Kommentarer på: När putta omkull sin hund?

Av: Sabina

Sabina — Thu, 27 Sep 2012 15:30:37 +0000

Jag håller med Maja, på det sätt som du beskriver det så lägger du ju inte ner din hund i ngt allmänt korrigerings-macho-dominans-tänk. ;) Hon har helt enkelt lärt sig att lägga sig ner – och det är ju bra. Om du har kunnat lära henne det så kan du alldeles säkert lära henne, till slut, att bara gå förbi.

En haltigrimma måste användas med försiktighet. Man får aldrig rycka i den, då kan såna skador som du skriver om uppkomma. Men som kontrollredskap tycker jag fortfarande att den är lysande. Alternativet, om du tror mer på det, är ju den typ av ”gå fint-sele” som inte innebär nyp i armhålorna.

Jag menade heller inte att du ska dra henne tillbaka, då kommer hon ju att sträva framåt. Men ofta kan man bara dra med hunden åt sidan, eller helt enkelt släpa henne förbi. Om du hittar nåt sätt att få fysisk kontroll och frigöra en hand så tror jag att vatten kan vara bra. Det är en icke social korrigering, den gör inte ont och den ”svalkar” hundens temperament. Framförallt ger den möjlighet till kontakt och förstärkning. Det kan räcka med att du har med dig en till person som kan hjälpa till några gånger med vattenkorrigeringen för att förstärka ditt ”nej” eller stoppkommando.

Jag tycker absolut inte att det du gör är fruktansvärt på ngt sätt, men att lägga ner hunden a¨la alfastil tycker jag är illa. Det du gör är ngt helt annat. Så – antingen tycker jag att du ska undvika de situationer som skiter sig så mycket som möjligt. Eller så tycker jag absolut att du ska testa med vatten, som avkylare och tydlig ”nej-knapp”. Med rätt tajming så kan det få stora effekter.

Lycka till – de flesta av oss har varit där du är någon gång! :-))

Av: Lennita

Lennita — Thu, 27 Sep 2012 15:02:24 +0000

Som svar på l. vad skulle hända om du hade vgw selen på henne så att du kan kontrollera henne och när hon vill göra utfall under dessa promenader med hundarna på jobbet, bara fortsätta gå eller stanna och vänta ut henne? Inte ge henne någon uppmärksamhet alltså. Ingen hund orkar hålla på hur länge som helst. Korrigeringar (Om nu hunden upplever det som korrigering) kan vara svåra på så sätt att hunden kan se det som uppmärksamhet och då fortsätta med det oönskade beteendet.

Av: l

Thu, 27 Sep 2012 13:12:14 +0000

Som svar på l.

Och nu vill jag bara förtydliga att jag ju inte kan begränsa huruvida en ny hund kommer börja befinna sig på jobbet eller inte lika lite som jag kan lämna henne ensam hemma, och om jag kör skvaller-träning på behörigt avstånd med den nya hunden på jobbet som föreslås i majas inlägg ovan, så kommer vi ALDRIG fram till att hon kan se denna hund inomhus och vara lugn kring den. Det GÅR bara inte!

Dom gånger jag kör skvaller kan vi gå förbi andra hundar, men ALDRIG stanna/vara nära den andra hunden någon längre stund, om vi inte befinner oss på brukshundsklubben eller på hundutställning för där funkar det av någon anledning bra efter ett tag. Vi kan vara nära den andra hunden vi möter så länge jag har en godis framme och pratar med henne, men sekunden jag släpper henne med blicken/slutar prata gulligt/inte håller en godis i handen, så gör hon PRECIS som hon brukar göra mot den andra hunden, alltså som om vi aldrig haft kört skvallerträning. Hon börjar dra och beter sig illa.

Och nu är det väl många som vill säga ”då är det det du behöver träna på”, men det är ju praktiskt taget helt jävla omöjligt. För dom här situationerna uppstår bara med hundar hon inte känner som vi ser på gatan, och jag kan ju liksom inte få okända hundar och ägare att befinna sig lagom länge på ett lagom avstånd från oss. Det går liksom inte.

Så: För att få henne att slappna av när hon följer med mig på jobbet, krävs att hon går på promenader med dom hundar som också är här. För att hon ska gå på promenader utan att göra utfall mot hunden krävs det (IBLAND) att jag lägger henne ner om hon börjar bete sig illa. Alternativet till detta är att inte gå på promenaderna och undvika situationen som så många förespråkar och då få en hund som 8 timmar om dagen kollar oroligt ut mot korridoren och morrar eller skakar när hon hör hundtassar i korridoren (vi provade att ”undvika situationen” när hon precis började följa med hit och detta är alltså vad som händer då).

För mig är valet helt självklart, jag skulle ALDRIG göra detta på henne om det var helt i onödan. Jag skulle aldrig gå på kurser om jag behövde göra detta på kursplanen. Men nu ÄR hon en del av mitt liv oavsett om hon är ”för stor” för mig eller inte, och vi måste hantera vardagen så som den ser ut. Inte som man skulle vilja att den ser ut.

Tack för jätteintressanta inlägg, och tack madelene för att du tillåter din blogg att bli ett allmänt diskussionsforum ibland :)

Av: l

Thu, 27 Sep 2012 12:53:49 +0000

Tack för ett bra svar maja! Dock visste jag inte att detta var något som inte skulle gå att träna bort när jag skaffade henne, och jag kan ju faktiskt ”klara av det” som du skriver om jag gör på detta sätt (uppskattningsvis har jag gjort det 5 gånger på 3 år och förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det igen!) Och såklart skulle jag aldrig kunna göra mig av med mitt lilla hjärta nu när jag väl har henne, detta är vårat ända men stora problem.

Men jag blir återigen lite trött på argumentet ”gör inte det då”/”undvik det”, om att promenera med andra hundar t.ex. Jag MÅSTE ha min hund med på jobbet, och här finns 5 andra hundar. Om hon får promenera med dom andra hundarna börjar hon tycka om dom. Om hon inte får göra detta (för att jag skulle fega ur och inte vilja pga att det är jobbigt att lägga ner henne eller jag inte borde lägga henne ner enligt många) är hon LIVRÄDD för dom andra hundarna inomhus. Hon ligger inne på mitt rum och blir supernervös om nån annan hund närmar sig. Tycker du ändå då att jag ska undvika promenaden som ca. 3 gången resulterar i att hon lärt sig att den nya hunden på jobbet faktiskt inte kommer flyga på henne, och hon kanske rent ut av blir glad när hon ser den inne på kontoret? :)

Av: Madeleine

Madeleine — Wed, 26 Sep 2012 20:35:04 +0000

Som svar på L.

Nu är jag kanske förvirrad men är du både signatur L och I? (Jag undrar för att du fyllt i två olika mailadresser och att jag därför trodde det var två olika personer…)

Var bor du någonstans? På ett ungefär alltså om du inte vill svara exakt.

Och jag menade inte rädd för dig i den bemärkelsen. Lina var likadan när vi var på kurs i början med hennes utfall. Hon gjorde utfall, vi slängde henne i backen, hon blev tyst och resten av kursen skötte hon sig, gjorde inga fler utfall just där och då. Skötte sig fint och var duktig och tyst. Sen kunde vi gå 500 m och möta en ny hund, då gjorde hon likadant utfall igen. Dvs hon lärde sig inget av det annat än at bara lägga av mot just den hunden vi tränat mot när hon blev korrigerad.

Maja har svarat dig här nedan också och hon förklarar mycket bättre än jag! ;)

Av: Maja & Selma

Maja & Selma — Wed, 26 Sep 2012 18:12:48 +0000

Hej alla! Intressant diskussion!:)

Till L: Du behöver inte vara orolig för att din hund ska sitta i armen på dig, för det du håller på med är inte korrigering av din hund. Du har kan man säga ”lärt” din hund att lägga sig ner i dessa situationer. Detta går att förstå av din text, då du skriver: ”Nåt som kan vara värt att notera är att jag faktiskt inte heller kan lägga henne ner såhär genom att putta OM hon verkligen inte vill! Hon gör det väldigt självmant när jag väl puttar på henne, senaste gången hon spårade ur och jag var tvungen att göra detta la jag henne två gånger, tredje gången ville hon inte (dvs jag kunde inte göra det, hon ”stod på sig” och tryckte emot mig).” Man kan diskutera effektiviteten i detta, men det är INTE en korrigering! En korrigering är inte ngt som en hund kan välja att ta emot på det sätt du beskriver. Skulle det nu ha varit en kraftfull korrigering, så som du skriver, så skulle du inte behöva göra den om och om igen. Så där har du fel. En kraftfull korrigering hade du behövt göra 1-3 ggr i hundens liv, om vi nu antar att hunden fattar vad den blir korrigerad för.

Du skriver också att problemet bara visar sig om du promenerar MED en annan hund. Där är svaret enkelt, gör inte det då. Klarar inte hunden det, får man acceptera det eller träna så mkt innan med mer lagom störningar så hon till slut kanske klarar av det. Det samma gäller ägare till exempelvis skotträdda hundar eller liknande, man får undvika vissa saker pga hundens rädslor. Inte roligt, men tyvärr är inte alla hundar så stabila som vi skulle önska.

Jag tycker det är behjärtansvärt att folk tar hand om omplaceringar, men jag tycker att man precis som vid ”vanliga” hundköp har ansvar att inte köpa/ta hand om större hund än man klarar av. Så ditt argument att du måste ”lägga ner henne” för att hon är för stor för dig, gör det enligt min mening inte mer etiskt försvarbart.

Du har av allt du berättar inte en ”dominant” hund, du har en rädd och osäker hund. Rädsla går inte att korrigera bort. Värt att påpeka är också att ”dominant” är inte ett personlighetsdrag, något statiskt. Dominans är något relativt och beskriver alltså endast ett förhållande mellan två individer. Hunden kan vara dominant gent emot en individ och undergiven någon annan. Det går heller inte att vara ”dominant” mot någon som du inte har en relation till. T ex en hund på andra sidan gatan…

Hur som helst… Du har kanske kommit på något som du tycker fungerar och så länge som din hund är med på det, fine! Ni verkar ju ha mysigt i övrigt.:-)

Lycka till i fortsättningen!

Av: L

Wed, 26 Sep 2012 17:13:21 +0000

Som svar på L.

Oc självklart fortsätter jag stenhårt med skvallret som jag gjort i tre år, jag är dock övertygad om att vi kommit så långt vi kommer komma med det. Jag har noll och inga problem med henne så länge hunden är på behörigt avstånd när hon upptäcker den, det är dom oplanerade händelserna som ställer till det.

Och angående det Madelene skrev att hon inte drar mot hunden för att hon skulle vara rädd för mig efter läggandet: så är det bara absolut inte. Det är såklart skitsvårt att förstå hur allt detta sker och hur hon beter sig, men jag är 110% säker på att min hund med svansen i lagom höjd, som söker kontakt med mig som hon brukar, vill ha godis för att hon går nära mig och kråmar sig precis som hon gör när vi tränar (varpå hon såklart får godis), varpå hon glatt strosar iväg för att nosa på närmsta buske, inte är rädd för mig efter läggandet. Det händer att hundar bråkar med varandra, och jag har väl aldrig upplevt att dom (om det är hundar som känner varandra och har en fungerande relation) blir rädda för varandra efter att den ena tex markerat mot den andra. Förstår inte varför detta skulle vara så annorlunda mot det!

Nu känner jag mig verkligen helt bakvänd för jag förespråkar Aldrig sånt här egentligen, men nånstans blir jag ändå trött på alla som tycket att det är fel i alla lägen, särskilt när inga andra lösningar som funkar i verkligheten föreslås.

Av: L

Wed, 26 Sep 2012 16:57:09 +0000

Som svar på Sabina.

Tack för ett långt svar!
Men den återkommande lösningen jag får på kurser osv är alltid den samma som jag får här ”backa”. Det gör vi redan om man säger så, vi kan gå förbi andra hundar på en meters håll om hon ser att hunden kommer, och hinner ta kontakt med mig innan hon behöver reagera på den. MEN hon hinner inte göra detta om en hund dyker upp bakom ett hörn! Och svar nej: jag kan inte dra henne bakåt om hon vill framåt, men jag kan lägga henne (det är inte så konstigt om du tänker på det tror jag), och om jag ska ”dra” henne från sen andra hunden så hetsar jag ju bara upp henne ännu mer! Hon vill ju som alla hundar mer framåt om nån håller emot i kopplet när hon drar! Det är inte ett alternativ. Det är heller inget alternativ att hela tiden vara två då både jag och min sambo har jobb och jag ju som dom flesta andra inte har en ständig följeslagare.

Tack ändå för svaret, men jag har lika lite nu som innan en lösning på problemet! Jag skulle aldrig sätta på min hund en nosgrimma då detta skadar nacken ENORMT (finner mkt studier på detta), nosgrimma är värre än strypkoppel som jag heller inte vill använda.

Av: Madeleine

Madeleine — Wed, 26 Sep 2012 12:54:22 +0000

Som svar på Lennita.

Jag tror inte att det finns något annat djur som väljer att stanna hos sin ägare trots upprepad misshandel så som hundar gör. Det är faktiskt helt otroligt.

(Det är en av anledningarna till varför jag t ex inte är så förtjust i de konstanta liknelserna med vargar. Jag skulle vilja se den varg som får stryk av en människa och inte väljer att försvara sig eller sticker direkt.)

Eller bara rent etiskt, min hund är min bästa vän. Vill jag slå på eller slänga min bästa vän i backen? Samtidigt är det som du säger, finns inget djur vi ställer så höga krav på som hundarna.

Rätt nyttigt att tänka på att vi inte ens ställer samma krav på människor att alla ska gilla varandra och får aldrig förlora humöret, inte många människor som skulle klara de kraven. ;)

Stort tack för dina kommentarer, de är bra saker du tar upp!

Av: Madeleine

Madeleine — Wed, 26 Sep 2012 12:39:27 +0000

Som svar på l.

Det finns en hårfin gräns här i landet ”lägga ner hund”.

Att som bestraffning putta omkull sin hund och sen dominera den ovanifrån så som tjejen jag beskrev i mitt inlägg gjorde, det tycker jag är helt förkastligt och jag håller helt med Maja som skrev att hon antagligen har en hund som sitter i armen snart.

Men sen finns det nedläggning som i bryta beteende för att du inte kan kontrollera situationen, som jag uppfattar att det är i ditt fall. Nödlösning.

Det kan ju funka som en lugnade signal att få lägga sig på sidan, men då är vi inte kvar i ”lägga ner och dominera/banna hunden”, då är det ett inlärt beteende att lägga sig=lugna sig.

Att din hund gick i slakt koppel den gången du berättar om betyder något i inlärning om den även nästa dag kunde se samma hundar och fortfarande bete sig lika fint. Eller att du nästa gång bara behöver lägga ner en gång i stället för tre. Annars är det ju faktiskt bara det överhängade hotet från dig som gör att hunden sköter sig.

Och jag hävdar att med skvaller och rätt belöning så kommer man lika långt, det gäller bara att vara lika fingertoppskänslig i brytandet och belöningen, något som ju är nästintill lika svårt som att korrigera/bestaffa rätt för att det ska få effekt.

Svartmålad ska du inte känna dig. Men saken är att det är för många som slår eller korrigerar sina hundar fysiskt i brist på bättre hundkunnighet eller vad man nu ska kalla det. Jag hoppas även att du inte kommer att fortsätta med de där nedläggningarna hela din hunds liv utan att du kommer att göra det tills du kommer på en bättre lösning på problemet.