Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 Okategoriserade – Sida 115 – Livet med dobermann

Snabbare läggande under gång!

Eftersom vi fick så låga poäng på tävlingen har jag nu börjat gå igenom de olika momenten och de delar av dem som jag tycker behöver slipas på.

Först ut; Läggande under gång!

På tävlingen fick vi 7 p på läggandet under gång med omdömet sent ner och ändå såg jag hur Iris nos försvann direkt när jag gav kommandot. Det måste alltså ha varit ett väldigt dåligt och segt läggande.

Tog fram videokameran i går och filmade en massa lägganden rätt av bara för att få se hur det såg ut. Filmade fler än vad som syns på filmen men hon gjorde likadant hela tiden. Mycket riktigt har hon blivit långsam. Ner med frambenen först och segt ner med rumpan! Blev något bättre mot slutet men fortfarande inte bra.

I dag fokuserade jag på att belöna med godis och då bara själva läggandet. Redan när vi gick ut på gräsmattan verkade Iris hänga med och redan de första läggandet vi gjorde gick bättre än i går. Iris verkar ha sovit på saken.

Vakthund?

Nu börjar det bli semestertider och kvällstidningarna skriver ”så skyddar du dig från tjuven när du är borta”-tips.

Nu ska inte vårt hus stå tomt i sommar men däremot åker ju husse bort några dagar ibland. Jag och hundarna måste vara själva här hemma och då känner jag mig lite rädd för elaka typer och tjyvar.

Fått för mig att Iris är lite extra morrig på kvällarna när vi är själva här i huset. Kanske gör hon det för att övertyga mig om att hon har koll?

Lina är inte lika vaktig så men hjälper mer än gärna till att skälla om Iris skäller.

till vänster; Hundarna framför ytterdörren, som ni ser är det bara Iris som spanar ut över ägorna, Lina undrar när hon ska få en godibit… till höger; Iris innanför grinden.

Förutom att hundarna springer runt och syns och låter på tomten så har vi även en varning för hundar-skylt på grinden och en varning för hund-skylt vid ytterdörren.

Sedan länge är jag övertygad om att det inte går att smyga sig in i vårat hus utan att Iris märker det, hon flyger upp om någon är vid ytterdörren långt innan de ens hinner ringa på.

Jag undrar hur avskräckande hundarna är för eventuellt bus?

Vi springer

Innan vi åkte till det lilla huset på prärien på midsommarafton var jag ute och sprang med hundarna. Tänkte att det kunde vara bra att tömma lite energi innan vi åkte hem till Gizmo och co.

Samtidigt som grannarna på gatan hade satt sig till bords för midsommaraftonens sill-lunch och precis börjat sjunga nubbesång sprang jag förbi deras hus med en hund i varje hand. När jag kom ut på ett fält var det kubbkalas/midsommarstångsresning där. Då kände jag mig faktiskt lite malplacerad och försökte se osynlig ut och hukade lite.

Men när vi lämnat alla andra bakom oss så var det bara skönt att springa! Mina knän tycks vara ok med att springa nu och därför har jag ökat på min runda till det dubbla. Åtta kilometer sprang vi och Iris fick springa lös i kanske en av dem. Då skuttade hon fram som en galning, jag fattar inte att de kan ha så mycket energi i benen!

Så fort jag kopplade henne så sprang hon fint vid min sida igen. Både Lina och Iris är duktiga på att springa i löst hängande koppel vid sidan så det går jättebra att springa med bägge samtidigt.

Väl hemma kände jag mig halvdöd och Lina gick direkt och la sig i skuggan och flåsade. Iris däremot, hon kutade in genom grinden och hämtade en boll som låg på gräsmattan och kom sedan rusandes tillbaka och ville att jag skulle kasta boll med henne. Vad är det för fel på dig Iris?

I dag ska vi ut och springa vår runda igen men vi ska vänta till kvällen då det förhoppningsvis hunnit bli lite svalare. Dagen ska ägnas åt att jobba i trädgården och träna lydnad.

Altanräcken är för fegisar

Det började med att jag stängde in den ena eller båda hundarna på altanen genom att täppa igen utgångarna med kompostgaller. T ex om jag skulle köra med trimmern och inte ville ha några nyfikna nosar (läs Iris) i vägen. När jag ville träna den ena hunden utan störning av den andra.

Det gick bra ett litet tag, sen kom Iris farandes ändå. Inte via kompostgallrena som är 70 cm höga utan över altanräcket som är 90. I början försökte jag säga nej och få henne att förstå att man skulle stanna innanför men det tog inte lång tid innan jag gav upp. Iris började hoppa över räcket även när det inte var stängt med kompostgaller. Varför gå runt när man kan hoppa över?

Nu är det mer regel än undantag att hon skuttar över men oftast är det så här det ser ut; Iris på väg över för att det är den kortaste vägen till den älskade bollen.

Tyvärr har vi en liten bit staket som är ca 1 m högt bakom komposten där vi trodde att vi inte behövde sätta upp sånt rutmaskigt fårstängsel (eller vad det nu kallas) där Iris nu flyger över lika lätt. Inte så länge jag är på tomten men får jag för mig att gå till framsidan en stund utan henne så dröjjer det inte länge innan Iris studsat över staketet.

Det märkte jag när jag lämnade Iris på tomten med husse och skulle gå en promenad med bara Lina. Plötsligt hade vi Iris med oss också. Hopplös kan man inte kalla henne!

En glad midsommar!

Jag hade inte några direkta planer för midsommar eftersom husse skulle vara bortrest.

Därför blev jag väldigt glad och tackade genast ja när jag fick frågan om jag ville fira midsommar med den här lilla sötnosen. ->

Lilla Kira och hennes flock (mer känd som Gizmo-flocken). Eller lilla och lilla, Kira har hunnit bli 6 månader gammal nu och hade vuxit på sig och blivit mycket större än när jag såg henne sist.

En stor dam bli hon nog aldrig men däremot en liten, lätt och smidig dobermanntik med mycket fart i! Jag som precis följt Emelies hund Anna växa upp och som vet att Anna och Kira är lite släkt kan inte låta bli att se vissa likheter i kroppen på dem.

Efter att ha ätit gott gick vi en liten promenad med alla fyra hundarna. Kira och co bor granne med ännu coolare hästar än vi. Stora typer med pudelrockarfrisyr! En av pudelrockarna följde med oss längst staketet när vi kom gående.

Precis när jag hållit ett litet tal om att jag är så nöjd för att Lina inte bryr sig så mycket om hästarna där hemma och sagt att Iris inte bryr sig alls så skällde Iris ut stora totton…

Den sista biten av promenaden fick lilla Kira gå lös och var rätt fort framme hos Iris och gjorde lekinviter. Iris och Kira har faktiskt knappt träffats innan och ännu mindre lekt. I dag fick de chansen och de tog den med råge! Full fart och mycket spring i deras hage blev det!

En liten cool brandman var på eget äventyr under tiden som flickorna sprang runt. Det märks väldigt tydligt på barn som vuxit upp med dobermann att de där svarta fartdårarna inte är så där mycket att bry sig om alla gånger.

När Kira och Iris sprungit och lattjat en stund kallade vi in våra hundar och Iris och jag fick vara lite störning när Kira och Christian övade på lite sitt och ligg. Kira var superduktig!

Glad Iris låg duktigt ner och kollade efter sin nyfunna kompis. Min vackra hund med det något ärrade örat!

Lina då?

Jo hon var ju också med så klart. Men hon verkade vilja hoppa in i bilen när de andra sprang runt så jag öppnade ena burgrinden och Lina studsade genast in. Och stannade där!

Lite suprise får jag erkänna. Om inte annat hade hon ju kunnat ta tillfället i akt att springa bort och leta efter katterna som hon efter många års empiriska studier vet bor på gården. Men tydligen inte. Är man en dam som gillar att ligga med tassarna i kors så är man…

Efter hagspringet så gick alla in i huset. Fyra dobermann och en liten brandman somnade sött när vi andra fortsatte prata (hund) och äta godis.

Tack så otroligt mycket Gizmo-flocken för att vi fick komma hem till er och fira en glad midsommar! Hoppas att alla fick en lika bra och trevlig dag!

Svårtränat!

Det händer något konstigt här hemma just nu. Efter att häromdagen ha tränat med Lina på burkbanan testade jag med Iris och det blev bara pannkaka.

Jag är van vid Linas lugna söksätt och gulliga nosmarkeringar med tasskrafs. Jag använder klickern när jag tränar.

När Iris skulle träna så blev hon frustrerad när hon inte riktigt fattade vad matte ville direkt. Samtidigt var hon så klicker-känslig och jag så långsam/dålig med tajmingen att hon snappade upp helt fel saker.

Som tur var så har jag filmat alla pass vi gjort de senaste tre dagarna så jag har kunnat se mina misstag. Bl a att jag klickade när Iris slickade på en burk och vips så hade jag en hund som slickmarkerade. Även hennes läggande klickade jag bort några gånger.

Filmen visar bara en bråkdel med lite snabba klipp från de senaste tre dagarna. Ibland är Iris klockren, ibland vimsar hon till det helt. Och allt är mitt fel.

Har ägnat mycket tid åt att fundera och titta på filmerna. Fått planera träningen mer i detalj. Exakt vad vill jag att hon ska göra och exakt vad vill jag belöna? Det är väldigt nyttigt men samtidigt känns det väldigt ovant att känna att Lina är den duktigaste hunden just nu när det gäller träning.

Iris på vilda djurens äng

Jag kom hem i morse efter att ha jobbat natt. Sov någon timme eller två och segade sen upp mig ur sängen.

Hade kunnat snooza i evighet men när väckarklockan ringer så blir Iris lika glad varje gång – NU SKA VI GÅ UPP HURRA! Vill man vila lite till så får man säga åt henne att lägga sig ner igen. Lydig hund som hon är så gör hon det, och studsar sedan upp 9 min senare när klockan ringer igen. NY DAG HURRA! Hon är effektiv, även om hon lägger sig fort igen så får man dåligt samvete efter några snooz och kan inte låta bli att piggna till när hon är så glad.

Följdaktligen var jag ledig hela dagen med hundarna i solskenet men hjärnan var väl inte riktigt på topp. Därför tränade vi bara lite lydnad och sen lekte vi och slappade resten av dagen.

Det största äventyret i dag blev en promenad. Vi gick mot stora ängen där alla kaninerna, rådjuren och fasanerna brukar hålla till. Väl på ängen såg vi inga vilda djur men en bit bort gick en man med liten vit hund som sprang lös.

Vad passar väl bättre än att släppa sin egen hund då bara för att kolla om hon fortfarande är en fena på inkallningar? Kopplade loss Iris och sa åt henne att sätta fart och det gjorde hon!

Lina då? Henne vågar jag inte släppa där, rädd att hon hade dragit som en avlöning! Istället kopplade jag ihop mina två koppel så Lina fick längre snöre att gå i och sen körde vi lite klassisk koppelkamp under tiden som Iris rusade runt.

Däremot vågade jag sätta Lina ner bredvid Iris för att ta en gruppbild. Båda flickorna spanar mot det höga gräset där alla vilda djuren säkert låg och tryckte så jag vågade inte stå med ryggen mot särskilt länge.

Mitt älskade monster Iris var precis lika duktig på att vara lös som hon alltid är. Syns inte så bra på den här soliga bilden men jag tror att Iris tuggade öra för evigt kommer att ha vita hårlösa fläckar nu…

Lina krafsar lite

I dag blåste det och regnade ute. Inge kul.

Så istället för att vara ute och träna så stannade jag inne och laddade min lilla bana med burkar. En burk med te i, resten med lite allt möjligt, bla sågspån.

Husse tog med sig Iris ut och sprang milen så jag tränade med lilla Lina. Trodde att hon skulle ha glömt men inte då. Lilla gumman nosade så fint och krafsade/nosmarkerade på te-burken. Jag försökte att inte hjälpa till ett dugg och jag tror jag lyckades rätt bra. (Däremot lyckades jag inte lika bra med grammatiken i själva filmen)

Jag försökte lite med Iris på kvällen men hon var bara sjövild. Vi ska göra ett nytt försök i morgon.

Vad har du i munnen Iris?

Iris gillar att bära på saker i munnen, särskilt när hon är glad.

I går bar hon runt på något lite ovanligt. Hon vankade runt med munnen full och höll noga koll på Lina. Vad har du för hemlis i munnen Iris?

Iris släppte motvilligt ifrån sig biten när jag sa loss bara för att kunna fota skatten.

Sen var det en sur hund som fick vänta på att matte skulle fota färdigt. Det var ju matte som hade gett hamburgaren till henne! Hur i hela friden var det möjligt att hon skulle behöva släppa den så jag fick titta på den igen? Skulle jag ta tilbaka den?

Efter att jag fotat klart och sa varsågod tog hon inga chanser, tänk om hon skulle bli av med den igen, Iris åt snabbt upp hamburgaren!

Kan du hjälpa mig?

Jag fick ett mail häromdagen. Från en dobermannägare vars hund hade såna problem med hälsan att den troligen måste avlivas. Personen i fråga undrade om jag kunde hjälpa till med råd och tips om hur man skulle kunna informera andra om problemen som med största sannolikhet är ärftliga. Dvs sprida informationen om kombinationen /linjerna.

En snabb koll på hunddata sa mig att både tiken och hanen i fråga hade fått flera kullar var för sig och dessutom parats två gånger med varandra. Statistiken för de olika kullarna var både dålig som i att få hundar var testade och de hundarna som var testade hade dåliga resultat. Inga eller få tävlingsmeriter förutom utställning.

Vad ska man svara? Hör av dig till din uppfödare känns ju som ett dåligt tips eftersom den människan redan parat två hundar som hade lika dålig statistik (eller helt frånvaro av den) inte bara en utan två gånger.

Skyll dig själv kanske? Men kan man säga så till en valpköpare som inte vet bättre utan att lägga skuld på uppfödaren som borde vara den som vet bättre än att avla så? Dessutom har jag varit i den sitsen själv. Jag trodde jag var påläst men så här i efterhand kan jag konstatera att jag hade noll koll när jag köpte Lina.

Skriv på dobbeforum/vovve.net/blogg och berätta om dina upplevelser i förhoppning att någon ser och kan läsa informationen? Näe, det går ju inte heller för då är det häxjakt och det blir ramaskri.  Jag använde ordet bajsavel istället för skitavel och det har ju blivit en grej bara det för vissa. För att inte tala om när jag skrev ETT inlägg på bloggen om mitt köp av Lina, det tog flera år av hot via mail från hennes uppfödare innan det tystnade (håller en tumme!). Vill jag tipsa någon annan om att sätta sig i den siuationen? 

Näe, jag kan tyvärr inte hjälpa dig . Jag beklagar är det sista alternativet.

Vad hade ni svarat?