Av: Kicki

Kicki — Wed, 05 Mar 2014 09:02:21 +0000

Jag känner igen det du skriver så väl. I mitt fall var det första en gammal hund som somnade in, och andra gången en ung men sjuk hund som fick avsluta sitt liv efter att ha varit fysiskt begränsad (jämfört med sina huskykompisar) under ett par års tid. Det känns både jävligt och konstigt och fel och jag vet inte allt. Plötsligt måste man inte räkna timmar längre när man är borta, för det ligger inte en annan hund där hemma ensam. Plötsligt kan man gå långt eller färdas snabbt utan begränsning, och kanske är det först då man inser just hur begränsad man tidigare varit.

Det är ju en del av livet, att hundar i gruppen blir sjuka eller gamla med tiden och kräver extra omsorg, men jag känner ändå igen känslan av skam när man i efterhand inser att det inte bara gav sorg att förlora dem, utan även en viss frihet. Det känns så fel att känna så. Men så är livet och de hundar som idag är pigga och friska och kanske kan få mer när familjen inte begränsas av någon som är gammal eller sjuk, ja en dag är det ju deras tur att bli extra ompysslade.

Det värsta jag vet är väl egentligen när folk INTE begränsar sig utan låter den gamla eller sjuka hunden ligga hemma helt själv medan de bara kör på med den yngre och gör allt roligt de kan och vill utan att anpassa sig efter den med speciella behov. DET om nåt är väl ett svek. Hundar är storsinta varelser och jag tror nånstans att de som gått vidare inte skulle förebrå oss om de kunde läsa våra känslor. De är nog bara glada att vi just gav dem lite extra och anpassade oss efter dem när de inte klarade att leva livet fullt ut längre.

Av: Amanda

Amanda — Tue, 04 Mar 2014 20:52:34 +0000

Känner igen dina reflektioner. För oss blev det tvärtom. Jag hade min hund för mig själv, men var sugen på en till för att få MER hund. Jag ville ha två, men ville i sådant fall ha en trygg och stabil vuxen hund som kunde vara en trygg storebror åt min Lillkille. Det blev inte så, och jag kände mig lurad. Det var ingens fel, men jag kände mig enormt lurad och stod ensam och oerfaren med en hund med enorm ängslan och osäkerhet och fick ingen hjälp. Jag kan ibland känna med stor sorg att det kommer att bli lättare när han dör. För det kommer det. Vardagen kommer att vara lättare och min hund kommer att bli lugnare. Så är det.

Det behöver inte betyda att man älskar sin hund mindre. Det betyder ingenting, det är bara så som livet är. Jag kommer att uppskatta varje stund med min L. För han är verkligen en stor kärlek, men det kommer bli så mycket lugnare och enklare när det är bara jag och N igen.

Så, med min roman vill jag bara säga att jag känner igen mig, och att det inte betyder någonting att man känner så.

Kramar till er från en läsare!

Kommentarer på: Bättre av att vara själv

Av: Kicki

Av: Amanda