Kommentarer på: Mycket viktigare än hundmöten

Av: Sara

Sara — Wed, 06 Aug 2014 10:04:09 +0000

Jag har aldrig tränat på det där, men det gav sig ganska snabbt sen han flyttade hit iom att man möter allt möjligt hela tiden.
Plex sköter sig för det mesta, men biland kan han inte låta bli att lekskälla lite på någon hund om den ser tillräckligt rolig ut ;)

Av: Nilla

Nilla — Wed, 06 Aug 2014 09:11:14 +0000

Vet precis vad du pratar om. Livsviktiga möten som måste fungera i vardagen. Dobermann är ju generellt en oerhört kick för den envise lagspelaren att jobba med, de slutar aldrig överaska. Alla kompisar kan sköta sig perfekt, vi har trännat lika mycket ändock gillar Mona det lite mer än alla andra. Jag älskar att läsa om iris och dig, du är en god ledare som följer hundarnas behov, dobemann behov är av både den fysiska och psykiska sorten. Dobemann är inget för den veke, de kräver sin ledare och att ledaren tar ett fint, vänligt och bestämmt konteunerligt komando. Då fungerar allt, allt som man jobbat för ska funka. Trots att jag idag är ägare till en blandras, så kommer jag åter igen bonda med en renrasig. Det finns inga finare än dessa damer och herrar, och som jag älskar rasen och deras upptåg av hela mitt hjärta. En gång berörd av en dobermanns nervösa, vänliga, vakande, intresserade, knasiga uppenbarelse och man är frälst. Lycka till nu, Iris det är så roligt och se dig på diverse uppdrag.. :-)

Av: Ninni

Ninni — Wed, 06 Aug 2014 07:13:23 +0000

Även jag tränar på möten med allt tänkbart, fast inte speciellt mycket eftersom det hittills inte behövts. Kan tänka mig att man får träna mycket på människomöten i olika former om man har hundar som tror att alla människor är blivande bästa kompisar, men den inställningen har ju sällan salukis :p Visst ville Aysu fram till alla förut, men det tog inte lång tid att få henne att sluta med det genom att helt enkelt hindra henne med kopplet. Hästar, cyklar, joggare m.m. har hon aldrig brytt sig om, men vid hästmöten går vi ofta upp i gräset lite och står still tills de passerat, man vet ju aldrig vad själva hästarna tycker om hundar.