Uppletande hos Marina

I går var vi hemma hos Kent och Marina och körde torsdagsträning. Lite springa-runt-i-ring-träning följt av uppletande. Det sistnämnda var roligast!

Iris var rätt bra och rätt dålig. Bra då hon hittade även de saker jag lagt ut och gissat att hon inte skulle hämta. Bra då hon kan leta väldigt länge utan att ge upp.

Dålig då hon tror hon kan allt själv och gör som hon vill rätt ofta.

Här är de andra sötnosarna som var med och tränade.
21aug14

När vi började bli klara med uppeltanderuta nummer två började det bli mörkt och regna, då var det väldigt skönt att ta en fika tillsammans innan man åkte hemåt igen. Dobermannprat och varma bullar är en bra kombo!

Så hjälptes vi åt att lasta in i släpet också. Alla saker som ska med till helgens dobermannevenemang nummer ett, helgen i Degeberga med rasmästerskap i IPO och utställning! Ska bli roligt!

I dag är det fredag!

För några dagar sedan fick jag sms av Nemos husse Fabian som frågade om vi skulle ses och träna på fredag. I går (torsdag) ringde Fabian och frågade vad jag gjorde och när jag svarade ”inget” så sa han va bra, då kommer Nemo och jag hem till er nu. Ok.

Väl framme sprang Iris och Nemo runt som de brukar och Fabian och jag pratade hund som vi brukar. Efter en stund bestämde vi oss för att leka lite med ärmen och bitkudden här på tomten. När det var Nemos tur att bitas fick Iris gå in i huset, hon kan inte bara titta på när det är sådana övningar på gång.

Efter det tog vi våra hundar och lämnade tomten och gick ner på ängen här i närheten. Körde uppletande i det gula gräset, jag vallade av en rätt så stor ruta och la ut fyra saker till hundarna.

Iris fick börja och när hon hade kommit in med tre av dem tyckte jag att det gick så himla bra att jag lät den fjärde grejjen ligga kvar i gräset och slutade där. La ut sakerna igen till Nemo och sen satt Iris och jag i solen och tittade på honom när han sprang runt och letade på ängen. Det var precis så varmt och skönt som det ser ut att vara!
14mars142
14mars143

Nemo hämtde in nästan alla sakerna och Iris fick göra ett sista uppletande i full fart. Hon hittade det som låg kvar ute i gräset och sedan såg båda hundarna ut så här;
14mars141

Vi återvände till tomten och hundarna sprang lite hit och dit som de brukar. Det finns ingen hejd i Nemos ben och Iris hakar på eller viglar upp. Oavsett så är det alltid full fart.

Och ja, Fabian hade frågat om vi skulle ses och träna på fredag men han menade torsdag. Det är skönt när det inte bara är jag som är förvirrad ibland men det löser sig lika bra ändå. Vi tog dagens träning i går helt enkelt.

Springa efter bollen, fixering eller nytta?

Iris gillar när man kastar boll till henne. Jag lever i uppfattningen att många hundar/dobermann är precis som Iris när det gäller den saken.

Det finns bra saker med att kasta boll. I vårt fall då Iris kan leka med barn på ett bra sätt genom bollkastningen. På sommaren simmar hon gärna och hämtar bollar eller leksaker i vattnet och det är ett utmärkt sätt att få ut henne en bit för att simma.

Själv kastar jag däremot sällan eller aldrig boll med Iris i syftet att trötta ut. Att stå still och upprepade gånger kasta boll till en dobermann gör bara att man bygger upp en bollidiot och jag ser inga fördelar med det. Det enda som händer är att man får en hund som blir fixerad med en uppsjö av möjliga olater som följd, i Iris fall bland annat ökad jakt och hel del felriktad stress.

För det går ju att ta tillvara på hundens stora kärlek till bollen ändå.

Är vi på en klubb och tränar kan jag utan problem plötsligt kasta iväg bollen så långt jag kan. Däremot kampar jag med den många gånger, ger den till henne som belöning på nära håll många gånger och kastar kanske i väg den en eller två gånger. Och de där kasten är för att se om hon fortfarande kommer tillbaka till mig med bollen direkt, det roliga med att springa blir bara en kul bonus.

Att bollkastning är en bra motionsform för dobermann håller jag alltså inte med om.

Att däremot springa sig galet trött efter bollen genom att jag gömmer den för henne, det gör vi ofta. När Iris var mindre gömde jag leksak eller boll i källaren under vår lägenhet, nu kör vi ute på tomten.

I dag bar Iris på sin snörboll när vi gick ut en stund på gräsmattan. Jag tog bollen ifrån henne, la henne ner på framsidan av huset, tog med mig Lina i halsbandet (så att Iris verkligen skulle bli lämnad själv och göra det så svårt som möjligt) gick sedan ett varv runt huset och lämnade bollen på en gren. Sen gick jag tillbaka till Iris och sa varsågod.
15okt132
Full rulle, hög fart och fokus. En fröjd att se hur hon använder nosen och till slut ringar in lukten till att komma från trädet, börjar leta och till slut även hittar!

15okt133 När hon hade hittat bollen sprang hon några snabba steg med den i munnen innan hon kom tillbaka till mig. Återigen valde jag bort att kasta bollen till förmån för att kampa med bollen. Kampade en stund innan jag släppte och hon sprang iväg, glad över att ha vunnit den finna bollen. Bara för att några sekunder senare komma till mig med bollen igen. Men helt utan den där förväntan på kasta-kasta-kasta utan en förväntan på mig att det är hos mig det roliga händer.

Tog bollen ännu en gång och sa åt Iris att lägga sig ner för att sedan återigen be Lina följa med och gömma bollen. Lina lufsade med, Iris låg spänt kvar.

Denna gången gömde vi bollen i en lövhög där Iris en stund senare hittade sin skatt och blev glad.
15okt131
Lika trött hund som sprungit precis lika mycket men använt nosen, varit lydig och velat samarbeta med matte samtidigt.

Skogssöndag

I går åkte vi till skogarna i Ljungbyhed, igen! Sök och uppletande blev det i värmen.

Jag var figge åt lilla Kira och hon är en mästarinna på att skälla högt, ljudligt och länge! Jätteduktig. Hon är även väldigt duktig på att inte hoppa eller studsa på en när man ligger där i skogen och blir hittad. Hon hittar och nosar lite snabbt på sin höjd och sen sätter hon igång och skälla.

Iris gör av med nästan lika mycket energi på att hon vill ut ur bilen och in i skogen när hon väntar på sin tur. Hon verkar tycka att skogsaktivitet är lika kul som att bita i skyddsärm.

Som grädde på träningsglädjemoset så låg husse gömd ute i sökskogen och när Iris hittade honom lyckades hon med konststycket att inte bara ta sig in i hans gömställe utan även klättra in innanför tröjjan på honom där han hade bollbelöningen. Det såg väldigt roligt ut när hela gömstället började hoppa och skaka.

Efter att Kira och Iris kört sök så fick Lina vara med och grilla korv. Alla gjorde de aktiviterna som passade dem bäst helt enkelt. Lina var jätteduktig hon också! Hon tiggde fint och när hon inte fick tillräcklig respons så la hon upp tassen för att påminna om att det var dags att ge henne korv.
Efter korvgrillning var det dags för uppletande. Gänget la ut fyra saker till Iris i rutan och hon hämtade tre rätt så fort och tog lite längre tid på sig att hitta den fjärde.

Den fjärde grejjen hon letade efter var typ den enda där hon inte sprang som en tok runt och letade och faktiskt hade ett bättre tempo. Tror visserligen det berodde mer på värmen/trötthet än att Iris tog ett moget beslut att leta mer noggrant.

Det är kul med skogen, just nu tycker jag att allt är roligare än lydnad och det är lydnaden jag anmält oss till på rikslägret. Hmmmm… hoppas att jag hinner skaffa lite nytändning tills dess.

Stackars lilla Lina tänker ni som bara fick grilla korv och inte springa i skogen? Hon har precis varit ute och sprungit milen med husse i dag eftersom hon bara strosade lite kring grillplatsen i går.

Spår och lite uppletande, på räls

Idag åkte vi till skogarna utanför Klippan för att träffa Bonnarpsflocken för att spåra.

Sist jag spårade med Iris spårade hon efter allt annat än just spåret och efter det har jag varken känt för eller försökt spåra igen. Därför la jag ett rätt kort spår med två-tre räta vinklar, tre apportpinnar och sen bollen som slut.

Efter att ha lagt ett spår till lilla Kira och ett till Iris tog vi en fika med tillhörande dobermannsnack. När det var dags att gå spåren och tog vi ut båda hundarna samtidigt. Iris spontansvängde av stigen där jag gått upp för att lägga hennes spår så då selade jag på snabbt som ögat och lät henne sedan gå som hon ville.

Alla som har spårat med hund när det går bra vet precis hur jag kände mig för det gick som på räls. Iris spårade, jag gick efter och samlade in mina små nypor som jag använder som snitslar. Iris levererade pinne på pinne på pinne och allt jag behövde göra var att berömma när hon kom med dem till mig och ge henne några godisar i utbyte och säga hur duktig hon var. Så grymt kul!

När vi var färdiga med vårt spår fick vi vänta en stund då Kiras spår var mycket längre än Iris. Så jag tog bollen och min ena lilla handske och vallade en liten ruta från stigen där vi väntade och körde uppletande med Iris.

Eftersom rutan var liten trixade jag och la upp bollen på en grankvist en bra bit upp så det blev lite svårare.

När jag skickat ut Iris och hon letade febrilt efter bollen på grenen såg jag två hundar med ägare komma gående på stigen en bit bort, en vit herdehund och en mindre luddig typ. Kallade direkt på Iris och insåg att jag inte hade något koppel med mig så jag höll henne i halsbandet.

Först trodde jag inte att Iris såg hundarna men när de passerade precis bakom oss på stigen och hon fortfarande bara tittade ut i rutan och ville ut och leta efter sin boll fattade jag att hon bara sket i dem! Så med två hundar bakom min rygg släppte jag Iris och hon for rakt ut i rutan och fortsatte leta.

Allt vi gjorde i dag gick som på räls, jag är såå nöjd med Iris i dag! Min bästa, bästa lilla kompis!

När Kira-gänget var klara med sitt spårande åkte vi hem till dem och satt vid köksbordet några timmar och pratade hund och hundträning.

Jag hade kameran med mig men tog för ovanlighetens skulle inte en enda bild, tur jag gillar att rita, tihi.

Vi behöver ett rosa SBK-linne

I går var det dags för sök och uppletande i skogarna utanför Ljungbyhed igen! Samma gäng som sist!

Soligt och varmt och många myggor. Alla hundarna är lite olika men ändå lika. Christian och Jessica har många bra tips och råd på lager om man vill ha hjälp också, vi andra är ju inte lika inne i söket så det är verkligen guld!

Det märktes att hundarna påverkades av värmen men ingen av dem gav upp eller slutade jobba. Jag figgade till tre av hundarna; Gizmo, Castor och lilla Kira. Alla tre fick korvbitar av mig när de kom fram.

Vet inte om Iris var bättre än sist men det kändes bättre i alla fall. Det är ju lite att komma in i själv också. Men det är väldigt roligt! Måste bara se till att köpa en sån där fint SBK-linne till Iris. Rosa vill jag ha!

När vi kom hem igen så hade husses storasyster med familj kommit hem till oss. Hennes två barn lekte med Iris på gräsmattan från att vi klev ur bilen tills det att solen gick ner. Iris var heeelt slut sen när vi skulle gå och lägga oss. Jag fattar inte ens hur hon orkade.

Lördag med sök och uppletande

Lycka är skog och öppna bagageluckor! I dag har vi träffats och tränat med ett härligt dobermanngäng! Sök, korvgrillning och uppletande.

Vi började med sök. Gizmo fick leta rätt på fyra typer som gömt sig i skogen. Vi andra nybörjare körde med lite mer synretningar men gjorde det svårare för varje skick. Iris tyckte att det var kul och då tycker ju matte per automatik också att det är roligt.

Lilla valp-Kira körde sitt första sökpass. Nedan får hon hjälp av husse med att se figgen där ute. När hon väl sett att det stod någon så var det full fart ut! Roligt!

Sanna och Enzo visade upp ett så fint samspel. Jag önskar att alla kunde höra Sanna när hon så lugnt och fint säger ”sidan” och Enzo genast faller in oavsett vilken hastighet han kommer farandes i. Föredömligt!

Vi hade även ett födelsedagsbarn på plats i dag! Hunden Castor som fyllde ett år! Han hade precis så mycket spring i benen som man kan förvänta sig av en ettårig dobermannkille. Dagen till ära bjöd han på spexshow till allas glädje utom kanske möjligen mattes!

Iris fick köra både sök och uppletande. I det sistnämnda så var hon kass så det får vi öva mer på. Sen hjälpte gänget mig med att göra några tandvisningar med Iris. Tre gånger fick hon visa sina fina tänder, den tredje och sista gången så reste hon sig från sittande till stående och tog ett steg bakåt.

Lina var också med men fick hjälpa till att valla uppletanderutan och gå ett litet spår som jag la till henne. Lina spårade lugnt och fint och lite damigt. Roligt när man hinner med att låta båda hundarna få göra något vettigt på en dag.

Vår vän Gizmo i uppletanderutan efter att ha hittat en gul snörgrej med knutar…

..som även Enzo hämtade in lika fint en stund senare! Duktiga dobermannkillar!

Sötaste lilla Kira fick en egen ruta och körde sitt första uppletande. Otroligt roligt att se att genomtänkt valpträning lönar sig så fint; när Kira hittade så visste hon att det skulle löna sig att springa till husse med saken! Letade noga gjorde hon också. På bilden har hon en handske i munnen.