Vad gör man när man vill träna sina vovvar på att dra men är själv och inte har något tillräckligt tungt att stoppa i pulkan? Plus att det sandas överallt så det inte går att dra pulkan ändå?
Jo, man går ner i källarförrådet och letar fram det gamla däcket! (Låg givetvis längst ner längst in…) Sen var det bara att sela på flickorna och koppla ihop dem med draglina och däck och sen gick vi! Själv hakade jag fast ett koppel i linan också så jag kunde agera ankare och eventuell draghjälp om däcket skulle fastna i någon snödrva.
Det funkade utmärkt och hundarna gick fint sida vid sida och drog. Jag kunde öva på stanna- och dra-kommando och hundarna drog fint framåt. Tydligen är det fysiskt omöjligt för Iris starta på kommando utan att bli liiite uppspelt varje gång och skälla i örat på Lina! Så fort de börjar röra på sig så slutar hon men eftersom Lina inte ens brydde sig så fick det vara så.
När vi hade gått en bit så kändes det som att vi borde öka farten lite. Det blev så trist när vi bara gick. Därför började jag jogga lite, Lina och Iris ökade genast på takten och travade på. Plötsligt fick jag ett infall att springa ett rejält varv med dem.
Sagt och gjort! Två dobermann, ett långt snöre med ett däck längst bak och en märklig typ i mitten sprang lite mer än 6 km i går längs trottoarer och vägar. Många tittade bara på oss men en mamma med två små barn frågade faktiskt; Vad gör du? när vi hade stannat för en toalettpaus så jag förklarade glatt och lite anfådd vad det var vi pysslade med. Sen sprang vi vidare.
Så här såg vi ut förutom att draglinan är längre i verkligheten.
Förutom att jag var glad över att det gick bra med mina knän så var det härligt att springa efter dem och se hur fint de drog tillsammans. När jag orkade så sprang vi så snabbt jag kunde i några meter också (dvs inte många meter) och vovvarna hakade på direkt! Det märks att de gillar att dra!
Jag är också väldigt nöjd med hur bra stanna-övningen gick. Med lite tur så lyssnar Iris nästa gång i skidspåret också!
