Vi köpte en vattenspridare för ett tag sedan. I jakten på den fina gröna gräsmattan.
I butiken ville husse köpa den dyraste modellen som man nästan kunde åka till månen på också. Men så slog vi våra kloka huvuden ihop och konstaterade att vi kanske skulle se hur Iris hanterade en vattenspridare först innan vi köpte något dyrt.
Vattenslangen vill hon ju helst bära runt i munnen och tugga lite på när den sprutar vatten så vi enades om en de billigaste modellerna istället. Som provspridare bara.
Väl hemma var det mycket riktigt en liten hund som inte kunde hålla sig borta från vattenspridaren! Men hon lät själva grejjen vara och tuggade (nästan) bara på strålarna. Det måste kittla i gommen och att stå så där lika länge som hon gör. 
