Vi firar det absolut lugnaste nyåret man bara kan. Hemma hos min mamma och hennes sambo. Dvs tidig middag och hockey blandat med film på tv.
Hundarna och jag sover i källaren och här kan de tugga märgben i godan ro när klockan närmar sig tolv. Sally som bara var en plutt förra nyårsafton visar inga tendenser på att bry sig om de smällar som hörts än så länge.
Läget är lugnt men ändå är jag irriterad. Att fira nyår i villaområde i Katrineholm innebär nämligen småbarnsfamiljer som bränner av sina raketer när de känner för det för att barnen inte ska behöva vara vakna till tolvslaget. (Eller jag gissar att det är orsaken till idiotin).
Hundägare tar in på hotell där det inte smäller. Facebook kryllar av bilder på hundar förberedda på nyårsafton med fetvadd i öronen och stora ben.
Själv minns jag min lilla Lina och hennes stress över smällarna, tänker på de vänner vars hundar lider så mycket just ikväll. Är grymt tacksam att Iris är en sån klippa och Sally verkar lika cool.
Ändå gnager det i mig. Var är alla inläggen och delningarna om varför hundar är rädda? Vem har fött upp din hund som har problemen? Har hen tagit hänsyn till det här i aveln? Rädslor är något valparna ärver från sina föräldrar punkt slut. Hade vi haft ett problem om uppfödare lät bli att avla vidare på rädslorna?
Med det sagt är jag självklart medveten om att hundar kan bli skrämda ändå. Hade alla dessutom bränt av sina raketer under 30-40 min där runt tolvslaget hade världen varit en betydligt bättre plats för alla. Men det tar inte på något sätt bort det faktum att så mycket av problemet ligger i aveln, i händerna på din uppfödare.
Sist men inte minst håller jag tummarna för att alla hundar med tillhörande ägare får en bra nyårsafton och önskar alla ett gott nytt år!
