Ja så här ser det ut hemma hos mig just nu, två glada valpar och en Iris.
Hemma hos stubben och systerdottern
När vi var på kennellägret fick vi bo hemma hos de här sötnosarna, hunden Isaak och hans lillasyster Ellie. Ellie är Iris systerdotter.
Ellie är rätt lik sin kullbror Allan och hon har en lång tunga.
Den långa tungan får man när man tränar med husse. Precis som Iris och pappa Swempa så gillar Ellie att bita i jute!
En av kvällarna var vi vid stranden och tog ett kvällsdopp. Vattnet var varmt och jag filmade alla hundarna med GoPro-kameran. Ellie och Isaak är också bra på att simma!
Grannbarnen, chihuahuan och havet!
Det går liksom inte att låta bli att åka till havet nu när det är så fint väder. I går frågade jag grannbarnen och deras mamma om de ville följa med också och det vill de! Deras lille chihuahua Eddie hängde också på. Sist men inte minst fick GoPro-kameran inte helt otippat också följa med, detta var jag ju bara tvungen att fota och filma.
Iris hade sin nya flytväst från Hurtta på sig, otroligt fin och färgglad och kanske bäst av allt; den matchade en viss baddräkt med jordgubbar på!
Iris gillade att det var så många som kunde tänka sig att kasta frippa till henne. Lille Eddie gillade att någon bar honom så han slapp simma.
När flickorna gjorde sandtårta var Iris till en början nyfiken på baket men sen tyckte hon att vi borde kasta frisbeen några gånger till istället.
Sist men inte minst så ville mina kära lilla granne visa att det inte bara var Iris som simmade som en säl genom vattnet, hon kunde ju också! Jag fotade den lilla sjöjungfrun.
Ytterligare en film blev det också, jag tröttnar aldrig på att göra dem…
Min hund är så bra!
Oavsett vad det är eller gäller känner ni ibland att ”min hund är så jävla bra”? För jag gör det och det är så ljuvligt!
Jag gömmer rätt ofta Iris leksak/boll i trädgården så hon får ränna runt och leta. Detta är även en favoritlek för de barn som kommer hem till oss. Den 16 juni när jag satt och tittade på hur Iris som vanligt letade efter sin boll kom jag på att det var länge sedan som vi letade T och att det vore kul att gömma det mitt på gräsmattan där hon minst anar att det ska vara.
Sagt och gjort; hämta T, stoppa tennisbollen i fickan, låste in Iris i huset (som fattade DIREKT) vad vi skulle göra och började yla av glädje. Bara här blir jag helt varm i hjärtat, vi tränar så sjukt sällan och ändå är hon full sula med på noterna direkt. Redan här tycker jag att hon är bäst.
Så tog jag en mindre spade och högg ett hål i gräsmattan. Körde ner en T-sil med en nästintill tom tepåse i. La lite krulligt gräs ovanpå, släppte ut Iris och filmade med iphonen. Hur gick det tror ni?
I dag var sista dagen som Kira var här och jag aktiverade de två hundarna var för sig här hemma på tomten efter att vi gått en långis på förmiddagen. För Iris fick det bli T-sök igen. Denna gång fick vi extra störning av vår lille granne Eddie som hade gäster och Kira som ljudade avundsjukt och tyckte att det var hennes tur att få göra något.
I dag passade jag på att kontaminera träden genom att gå och krama dem allihop innan jag gick bort och gömde den lilla T-påsen borta vid jordgubbslandet. Iris gick på min fint och letade både högt och lågt vid de träden men sen då?
Jag har klippt ihop filmen från den 16 juni och i dag när Iris letar T:
Hon är så sabla bra och jag blir så stolt över att hon letar så fint när jag bara lallar efter med telefonen och fokuserar mer på att filma än jag gör på henne. Jag säger inte ett ljud, jag bara går efter. Motivationen att leta och jobba är så fin och hon tycker att det är så kul! Barn, småhundsbjäbb, Kirayl, hon bryr sig bara om det vi ska göra inget annat. Liggmarkerar gör hon också utan att jag behöver påminna. Min hund är bäst!
Från plask till sim Anna!
Emelie och jag tog med våra hundar till stranden två dagar på raken när de var här. Den första dagen hade jag ju med mig GoProkamerna och gjorde strandfilmen och jag kunde ju inte låta bli att ta med den dagen efter också även om det tagit mig några dagar att få ändan ur och lägga upp film från den dagen.
För det var ju viktiga händelser som fastande på film, Emelie lyckades få Anna att gå från panikplask till riktigt hundsim!
Emelie tog ut Anna på djupt vatten och höll sedan upp Annas rumpa med ena handen och hade ett bra grepp i flytvästen med andra. Sedan lät hon Anna trampa vatten på stället tills hon låg rätt i vattnet och slutade plaska. Så här tjusigt blev det:
Extra kul att se dem simma sida vid sida så där! Hoppas att Anna fått in tekniken nu så hon kan fortsätta glida fram i vattnet!
Strandfilm!
Iris bästis Anna är på besök och i dag var vi på stranden och passade på att ta med GoPro-kameran!
Glöm inte att klicka på HD-knappen så att ni får bästa möjliga strandeupplevelse och kan njuta av både Iris och Annas simstilar!
Vakthundarna vs Iris
I dag var jag ute på gatan utanför mitt hus och tittade på när min kära lilla granne höll på att lära sig cykla. När hon hade cyklat färdigt följde jag med henne in på deras tomt för att kika på den lilla gästen som de hade haft under dagen.
Min nyaste lille granne chihuahuan hade nämligen besök av en liten luddig fröken!
Hon var söt och hade fina ögon. Mycket fluffig päls och liten, liten svart nos. Jag undersökte vad som var kropp och vad som var päls och hur lång svans hon egentligen hade under den där fluffludden som hon hade på ryggen. Konstaterade att det ibland var svårt att se vad som var fram och bak på henne om man bara såg henne snabbt från sidan.
Hon rullade gärna över på rygg så jag fick äran att klia henne på magen. (Väldigt olikt en dobermannmage på flera olika sätt) Skojigt litet djur!
Under tiden som jag kikade på henne tog min granne som snart kan cykla utan stödhjul beslutet att gå in till oss och leka lite med Iris och hennes boll.
Nu visade det sig att lilla fröken ludd fick väldigt bråttom varje gång Iris kom nära det provisoriska staketet. Jag vet inte om en så liten luddig hund kan anklagas för att göra utfall men hon sprang i alla fall rakt mot staketet och skällde allt vad hon orkade varje gång Iris närmade sig.
Men den stora grejen var ändå att hon fick hjälp med skällandet! Mr Chihuahua som mestadels brukar ignorera Iris och låtsas att hon inte finns fick ryslig fart och förvandlades till självutnämnd ledare för guardian of the fence.
Iris hade alltså två kraftfulla djur som gjorde allt vad de kunde för att skälla ut henne. Jag tog hjälp av min blonda granne som var inne hos Iris så jag kunde filma allas reaktioner på detta tumult;
Behöver jag säga att jag är rätt nöjd med Iris prioriteringar i detta läge? Eller att jag aldrig hade tolererat att Iris hade betett sig likadant som de två små gjorde på sin sida?
Sökskick med GoPro
Jag hade tänkt använda GoPro-kameran redan på lördagen när vi tränade men då hade den laddat ur på batteri! Istället fick det bli nyladdad kamera med på Iris rygg på söndagens sökträning.
Iris var rätt vimsig när hon skulle springa ut och hitta de tre gömda figgeluringarna. Först sprang hon ut till Jocke och landade mer eller mindre rakt på honom, skällde två gånger och sprang sedan tillbaka till mig. Eeehh, fel!
På andra skicket bidde det så här; Iris markerade men behövde lite hjälp. Den rackaren kollar väldigt mycket efter mig.
Filmen fortsatte sedan med att Iris sprang ut och rusade förbi BÅDE Carro och Patrik på ett skick. Kanske låg de för nära varandra, kanske kunde hon inte välja vem hon skulle skallmarkera, kanske var hon bara lite trög, hur som helst så tog det även ett andra och ett tredje skick innan hon valde att hitta Patrik och säga voff.
Jag hade inte förstått att Iris hade sett Carro där i skogen också och fortsatte därför framåt på stigen.
Ett dåligt pass men lika kul ändå och faktiskt guld att kunna se vad hunden sett när den varit där ute och sprungit runt!
Det är slowmotion som är roligast
I dag tog jag bilen till klubben och den lilla sjön som ligger i närheten. Vi började med att gå en promenad längs stranden och Iris fick ha på sig GoPro-kameran på ryggen igen.
Hade silvertejpat fast alla lösa delar på selen men det verkar räcka med Iris rörelser för att det ska bli ljud, den har grym ljudupptagning den lilla kameran!
Vi mötte en schäfer i flexikoppel och hans husse längs vägen, då hade jag tyvärr stängt av kameran en stund men Iris fick fortsätta gå lös vid mötet och jag kommenderade henne fot. Det gick utmärkt!
På tillbakavägen när kameran var på igen kom en häst studsandes en bit upp från stranden. Då blev jag lite nervös och tog tag i selen men när jag såg att hon hade sett hästen och inte brydde sig ett skvatt så släppte jag henne igen.
När jag kom hem kollade jag på samtliga 12-13 minuter som jag filmat. Det är helt underbart att se hur ofta kameran faktiskt vänds upp mot mig när hon springer hit och dit. Hon kollar väldigt ofta var jag är.
Istället för att lägga upp allt spring i raketfart la jag upp fyra klipp och två av dem även i slowmotion. Slowmotionklippen är mina favoriter! Öronen, vattnet, hennes rörelser – allt är så coolt!
I ett av klippen kastar jag bollen till Iris och den hamnar i vattnet så hon får simma ut och hämta den. När jag hade kastat bollen och såg att hon var på väg upp ur vattnet igen så började springa. Iris tar död på en myt som jag länge irriterat mig på i filmens värld; hur lång tid det tar det för en dobermann att springa ifatt en springande person.
(Glöm inte att klicka på det lilla hjulet så ni ser filmen i HD-upplösning! Det blir mycket bättre bild då!)
Efter promenaden gick vi upp till klubben och tränade en stund. Det gick bra. Iris slapp selen med kameran för den var så blöt och sandig.
Första testet
I dag har det varit fint och soligt väder ute så iris och jag provkörde min present allt vad vi orkade.
Upptäckte några viktiga saker vid detta första test;
1. plötsligt måste man tänka på hur man själv ser ut och har på sig när man tränar hund. Jag är van att gömma mig bakom kameran, inte framför som nu och se min egen rumpa i slappjeansen!
2. den lilla kameran plockar upp ljud mycket bättre än jag trodde. När vi gick fritt följ krafsade selen mot mina byxor när hon tränger och när hon springer hörs alla delar som rör på sig på selen. Måste fixa det.
Men rätt kul att se från hundens perspektiv ändå! En plats, ett hopp, jaga frippan fick vara med trots alla oljuden.