kastar kudden på hunden så är det ok med mig om hon går på det första gången och det räcker att säga ”nej” för att få tillbaka henne i position.

Mellan de två bilderna nedan har Torbjörn vevat till med trollspöt så det smällde duktigt precis bakom oss, jag är nöjd.
5juli151 5juli152
Iris tuggar en del och det beror nog både på att jag låtit henne göra det när vi lekt IPO här hemma och hennes sociala brister, jag vet inte. Vi körde inte ärm utan kudde för att bättra på de bitarna i alla fall.
5juli153
Under dagarna tränade vi på tre olika platser och jag tror inte jag behöver säga att den plötsliga värmen tog på alla hundarna. Jag har aldrig sett Iris så trött. De sista två dagarna fick vi träna i inomhushall där det var lite svalare.

Förutom att det var sjukt kul att träna IPO igen så var det otroligt kul att få träna för just Torbjörn, Rickard och Oskar. När jag inte gick runt och fotade ställde jag dumma frågor till dem och fick dem besvarade varje gång. Jag har dessutom inte skrattat så mycket som jag gjorde tillsammans med IPO-gänget dessa dagar på riktigt länge. Tusen tack alla som var med i gruppen och tack till Rickard och Lena som fotade oss med min kamera!

Nu ska jag gå igenom resten av de 800 bilder och 60 filmsnuttar jag fick ihop under lägret. Det kommer mera…

Sökhundarna på rikslägret

Även detta år var vi ett bra gäng som körde sök på rikslägret. Jättekul att spendera dagarna med alla i skogen.

De första dagarna var galet varma men min Iris sköttesig fin-fint i skogen. Hon var duktig och sprang, hittade, skällde. Jag var riktigt imponerad på min lilla hund som inte tränat så mycket men ändå kunde så bra. Någon sa att Iris nästan var tävlingsklar i söket.

Så blev det svalare på söndagen efter att det regnat dagen innan. Skogen var plötsligt inte lika varm och Iris passade på att visa hur snabbt hon kunde springa och tyckte att hon kunde själv. Lyssnade inte för fem öre och sprang mycket och långt istället för att använda nosen och leta figgar. Iris visade hur mycket hon egentligen kunde.

Min härliga hund med turbo!

När jag inte figgade eller körde Iris så försökte jag ta lite bilder på de andra i sökgruppen.

Här är Anneli Rolfsson och Mezzrow’s Macey.
rikslager20141

Viktoria Ekberg och hennes lilla pigga och härliga Missy (Missy von der Lüssenwiese).
rikslager20142

Stilstudie Missy efter ett träningspass i skogen.
missy4
missy1
missy2
missy3

Gruppens lille plutt Mezzrow’s Spencer och matte Emy Nissilä var också med och gjorde underbara framsteg under dagarna. Lille Spencer gick från klarhet till klarhet, nedan lekar han med Viktoria.
rikslager20143
rikslager20144

Molecularis Sigar eller Dexter som han kallas var med i sökgruppen några dagar med matte Päivi Siltala innan de bytte till IPO-gruppen istället.
rikslager20145

Vår instruktör uner lägret, den mycket duktiga Gunilla, hade med sig sin hund Dobfanciers T-buz. Han fick också vara med en dag och köra ett sökpass. Han hittade mig i skogen och skällde så bra. Efteråt kampade vi en lite innan han tog en pratstund med Viktoria och hennes godisficka.
t-buz

På ett ställe där vi tränade hittade jag en liten skatt i form av detta huvud som någon tappat för länge sedan. Jag undrar vems huvud det var?
rikslager20146

Svenska dobermannklubbens riksläger 2014

Jag hade med mig min GoPro-kamera på lägret och testfilmade lite allt möjligt. Här är lite av mina rörliga bilder som fastnade på film!

Var tvungen att köra Iris sökskick genom skogen i slowmotion för att man inte skulle bli sjösjuk när man tittar på det, haha!

Tyvärr fastnade inte det otroligt viktiga dobermannracet på film trots att Iris hade kameran på ryggen när hon sprang det.