Specialsök till nose work, helt nytt fast exakt samma

I helgen är det riksläger(helg) för svenska dobermannklubben. I år blev rikslägret uppdelat på två tillfällen och för några veckor sedan körde jag IPO med Sally. Den här helgen valde jag att testa på det jag kanske tränat mest under hundlivet men ändå aldrig gjort förut; dvs nose work tillsammans med Iris.

Innan Lina och jag ens gick en lydnadskurs gick vi ju den ettåriga kursen i specialsök på hundcampus och sedan dess har jag fipplat på för mig själv med både Lina, Iris och nu Sally. Men eftersom nose work blev en officiell tävlingsgren bara förra året har jag aldrig satt mig in i tävlingsregler, exakt hur det går till osv. Ingen av mina hundar har ju heller tränats på den första doften eucalyptus.

Det märktes tydligt i dag att tävlingsgrenen är ny. Det finns liksom ingen som är expert ännu, enligt uppgift har ingen ännu tävlat den högsta klassen. I de andra tävlingsgrenarna brukar det ju inte vara så svårt att hitta någon som tävlat sin hund i alla klasser och därför har rätt bestämd uppfattning om hur något ska läras in eller hur det färdiga resultatet ska se ut tävlingsmässigt.

När jag gick specialsöksutbildningen då för tusen år sedan var det ju bara två dobermann med. De andra hade kelpie, rottweiler, australian shepard och några raser till jag inte minns just nu. Jag var även uppe två gånger på Hundcampus och var hjälpreda vid någon nybörjarkurs i specialsök och en annan kurs så jag har sett många olika vovvar lära in att leta doft.

Vi la ner mycket tid på att befästa och belöna doften, vi jobbade mycket med att få bort olater som tugg och krafs (ja om man nu inte ville ha kraftmarkering så klart) osv. Jobbade tidigt med markeringar och att få hunden att fokusera på doften. I tävlingsgrenen finns det ju inget krav på just markering och jag uppfattade inte att så många i gruppen idag funderade så mycket på det, eller det var i alla fall inte så mycket prio som jag tänker att det är. Vilket är helt naturligt men jag är så insnöad på att doften ska vara befäst och markeringen tydlig att det i mitt huvud kändes lite som att träna inkallning utan att hunden kan ”sitt kvar”.

När jag har tittat på nose work filmer på youtube har jag ofta reflekterat över att föraren går med och med kroppsspråk faktiskt tydligt visar var lukten finns. I rumssök så går man och ställer sig en halvmeter ifrån och när hunden närmar sig stoppar man handen i fickan för att hämta godis t ex. Jag står därför ofta med belöningen (boll eller godis) i handen, i eller utanför fickan, och försöker stå still på ett och samma ställe och går först fram till hunden innan jag belönar. Helst gör jag så få förflyttningar i rummet som möjligt för att inte avslöja för hunden var lukten finns. Dvs mina hundar får snällt ligga och vänta med sin liggmarkering. I nose work fick jag lära mig i dag att hunden ska vara kopplad när man söker och att gå runt med bollen i handen är det ju slut med på tävling!

Jag har använt smeller som starttecken, Iris har alltid fått lukta på en bit tepåsepapper eller en bit kong innan hon ska söka någon av de två. Det är det slut på nu.

Det är första gången jag själv faktiskt på rätt hyfsat avstånd kunde känna själv vilken burk som var rätt. Har aldrig kunnat lukta mig till i vilken burk jag hade lagt lilla kongbiten haha!

I nose work ska man slåss med pizzakartonger, vilket jag träffat flera hundar som hade löst utmärkt och Lina hade säkert löst det galant för en köttbulle, med Iris har jag alltid försökt gömma så att hon inte kan flytta så mycket på doften genom att ta till några olater med sina långa ben och tassar. Kartonger har jag aldrig ens försökt gömma någonting i!

Jag har alltid uppmuntrat Iris att leta precis hur högt och lågt hon vill. Därför har hon aldrig fått köra sök på fordon men om vi hade gjort det hade det varit fritt fram att leta på bilen bäst hon ville.

Tops och möbeltassar. Det är nytt. Plötsligt är det en massa små vita ludd inblandade. Märkligt men så det har jag ju i skåpen här hemma, bara att rota fram.

I specialköket har jag alltid klurat på hur jag ska kunna lura eller trixa till det så svårt för Iris som möjligt, försökt förlänga uthållighet i söket, ytan hon får leta på och minska mängden doft för att göra det svårare hela tiden. I nose work blir det ju naturligt att tänka tävling och där är ju antal rum, söktid och mängd doft bestämd och konstant i de olika klasserna.

Så jag har idag ägnat dagen åt att fråga om allt, försökt ställa om och tänka nytt. Det sista är svårare än man kan tro, jag märker själv hur inkörd jag är på det sätt jag tränat.

Iris den stackaren blev väldigt glad över att vi skulle träna burkbana men när hon inte riktigt fattade doften så la hon fokus på markeringar, hon bara slängde sig i backen och markerade. Allt. Det var bara att skita i markeringen så klart och försöka lyssna efter att hon drog några snusningar på doften istället, den stressade Iris höll andan haha!

När vi sen flyttade ut på gräset och det precis var dags för mig att köra Iris tredje sök började mitt barn gallskrika i sin vagn. Gick dit och försökte ge bebis något att leka med när jag plötsligt såg att det låg ett svart-gult lik på tungan. Den lilla stackaren hade blivit stucken av ett bi i munnen! Var ju bara att avbryta och ta hand om bebisen. Efter någon minut upptäckte jag att gadden satt kvar i underläppen, inte så konstigt att det gallskreks. Så när det väl var dags att köra Iris igen så blev det inte alls bra.

Fjärde gången däremot så kände jag mig mer samlad och vi fick till några snusningar på doftkällan och jag märkte att Iris var med på några klick och belöningar. Vi avslutade med rumssök och där var det ju som sagt lite ovant att gå runt med henne i koppel men det löste sig också fint till slut.

Såg till att köpa en liten flaska eucalyptus med mig hem när vi var klara för dagen. Så nu när bebisen fått mat och var färdigfixad för dagen och somnat så ägnade jag mig åt det här jag…

Sedan fick både Iris och Sally, iförda halsband och koppel, båda testa på att markera eucalyptus på vår burkbana. Det kommer nog ta ett tag för min lilla hjärna att ställa om men i grund och botten är det ju exakt samma sak. Ser fram emot dag två!

Stug-kul!

I dag har vi varit och hälsat på våra dobermannkompisar Eva och Vega.

Eva har en stuga rätt nära vattnet där vi varit förut och njutit av allt det fina och i dag var vi där igen. Denna gången för att träna lite nosarbete. Jag hade med mig T och Iris och Vega fick leta både utomhus och inne i lilla stugan.
14okt143
Iris letar som vanligt med stor inlevelse och kör gärna på fart istället för noggrannhet. Nyttigt att göra övningen på helt nytt ställe i alla fall.

Vi gick även en sväng ner till vattnet både före och efter nosövningarna. Iris framstår som en hund med bokstavskombination när hon kör rally hit och dit och Vega går så fint och samlat under tiden.
14ok141
14okt142
Eva bjöd även på lunch med efterrätt som hon gjorde över elden. Enligt mig blir det inte så mycket bättre än hav, öppen eld, mat och hundträning.
14okt144

Lille gopro-kameran hade jag med mig i dag så följaktligen blir det en filmsnutt i dag också! När jag filmade höll jag kameran i handen och det visade sig att jag fick med mig Vegas nos som bonus när jag gjorde en inkallning på Iris. Gulle-Vega!

Vega tittar fint när Eva ska äta sin efterrätt.
14okt145

Spårpinnen, enkronan, hårnålen.

För ett tag sedan läste jag en text som någon ur SWDI-gänget skrivit om markeringar. Kan tyvärr inte återge korrekt vad som stod men det fick mig att börja fundera. Och det har jag gått runt och gjort sedan dess. Nu pratar jag alltså om när Iris letar saker eller ämne och markerar sitt fynd.

Hur mycket påverkar jag Iris? Vad kan jag göra för att minska den påverkan? Hur säker är hennes liggmarkering och är det hon som gör den själv eller är det jag som kommenderar den?

När jag rannsakat mig själv så insåg jag redan innan jag ens tränat det med Iris att jag ofta ber henne visa när hon hittar. Dvs att hon hittar, markerar och sen vänder sig mot mig igen för att antingen få belöning eller bekräftelse eller vad det nu kan vara och då är det faktiskt inte ovanligt att jag upprepar just ”visa”. Jag vill ju att Iris ska markera utan att liksom fråga mig samtidigt. Detta har blivit mitt lilla tankeprojekt de senaste dagarna.

5sep141 Därför hämtade jag en vanlig spårsinne och gick ut på gräsmattan. Slängde ut pinnen och bad sedan Iris om att leta upp den. Bang, bom sa Iris och kutade rakt ut, plockade upp pinnen i munnen och kastade runt den i luften, plockade upp och tuggade på den samtidigt som hon tittade på mig.

Jag la ut pinnen på nära avstånd och bad Iris visa igen. Denna gången blev det inte lika mycket kast med liten spårpinne utan Iris la sig ner och väntade på belöning.

Däremot la jag märke till att Iris vände upp mot mig när hon markerade. Oavsett hur nära jag la pinnen så valde Iris, istället för att bara gå några decimeter och lägga sig platt, att nästan runda pinnen och markera med ögonen riktade mot mig. Jaha, ett problem löst, nytt uppstår.
5sep143

Med Iris liggande framför mina fötter tog jag alltså och kastade pinnen bara några decimeter framför henne. Så lång att hon var tvungen att resa sig, så kort att hon helst skulle välja att göra det lätt för sig och bara lägga sig ner. 5sep142 Tog inte lång tid innan Iris la sig ner utan att vända upp mot mig och då passade jag på att stanna där en stund och belöna extra och ta det lugnt och fint. Duktig hund. Klick och extra belöningar. Det här är bra.

När jag var nöjd med liggmarkeringarna ville jag blanda in själva letandet igen. Och nu ville jag ha något jag kunde gå runt och kasta framför mig gräsmattan, så litet att det inte syntes direkt men ändå tillräckligt tungt och lättkastat. Det blev en enkrona.

Nu började ett nytt beteende; krafs. Plus att Iris har noll koll på kastlängd. När jag kastade kronan 2 m kunde Iris sätta fart och med nosen i backen kuta 10 m bort och börja leta där. Plötsligt hade jag stora yviga sök i gräsmattan och Iris kunde inte låta bli att krafsa till myntet när hon la sig ner. Ibland krafsade hon till med till det så mycket att det for i väg. Där låg Iris och markerade fynd samtidigt som jag såg enkronan blänka i solen en meter till höger om henne.

Att det hon trodde hon markerade plötsligt var borta skapade förvirring. Förvirringen ledde till att Iris började blindmarkera. Jag fattar ingenting nu matte, jag lägger mig här och ger upp och ser söt ut. Får jag en godis nu?

Flyttade till hårt underlag på plattorna. Nu var myntet för stor och lätt att se, precis som pinnen på gräsmattan. Jag gick in och letade rätt på något mindre. Hårnål.
5sep144

Hårnålar är små så man inte ser dem om man inte tittar noga och lämpar sig därför för markeringsträning på hårt underlag, de är knepiga att ens försöka tugga på och de är svårkrafsade till och med för Iris. Nu helt plötsligt hade vi sök på begränsad yta, med sak som Iris inte kunde flytta på eller se hur lätt som helst. Nu kunde vi på nytt börja fila och fokusera på själva markeringen igen.

Vad har vi lärt oss av detta då? Jo, att Iris liggmarkerar hellre än bra. Att hon har jättesvårt att liggmarkera och fokusera på det hon hittat. Att vi behöver öva jättemycket. Att ju mer man tittar på det, desto mer saker går det att hitta som man kan göra bättre och ändra. Och det är väldigt kul att trixa med sånt här!

Jag vill gå en kurs i specialsök

18aug141 I går regnade det och jag kände inte för att vara utomhus alls. Då får man hitta på något att göra inne istället. 18aug142

Så jag tog fram en tepåse av den sort Iris alltid får leta efter och plockade ut själva tepåsen ur den lilla pappersförpackningen. Bestämde mig för att pappersförpackningen fick räcka då den luktar rätt så mycket den också. Vek ihop till lämplig storlek och började fundera på gömställen.

I vanliga fall brukar jag gömma på nedervåningen men denna gång bestämde jag mig för att gömma pappersbiten här uppe på övervåningen. Lät henne leta överallt utom i badrummet och klädgarderoben.

Första gömstället blev i skåpet i springan mellan dörrarna. Sedan gömde jag den i nyckelhålet och på tredje söket i elementet i gästrummet.
18aug143

Iris hittade alla tre gångerna och jag är inget annat än nöjd med henne. Tydligt intresse för rätt ställe, några krafs på köpet innan hon liggmarkerade. Klick och belöning, köttbullar och tennisbollen!

Ändå finns det saker som jag undrar över, vill kunna bättre, funderar på, önskar jag fick hjälp med. Hur mycket ska jag styra henne? Hur gör jag det svårare? Hur får jag henne att jobba mer metodiskt? Vad kan jag göra bättre? Hur mycket ska jag lägga mig i (om alls)?

Kort sagt; jag vill lära mig mer. Jag vet vem i Sverige jag tycker är bäst på specialsök men att gå kurs för dem är dyrt och något jag skulle kunna tänka mig att göra om och när vi blir bättre. Tills dess undrar jag om det finns någon kurs man kan gå som passar oss bättre just nu?

Filmade lite i går på sista söket och gjorde instagramfilm av det; instagram

Min hund är så bra!

Oavsett vad det är eller gäller känner ni ibland att ”min hund är så jävla bra”? För jag gör det och det är så ljuvligt!

Jag gömmer rätt ofta Iris leksak/boll i trädgården så hon får ränna runt och leta. Detta är även en favoritlek för de barn som kommer hem till oss. Den 16 juni när jag satt och tittade på hur Iris som vanligt letade efter sin boll kom jag på att det var länge sedan som vi letade T och att det vore kul att gömma det mitt på gräsmattan där hon minst anar att det ska vara.

Sagt och gjort; hämta T, stoppa tennisbollen i fickan, låste in Iris i huset (som fattade DIREKT) vad vi skulle göra och började yla av glädje. Bara här blir jag helt varm i hjärtat, vi tränar så sjukt sällan och ändå är hon full sula med på noterna direkt. Redan här tycker jag att hon är bäst.

Så tog jag en mindre spade och högg ett hål i gräsmattan. Körde ner en T-sil med en nästintill tom tepåse i. La lite krulligt gräs ovanpå, släppte ut Iris och filmade med iphonen. Hur gick det tror ni?
29juni14

I dag var sista dagen som Kira var här och jag aktiverade de två hundarna var för sig här hemma på tomten efter att vi gått en långis på förmiddagen. För Iris fick det bli T-sök igen. Denna gång fick vi extra störning av vår lille granne Eddie som hade gäster och Kira som ljudade avundsjukt och tyckte att det var hennes tur att få göra något.

I dag passade jag på att kontaminera träden genom att gå och krama dem allihop innan jag gick bort och gömde den lilla T-påsen borta vid jordgubbslandet. Iris gick på min fint och letade både högt och lågt vid de träden men sen då?

Jag har klippt ihop filmen från den 16 juni och i dag när Iris letar T:

Hon är så sabla bra och jag blir så stolt över att hon letar så fint när jag bara lallar efter med telefonen och fokuserar mer på att filma än jag gör på henne. Jag säger inte ett ljud, jag bara går efter. Motivationen att leta och jobba är så fin och hon tycker att det är så kul! Barn, småhundsbjäbb, Kirayl, hon bryr sig bara om det vi ska göra inget annat. Liggmarkerar gör hon också utan att jag behöver påminna. Min hund är bäst!

Inomhusdagar

21jan141 I helgen har jag jobbat natt med en dum förkylning samtidigt. Samtidigt har det blåst kalla vindar utomhus.

Min motivation att vara ute under de senaste dagarna har varit dålig kan man lugnt säga.

I går tog jag till latmansknepet nummer ett när båda hundarna fick lägga sig i hallen under tiden som jag tömde en liten påse Eukanuba för papillonisar. De kulorna är små, små och när jag var klar sa jag varsågod och hundarna sprang runt och letade småkulor i hela vardagsrummet.

I dag har jag varit ordentligare och körde t-sök här inne. Först fick båda hundarna värma upp på burkbanan där jag hade lagt en frolic i fem burkar och T i en.

Trodde att jag skulle lura dem bägge att markera fel men icke. Lina försökte markera frolicburkarna men insåg fort att det inte lönade sig och letade rätt på T-burken.

21jan142 Iris däremot, hon letade bara efter T-burken och verkade inte bry sig ett dugg om Frolicarna. Det var så kul att jag bestämde mig för att involvera husse. När jag gick ut för att rasta Iris fick husse gömma en T-påse här inne.

I vanliga fall gömmer jag grejerna själv och det var nyttigt att veta lika lite som Iris om var påsen var gömd. Plötsligt fick jag hålla reda på var Iris letat, var hon inte letat och försöka hjälpa henne så gott jag kunde.

Husse hade lagt på sen i en blomkruka som står på golvet och Iris hittade påsen så fint, även om hon nästan demolerade växten i krukan på kuppen innan hon valde att lägga sig och markera istället.

Iris och jag gick ut igen och husse fick gömma påsen på nytt. Denna gången hade han stoppat den under kylskåpet och Iris hittade påsen, drog ut den och sen liggmarkerade hon. Min duktiga lilla plutthund!

Flytta från bana till rum

Började dagen med att rigga burkbanan (samma burkar, samma innehåll som sist) och bad sedan Iris att leta.

Det första söket gick hon fint över alla burkarna i bra tempo och markerade fint och städat. Andra gången fuskar Iris för att jag inte rättat till det, hon kollar först av stället där rätt burk stod sist innan hon börjar leta genom alla. Men fina, säkra markeringar utan stress eller oljud, bra.

Sen lämnade vi banan direkt för dagens övningar. Att leta i vardagsrummet. Stängde ut båda hundarna för att Iris inte skulle tjuvkika och Lina inte skulle avslöja mina gömmor.

Mitt stora problem när Iris flyttar från bana till rum är att hon plötsligt slutar markera och istället påbörjar en utgrävning. Hon försöker få tag på det jag gömt. Jag vill ju ha samma snabba reaktion och markering för att få belöningen som vid burkarna, inte ett ökat intresse för ämnet när hon hittar det.

Ställde upp kameran riktad mot stället där jag gömt och klippte sen så att bara själva hittandet kom med. Jag gillar att se vad som egentligen hände på film, jag lär mig mycket mer så än att själv försöka komma ihåg ögonblicket i efterhand.

Mycket riktigt hade vi samma problem som vanligt även om hon faktiskt lägger sig fort ändå. Men jag vill ha bort den här lusten att ta fram ämnet och stoppa det munnen!

Te i trädgården!

I går hade vi middagsgäster och en av gästerna är lite yngre och gillar att kasta boll till Iris. Men så blev lite kallt att vara ute under kvällen i går och inomhus kastar vi ju inte boll så då fick vi hitta på något annat.

Vill du se när hundarna letar upp en te-påse? frågade jag istället. Det ville han.

Så jag tog fram burkbanan och så fick han vara den som placerade ut burken med te och sen turades Lina och Iris om att leta och markera. Det blev jättebra och både hundarna och lille gästen gillade det. Vi testade till och med att gömma en tepåse till Iris i vardagsrummet som hon fick leta efter, hon hittade den efter en lång stund.

Idag hade jag lust att köra mera. Det var ju rätt kul att pyssla med burkbanan igen! Men redan efter några markeringar på banan var jag uttråkade och gömde i vardagsrummet och ett av gästrummet istället. Både Iris och Lina fick göra och båda hittade.

Efter en stund började jag snegla ut genom fönstret och föll för frestelsen, jag skulle testa att gömma utomhus i trädgården!

Men innan jag berättar hur det gick vill jag visa vad det var jag gömde för Iris. Då en hel tepåse är så stor att till och med jag med lite tur skulle kunna nosa upp den så slaktade jag en tepåse och gjorde två uppletandegrejjer av den. Den gula pappersförpackningen som påsen ligger i rullade jag ihop och häftade ihop. Dvs inget te alls i den utan bara papper. Själva tepåsen klippte jag upp och hällde bort 90% av innehållet och satte sedan ihop en minipåse för Iris att leta efter.
30sept13.3
När det var klart låste jag in Iris i hallen och gav mig ut och letade rätt på några bra gömställen. Den lille tepåsen pillade jag ner mellan några  stenar i kanten på jordgubbslandet.
30sept13.1
Pappersrullen petade jag ner i stupröret på baksidan innan jag hämtade Iris och bad henne leta.
30sept13.2
Iris sprang runt som en tok men betade liksom av en bit av tomten i taget. Första nosade hon runt altanden, sen vid förrådet osv. Inomhus är hennes letande helt planlöst men nu jobbade hon mycket tydligare av ett område i taget.

Jag kuunde inte låta bli att filma men jag blev så till mig när hon hittade den första tepåsen att jag stängde av telefonen som en ren reflex tyvärr! Hon fick en tennisboll som belöning och när hon sprungit några varv med den på tomten kallade jag henne till mig, tog bollen och sa ”leta” igen. Jag var sjukt nöjd när min lilla hund satte nosen i gräsmattan och började leta direkt! Den lilla pappersrullen hittade hon bara någon minut senare och blev det lite bättre filmat!

Lina minns

I dag har vi tränat på den nya burkbanan. Lina lika söt och duktig som alltid, Iris var fröken kaos.

Det går inte att träna dem på samma sätt och under eftermiddagen har jag klurat på vilket sätt som är bäst för Iris samt exakt vad det är jag vill träna just nu.

Det sistnämnda låter lättare än det är. Iris går upp i varv, är så snabb att jag ibland inte hinner med att belöna det rätta innan hon redan är på g att göra fel igen. Märker hon att hon är fel ute börjar hon frilansa och liggmarkerar allt, tar till krafs och ljud, söker kontakt istället för att fokusera på burkarna. Tränade därför inte mer med henne för att inte förvärra, fick sätta mig och köra stubbövning och fortsätter en annan dag.

Lina visade mig dock en sak som är värd att tänka på när hon sökte i dag. Hon har snorkoll på var burken fanns förra gången hon körde. Av sex burkar går Lina bara fram och nosar på alla i tur och ordning vid första söket, efter det knatar hon direkt fram till den burk där hon hittade sist, oavsett vilken burk i ordningen det var. (Kan Lina räkna?) Först när hon konstaterat att burken flyttat på sig börjar hon nosa på de andra. Smart och lat Lina.

Vi börjar träna på te

Eftersom Lina inte visade sig vara en uthållig liksökhund så tänker jag nu börja träna Iris och se hur långt vi kan komma. Det blir inte liksök med henne och än så länge tränar vi bara på te och kommer att göra det ett bra tag framöver så vilket ämne det blir är just nu oviktigt.
nybana
Har tagit fram min stora bräda med hål och börjat träna på burkarna. Iris är galen och försöker bita upp burkarna, krafsa fram dem underifrån, gräva upp dem, lägger sig ner och försöker liggmarkera (det funkar alltid när inget annat gör i vanliga fall nämligen). Jag får mer eller mindre viska till henne och bara prata lugnande hela tiden för att hon inte ska ta till frustration och galenskap. Men skam den som ger sig…

Plötsligt märkte jag att vi hade publik jag och Iris. Lina stod och såg sugen ut hon med. Så jag bytte hund och bad henne leta. Efter att noggrant ha luktat på alla burkarna, metodiskt en i taget, valde hon en men fick ingen belöning och testade burken med te i istället. Tryckte nosen mot burken och la upp en tass också. Rätt, klick och belöning. Efter det markerade hon te varje gång.

Gamla hundar minns burkbanor och nya hundar är galna! Tur jag har Lina, hon är en skön omväxling till lilla monstret. Kommer att träna bägge hundarna nu under vintern så får vi se hur långt vi kommer.