Kommentarer på: Stressad dobermann?

Av: Maria, Isis, Deus

Maria, Isis, Deus — Fri, 22 Jul 2011 21:49:49 +0000

Varken Isis eller min förra dobermann har varit stressade och pipiga. Ibland har det kommit lite pip från de båda då de har haft tråkigt eller hög förväntan på något men då har det inte varit mer än rätt.

Tycker fortfarande att schäfern är den mest stressade och ljudligaste brukshunden och de är ju allmänt accepterade iaf. :-/

Av: Dannielle

Dannielle — Fri, 22 Jul 2011 21:02:28 +0000

Åh, underbaraste Dobbisarna! :inlove:

Av: Erika

Erika — Fri, 22 Jul 2011 09:22:55 +0000

Jag tror att Dobermann i mångt och mycket är en missuppfattad ras. Speciellt när det gäller ”stress” och vissa typer av ”olater”.

Flertalet av de Dobermanns jag har träffat har varit pipiga, haft svårt med passitivitet osv men jag tror inte att det beror på stress. Tyvärr har det rört sig om hundar som några gånger om året får springa några varv i utställningsringen och resten av tiden får nöja sig med att gå några varv runt ett villakvarter. Jag tycker snarare att det verkar bero på understimulans och frustration.

Sedan har jag väldigt ofta hört Dobermannägare säga att jaktlusten och viltintresset inte går att råda bot på oavsett hur mycket tid och energi de lägger ner. Jag har väldigt svårt att tro på det. Det har väl snarare med ”terrierfenomenet” att göra. De flesta terriers har rykte om sig att vara envisa, skälliga, ettriga och fruktansvärt jobbiga. Det gör att den som skaffar sig en terrier ofta accepterar den här typen av beteende för man är övertygad om att det är rasrelaterat och att det bara ska vara så.
Samma sak med dobbisarna. Många ägare accepterar en viss typ av beteende för att de tror att rasen ska vara så rent generellt.
Många Schäferägare accepterar att hunden gör utfall, gapar konstant i bilen osv trots att det inte alls behöver vara så.

Givetvis har jag träffat på andra exemplar av rasen med. De som får vara aktiva och de som får vara den hund de är avsedd att vara. Det är en fröjd att se, men även där finns det pipiga exemplar som gärna stampar i backen på ett och samma ställe och tyvärr ger ett nervöst intryck. Dock är det ju ganska självklart att det rör sig om frustration, förväntan och glädje i de fallen.
Men åter igen så tror jag att ägarna accepterar mer än vad de behöver göra.

Av: Hille

Hille — Fri, 22 Jul 2011 07:44:21 +0000

Jag håller med dig, när Winken kommer till brukshundklubben sitter han i bilen och låter som en kanariefågel, jag lovar, han kvittrar där bak :-D Detta beror inte det minsta på stress, utan på grund av förväntan. Han är förväntansfull och lite upp i varv, han tycker det är kul att vara där och hans energi tar sig då form av lite ljud, ja eller kvitter i hans fall.
Dobermannen har verkligen ett oförtjänt ryckte om sig att vara pipiga och nervösa. Herregud, det är väl många av bruksraserna som piper ute på klubbarna runt om. Men i deras fall likt våra dobbisar (de flesta iaf) så beror ju detta på förväntan.
Stress är för mig ett negativt ord och tyvärr vill många sätta dessa på våra fina hundar väldigt snabbt. På våran klubb är det värre om en rottis eller dobbis lek ”morrar” när man kampar med dom, än om en schäfer eller retriver gör det. Så ibland känns det som att det inte spelar någon roll vad man gör, det ska vändas till negativt ändå. Nu finns det ju många som inte ser det så, men runt oss är det så. Undrar om detta beror på att vår grannklubb är i Munkfors och många har sina åsikter färgade av den dobermannkennel som huserat där :-((
Lara kan bli lite som du beskriver Lina, om hon tror att det är någon där ute så vill hon väldigt gärna ut och kolla av så allt är bra.