Dobermann och chihuahua – Livet med dobermann

Tur att du är söt

Madeleine — Sun, 17 Aug 2014 13:43:30 +0000

När vi kom hem efter den plågsamma chihuahuapromenaden häromdagen och det visade sig att de där små benen fungerade som de skulle blev jag irriterad på lilla fröken hund. Tyckte att hon var bortskämd, konstig och inte borde få kallas hund.

De två små fick ändå stanna en stund inne hos oss eftersom jag ville att de skulle få lite mer frisk luft istället för att gå in. När de strosat och kissat en stund på tomten hägnade jag in dem bakom kompostgaller så att jag kunde ta ut Iris ur huset. (ja de kan vara ute tillsammans men då vaktar jag dem hela tiden och det var jag för lat för).

Båda gick och satte sig (för att sedan lägga sig) på den lilla kudden som jag tog ur Iris korg.

Fasen va gulligt att de fick plats båda två, Iris brukar använda kudden att vila huvudet på! Så oskyldig man kan se ut när man är liten. Jag var tvungen att fota dem.

Efter en stund såg lilla gumman hästarna i hagen utanför tomten och började spana. Så jättesöt där hon satt och kikade bakom gallret! Gulli-gulle-gull!

Iris märkte att jag ägnade min uppmärksamhet på de små och ville också vara innanför kompostgallret. Började putta på det och pipa avundsjukt.

De två små var så gulliga att jag liksom glömde bort att en av dem just sabbat hela promenaden.

Tur att du är så söt, annars hade du nog hamnat i papperskorgen och ingen hade velat ha dig lilla hund. Gulli-gull! Ett skitbeteende kan tydligen kompenseras av söthet och jag känner mig ytterligare ett steg närmare att förstå en del småhundsägare vars hundar beter sig som galenpannor.

Även om de är så söta och gulliga så väcks ändå inget ha-begär hos mig. Det finns liksom ingen go i dem. De verkar inte vilja att jag ska kasta boll till dem eller träna. De verkar nöja sig för bra med att bara vara eller vila. Känns nästan som man stör de här små varelserna när man vill att de ska röra på sig eller göra något. De verkar nöjdast när de får ligga i knät och inte göra något alls.

Iris, hon blev nöjd och glad igen först när jag slutat fota de små och bara ägnade mig åt henne och hennes leksak igen.

Grannbarnen, chihuahuan och havet!

Madeleine — Sat, 05 Jul 2014 22:22:04 +0000

Det går liksom inte att låta bli att åka till havet nu när det är så fint väder. I går frågade jag grannbarnen och deras mamma om de ville följa med också och det vill de! Deras lille chihuahua Eddie hängde också på. Sist men inte minst fick GoPro-kameran inte helt otippat också följa med, detta var jag ju bara tvungen att fota och filma.

Iris hade sin nya flytväst från Hurtta på sig, otroligt fin och färgglad och kanske bäst av allt; den matchade en viss baddräkt med jordgubbar på!

Iris gillade att det var så många som kunde tänka sig att kasta frippa till henne. Lille Eddie gillade att någon bar honom så han slapp simma.

När flickorna gjorde sandtårta var Iris till en början nyfiken på baket men sen tyckte hon att vi borde kasta frisbeen några gånger till istället.

Sist men inte minst så ville mina kära lilla granne visa att det inte bara var Iris som simmade som en säl genom vattnet, hon kunde ju också! Jag fotade den lilla sjöjungfrun.

Ytterligare en film blev det också, jag tröttnar aldrig på att göra dem…

Gäst i korgen

Madeleine — Wed, 02 Apr 2014 15:59:53 +0000

I dag var vår nye lille granne på besök här hemma hos oss. Han spatserade runt lite och undersökte under tiden som Iris och jag tittade på. Bland annat klättrade han upp i Iris korg och satte sig där en stund och såg nöjd ut.

Kanske var det att Iris kände sig lite sotis på att jag sa att han var söt där han satt? Kanske var det att jag pratade med gullig röst med honom under tiden som jag försökte skynda mig att ta en bild på honom? Kanske var det bara viktigt att det inte är hans korg för i samma sekund som han lämnade korgen gick Iris dit DIREKT, nosade på kudden innan hon demonstrativt la sig tillrätta och såg ut så här.

Tydligt vems jädra korg det där är punkt slut. Jag tog en bild på henne också och bedyrade att hon också var jättesöt när hon låg där i korgen, jag hoppas att det hjälpte.

Skönt ointresse från alla!

Madeleine — Fri, 21 Mar 2014 20:55:17 +0000

I går när Iris och jag var ute i det ljuvliga solskenet på tomten och fixade lite (jag krattade, Iris bar runt på en boll och höll uppsikt över gatan) så passade våra gulliga grannar också på att vara ute i det fina vädret.

Sm jag berättade för några dagar sedan så har de nu blivit med hund och jag har varit lite orolig över hur staketsämjan ska gå mellan stor och liten. Iris och lille Eddie har gått på två promenader tillsammans och det har gått jättebra men jag vet ju att Iris kan hoppa över staketet och få en del infall ibland…

Mycket riktigt blev Iris väldigt uppspelt när han dök upp där på andra sidan igår. Jag sulade faktiskt iväg min kratta åt hennes håll samtidigt som jag sa nej och det räckte precis lagom. Både Iris och Eddie (som enligt uppgift också hade gått igång lite) blev genast tysta och skötsamma.

Sen fortsatte det bara så! Visade sig att lille grannen mest gillar att sitta still och sola. Intresset var noll och intet från båda hundarnas håll. Han kunde inte bry sig mindre om att Iris sprang runt och lekte med boll. Hon kunde inte bry sig mindre om att han satt där och gjorde inget.

Det var nästan så jag trodde att Iris hade glömt honom, inte såg honom! Jag lockade på honom och bad Iris komma samtidigt. Men de försökte inte ens nosa på varandra. Det är så skönt att det visade sig vara så enkelt och okomplicerat! Hoppas att det fortsätter så, i evighet!

Kolla minen på den lille soldyrkaren, han är så gullig!!

Lina och Eddie hade kunnat ligga bredvid varandra och solat hela dagarna, han är en kille som hade fallit henne i smaken kan jag säga! På ett icke äta-upp-varandra-vis.

Ett litet problem

Madeleine — Thu, 13 Mar 2014 21:19:52 +0000

Vi har tre grannar som vi delar staket med och mot. När vi flyttade hit hade en av de grannarna hund (en hane) och längs staketet mot dem har vi nu ett 1,6 m högt staket med rejäl häck som nu är närmare 2m hög.

För ett halvår sedan skaffade granne nummer två hund (också en hane) och några veckor senare satte jag upp ett 1,8 m högt staket mot deras tomt då Iris flera gånger susade över det som ”bara” var 1,5 m högt innan.

Min hund, mitt ansvar och grannarna ska inte behöva störas av att fröken kommer flygande över staketet. Särskilt som hon nog anses vara den ”farligaste” av de tre vovvarna.

Nu har det flyttat in en hund även i det tredje och sista grannhuset. Även detta en hanhund även om han kanske inte framstår som så jättemaskulin vid första anblicken. (Visst är han gullig!?)

Ett litet problem är att mellan våra tomter har vi fortfarande bara ett sådant lågt 1,5 m staket som alla vid det här laget vet att Iris kan skutta över. Nu när våren och värmen kom och han har börjat spatsera omkring på sin nya tomt så har Iris utegångsförbud när han är ute.

Plötsligt är det ju en fråga om liv och död om hon kommer flygande över staketet och landar fel! Platt granne!

I dag skulle jag hjälpa till att ta vår nya lilla granne på promenad och eftersom husse var hemma så tog vi varsin hund och gick på en sväng tillsammans.

Han började med att skälla ut Iris som sket i hur liten han var och ville skälla tillbaka. Det fick hon inte och vi började gå istället. Snart var det ingen som brydde sig så mycket av den andra och Iris nosade lite på honom. (Vi gav honom chansen att nosa på Iris också men han ville inte ens när husse höll fast hennes huvud så lilleman hade kunnat springa slalom mellan benen på henne).

Det blev en jätteskojig promenad i solen där husse och jag turdes om att hålla i hans koppel, förundrat tittade på hans små trumpinnar till ben och lugnt kunde konstatera att Iris inte ville äta upp honom.

Det kändes som en bra start på grannsämjan faktiskt även om vi fortfarande har ett litet problem med stakethöjden mellan oss.