Den här härliga tidningen Runner’s World läste jag häromdagen. Omslaget med en tränad flicka och en black & tan-hund fick mig ju så klart att tänka ”målbild” direkt! Är det en sak jag längtat efter så är det att kunna springa och röra mig med hundarna igen.
Men nu var det ju tyvärr inte ”Maddes målbilder” som var anledningen till det hundiga omslaget. Tyvärr verkar det vara så att antalet hundattacker ökar i motionsspåren.
När jag bläddrade fram till artikeln (där black & tan-vovven hunden inte såg lika söt ut längre) blev jag faktiskt riktigt förvånad, det var eländiga siffror och statistik. Jag skämdes å alla hundägares vägnar.
En kvinna som blev biten för fyra år sedan beskriver hur hon fortfarande stannar till varje gång vid hundmöte när hon är ute och springer.
Sen var det några saker som jag inte var så förvånad över, t ex att de som blivit attackerade av hundarna inte bryr sig om huruvida den lösa hunden de möter är stor eller liten, de litar inte på några hundar längre. En sak som jag så innerligt önskar att fler småhundsägare kunde inse. Bara för att du tycker att din lilla hund är gulligare än min stora så spelar det ju ingen som helst roll för den hundrädde. (Dessutom tycker jag att Iris och Sally är jättesöta men använder inte det som ursäkt någon gång!) Jag har hört lite för många undanflykter för otrevliga småhundar den senaste tiden…
Allas vår Anders Hallgren är också med och uttalar sig i tidningen. Han skriver om hur man genomfört träning med hundägare och löpare tillsammans där hundar som gjort utfall/skällt fått en godis av löparen vid varje möte för att träna på bra möten. Själv hade jag ju inte velat att min dobermann hade kopplat ihop alla som är ute och joggar med att få godis då chansen att hon då faktiskt sprungit ifatt dem hade ökat rätt så rejält. Fast så har vi inte själva grundproblemet heller då Iris inte bryr sig så mycket om andra människor oavsett om de springer, cyklar eller går.
En liten lista med råd till både löpare och hundägare finns också med och jag kan inte låta bli att irritera mig på råden till löparen.
”Stanna upp och stå still när du möter en hund” Näe, så ska det fasen inte vara!
Det måste vara underförstått i sammanhanget ”Stanna upp och stå still när du möter ensam hund som kommer springande mot dig och du inte ser någon ägare” Dvs att hunden är på rymmen eller utom ägares kontroll.
För INGEN som är ute och springer ska behöva stanna upp eller ens ändra tempo, flytta på sig eller tänka på någonting förutom sin egen löprunda när de möter mig och mina hundar. Ingen med hund borde ta sig den rättigheten att inte visa hänsyn. Det är min förbannade skyldighet att vara den som stannar eller flyttar på mig om det nu skulle uppstå problem, inte löparens!