Kommentarer på: …det som hände efteråt.

Av: Madeleine

Madeleine — Sat, 10 May 2014 19:33:31 +0000

Som svar på Amanda. Tack Amanda! :blush:

Av: Amanda

Amanda — Fri, 09 May 2014 12:15:32 +0000

Hej!

Har haft min italienska vinthundsvalp i ungefär en månad nu och försöker läsa ganska mycket på nätet om allt möjligt som har med hundar och människor och göra. Ibland stöter man på konstiga påhitt och dumheter, men ofta kan man hitta bra tips och råd och ibland bloggar som din! Små guldkorn!

Jag läste precis om Iris och katten och när jag läste det första inlägget tänkte jag hela tiden att gud, vilken trygg och bra hundägare du verkar vara! Helt fantastisk reaktion!! Först och främst hur du hanterade Iris, wow säger jag bara, att du lyckades hålla huvudet såpass kallt. Tyckte du gjorde helt rätt. Hur skulle det inte kunna vara så mycket känslor inblandade i en sån här händelse?! Det vore omänskligt att inte reagera med en hel storm i kroppen.

Såhär i efterhand hoppas jag verkligen att du kan se på situationen med nya ögon och vara STOLT över hur du hanterade allting.

Du verkar vara kunnig, logisk och helt fantastisk i kontakten med dina hundar (gör väldigt ont att läsa om Linas bortgång).

Du är en förebild i min uppfostran (som inte kommit så långt än men är på god väg!) och jag ser upp till dig. Heja!

Av: Eva H

Eva H — Tue, 15 Apr 2014 08:48:05 +0000

Tänk vad folk reagerar olika!
Nu tänker jag på det du skrev i förra om hur du ”hanterade” Iris efter att det hände. Minns att jag då satt här och tänkte ”ÅH vad bra!”
Du visade ju vad jag skulle kalla helt normalt ledarskap. En i flocken gjorde något som flockledaren inte gillade det allra minsta – då KAN konsekvensen bli att man blir smått utesluten en stund.
Jag fick tips om liknande när min luddpelle A var som allra mest utagerande. ”Ignorera honom!” sa en mycket erfaren problemhundsmänniska. Kan avslöja att A också fjäskade en hel del när han togs till ”nåder” igen :) Skulle kunna tänka att du växte i Iris ögon faktiskt.
Skönt Iris klarade sina ögon, och givetvis mycket skönt katten inte verkar allvarligt skadad i alla fall.

Av: Madeleine

Madeleine — Mon, 14 Apr 2014 21:59:33 +0000

Som svar på Fredrika och Vegaz.

Kul att din hund lever ut sin dobermann-sida ordentligt! ;)

Iris och jag har bara varit sams sedan jag hade gråtit av mig det mesta då i lördags. :inlove:

Tack för fin kommentar!

Av: Madeleine

Madeleine — Mon, 14 Apr 2014 21:54:45 +0000

Som svar på Lilla Fröken Dobermann. Just klo i ögat var det enda jag hade koll på att hon inte hade efteråt. Men jag är galet förvånad att hon verkar helt oskadd. Hon förtjänade några svidiga kattrepor!

Av: Lilla Fröken Dobermann

Lilla Fröken Dobermann — Mon, 14 Apr 2014 18:31:17 +0000

Tur att allt gick bra med kissen.
Och att Iris inte fick en klo i ögat.
Jag förstår att det måste kännas hemskt men det betyder inte att du är en hemsk hundägare. Du är en bra hundägare <3

Av: Fredrika och Vegaz

Fredrika och Vegaz — Mon, 14 Apr 2014 16:36:14 +0000

Jag har läst din blogg nått år nu och upptäckt att min egna lilla vovve är Iris upp i dagen (blandning med dobbis). Jag tycker att du verkar ha hanterat situationen på bästa möjliga sätt, för som någon sa, det kan hända alla! Även om hunden är kopplad eller inte. Jag känner verkligen med dig och tycker att det är sjukt starkt av dig att dela med dig av vad som hänt och att du tar ansvar för det hela.

Jag hoppas katten klarar sig fint och att du kan komma över det. Chocken lägger sig ju trotts allt tillslut och stunderna där man bara avgudar sin fyrbenta lilla vän kommer ju tillbaka när man lugnat sig :)

Av: Anna

Anna — Mon, 14 Apr 2014 16:21:55 +0000

Vilken tur i oturen – håller tummarna för att katten fortsätter att mår bra, och blir glad igen. Och jag tycker det var förståndigt av dig att inte ägna dig åt Iris när du mådde som värst!

Av: Maria

Maria — Mon, 14 Apr 2014 14:45:23 +0000

Vad skönt att det verkar ha gått bra med katten, jag jag tycker som du att det hade känts bättre om de hade tagit katten till veterinären.

Kram till dig, jag tycker att du hanterat det hela så bra som man nu kan och vi som följer din blogg regelbundet och de som känner dig personligen vet ju att du inte är en slarvig matte som låter sin jagande jycke springa vind för våg, utan det var en olyckshändelse som kan hända oss alla!