Hundben – Livet med dobermann

Spelar ingen roll vad du säger matte…

Madeleine — Fri, 09 Mar 2012 19:51:10 +0000

…jag vill ha det benet som Iris har! De här benen är inte alls lika fina eller lika goda som hennes!

Det spelar ingen roll hur eller vad jag gör. Lina får välja ben först, hon får till och med två ben och Iris bara ett, så fort Iris lägger sig och knaprar på sitt så är det kört. Då vill Lina ha det benet.

Jag samlade ihop alla nya och gamla ben jag hittade och la dem i en hög framför Linas nos. Efter en stund tittade jag till henne igen och då låg hon och var sur på mattan.

Det var bar att plocka upp kameran, ta en surbild och sen frågade jag Iris om hon kunde tänka sig att byta ben med Lina. Det kunde hon och Lina blev lycklig!

Födelsedagshund! Lina 7 år

Madeleine — Mon, 09 May 2011 21:23:15 +0000

I dag fyllde Lina 7 år. En viktig dag!

Lina och jag började dagen med att åka på en liten utflykt till djuraffären. Där gick vi in tillsammans och valde ut de största benen de hade i hela affären. För så ska det vara när man fyller år. Lina viftade på sin svans när hon förstod att vi skulle ta med dem hem.

Framme i kassan frågade jag den snälla flickan som jobbade där om de hade märgben också, det hade de! Så då gick jag och Lina till deras frys och fyllde en hel påse med märgben också.

Tillbaka i kassan berättade jag att Lina fyllde år så att hon skulle bli lite extra beundrad.

Nöjda och glada åkte vi sedan hem igen och la ut de fina benen på tomten så att födelsedagshunden kunde välja själv vad hon ville tugga på. Lina valde först märgben, sedan stort ben.

Givetvis hade vi ordnat med två uppsättningar ben så att eventuella knäppskallar (Iris) inte skulle kunna sno något ben. Men Iris tyckte att födelsedagar ska firas med bollar istället för ben och Lina kunde nöjd och glad äta upp Irisens märgben också.

Älskade hund. Älskade Lina!

Strumpan, bollen och benet. Del 1

Madeleine — Fri, 04 Feb 2011 19:27:43 +0000

Iris är oftast glad. När hon är glad har hon gärna något i munnen. Har hon något i munnen så kommer hon gärna och visar det. (Hon började med detta när hon var några månader bara, kolla här)

Saker som med fördel bärs runt och stolt visas upp; en strumpa. Hittar man ingen på golvet så går det bra att öppna tvättkorgen och hämta en. Boll eller pipleksak och allra helst en kombination av bägge. Ett ben i något av stadierna lite tuggat till nästan uppätet.

Ofta när jag sitter framför datorn och gör viktiga saker som inte kan vänta så kommer Iris gärna och visar att hon har bollen. Oavsett hur lång tid det tar att få mattes uppmärksamhet.

Jag brukar titta lite på saken hon kommer med, prata med henne om den. Är det bollen så kanske vi leker lite med den en stund.

När hon därmot kommer med benet så brukar jag mest beundra och säga att jag tycker att benet ser gott ut. Säga saker som Åhhhh vilken fint ben du har hittat. Iris brukar hålla med och vifta på svansen för att säga att det var exakt därför hon kom och visade benet.

Eftersom strumpor har en tendens att försvinna på mystiskt sätt även om man inte har en Iris hemma så leker vi aldrig med några strumpor hon kommer med, särskilt inte såna som kidnappats ur smutstvätten. Däremot brukar jag tacka henne så mycket för att hon kom med den.

Att visa saker kan ta på krafterna och ofta tar Iris en liten tupplur i närheten efter att hon visat färdigt. Ibland tror jag att hon gör så här för att hon gillar att ha alla ”sina” saker på samma plats; strumpan, bollen, benet… och matte.

Finemang-pang att ha en liten kompis som alltid vill vara nära och gillar att apportera saker! Ooooooooooo tänk så mycket användning man kan ha av detta i tävlingssammanhang.

Finns det inga nackdelar med detta kan man fråga sig?