Den senaste tiden har det varit många inbrott här i min lilla skånska ort. Rekordmånga och flertal inbrott har dessutom skett mer eller mindre samtidigt så det måste röra sig om ett gäng dummingar som är på tjuvturné. Plötsligt blossar den lokala facebooksidan upp av upprörda statusuppdateringar om inbrott, väkare, utlösta larm, polisen och tjuvar som hunnit försvinna innan någon hunnit komma till platsen.
För någon vecka sedan när Lina och jag var ute på kvällspromenad gick vi förbi ett av husen här på gatan där en av tjuvarna tjuven precis hade varit (brutit sig in, startat larmet och hunnit stjäla!). Vi var några hundägare som stod utanför huset och pratade lite i väntan på att någon från polisen skulle komma.
Polishunden som bor på vår gata kom dit och gick på tjuvjakt med sin husse. De hittade ingen tjuv men när ekipaget kom tillbaka så berättade husse att det inte var den första tjuvjakten de varit på i området den senaste tiden.
För att det är som det är så har jag och hundarna börjat tjuvspana. Varje kväll tar jag med mig en hund eller båda, beroende på om husse är hemma eller ej, och går en runda här i vårt område.
I vanliga fall stannar man inte och stirrar in genom fönstren hos sina grannar men nu är det allvar. Nu kollar vi vem som ser ut att vara hemma, kikar efter bilar vi inte sett förut, lyssnar och stannar ofta till och spanar lite extra in på de hus och tomter där det ser ut att inte vara någon hemma för tillfället. För att inte tala om hur vaksamma vi blir om vi hör mystiska tjuvljud! Då jädrar kan vi spana hur länge som helst.
Både Lina och Iris tar uppgiften på allvar om vi sen spanar och lyssnar efter samma saker är oklart, vi ser samspelta ut och vi kör stenhårt på looken ”stick dumma tjuv annars tar vi dig!”.
