Hur vi hamnde i Bagarmossen

Madeleine — Fri, 18 Aug 2006 10:08:37 +0000

Jag är hemma och Lina är kvar i Bagarmossen. Historien till varför började i onsdags kväll då jag lämnade Lina ensam i 4-5 timmar för att gå ut och äta med mina vänner Jessica och Elisabeth. Trevligt.
.
Numera ligger inget i skinn framme så Lina kan nå det efter att hon förstört diverse skor mm. Trodde jag ja, för när jag kom hem såg jag genast att det låg ett skosnöre på golvet framför hennes korg. Jäkla hund, hon hade ätit på Magnus känga! Det hjälper ju inte att skälla på hunden i efterhand, så jag satt och var sur en stund innan jag tog tag i hennes koppel i syfte att ta en snabb kvällspromenad. Till min förvåning höll jag bara halsbandet i handen. Mystiskt, hade inget minne av att jag separerat halsbandet från själva kopplet. Så ser jag att koppelhaken sitter fast i halsbandet. Men hela kopplet, fem dagar gammalt i skinn, är borta! Nedanstående är allt som fanns kvar av 1,5 m långt koppel i skinn.

Ringde agrias journummer och hann mer eller mindre bara acceptera kostnaden av 25 kronor för samtalet och lämna ett meddelande innan jag insåg att veterinären svarar "Vard. 16-24." Klockan var då 00.02. Rådfrågade även folk på forumet Vovve och efter tips från dem ringde jag Regiondjursjukhuset Bagarmossen. Där fick jag prata med en snäll person som sa att så länge Lina mår bra så kan vi lugnt gå och lägga oss, men att det kunde vara en bra idé att komma in och röntga henne imorgon.
.
Så Lina och jag gick och la oss och sov väldigt länge. När vi vaknade drack jag ett glas o'boy och sen gick vi ut på promenad. Lina var pigg och helt som vanligt. Skötte magen som hon skulle. Vi mötte hunden Sune och co som var nere vid badplatsen och badade, sen gick vi en promenad med dem. Därefter gick vi hem. Lina la sig på min säng den latmasken och jag började ringa till veterinären för att fråga om vi skulle komma in och röntga eller ej. Svaret blev då att vi skulle kolla om det kom ut den "naturliga vägen".
.
Några minuter efter det hörde jag Lina pipa inne på sängen. Jag gick dit och klappade henne lite men då reste hon sig, gick bort till sin bia-bädd och kräktes upp lite koppel- och kängbitar. Nytt samtal till veterinären med nya förutsättningar och nu blev svaret "Kom in med hunden" Så då åkte vi. Det enda jag gjorde vi åkte var att ställa in hennes bädd i duschen, föra över pengar till Visakortet (veterinärbesök har en tendens att bli dyra) och skriva några rader på bloggen.
.
Väl där fick vi vänta. Länge! Magnus hann åka tåg från skåne, sen åka tunnelbana och buss och komma fram till Bagarmossen bara några minuter efter att Lina fått komma in till veterinären.
.
Det bestämdes att Lina skulle röntgas och efter att ha tittat på bilderna så tyckte veterinären att det bästa var att få Lina att kräkas upp allt då det var risk att det skulle fastna i tarmarna annars. Stackars Lina fick en massa god mat och en spruta som gjorde att hon kräktes upp allt inom två minuter! Och sen kräktes hon upp ett helt koppel i bitar samt bitar av Magnus känga. Magnus och jag fick turas om att hålla henne uppe på benen när hon skulle kräkas då hon var så vinglig att hon inte kunde stå själv. Lilla Lina var helt rödögd av allt kräkande. Jag tyckte så synd om henne men samtidigt var det tur att vi gjorde så, bitarna var många och stora och hade nog inte passerat tarmarna utan att ställa till problem.
.
När Lina äntligen var lite stadigare på benen så började vi promenera hemåt i långsamt tempo. Vi ville inte att hon skulle börja kräkas i någon buss eller taxi, så vi tänkte gå lite tills vi såg att hon slutat kräkas. Vi hade inte gått mer än 500 meter då min mobil ringde, det var veterinären som i Linas journal konstaterat att Lina fått för mycket kräkmedel och därför ville att vi skulle komma tillbaka direkt. Medlet innehåller morfin och så mycket vet jag från mina studier att jag lärt mig vad en överdosering morfin innebär! Andningen kan slås ut och hjärtat stanna. Efter en lång dag då jag oroat mig och lidit med Lina och vi äntligen var på väg därifrån så var detta inte vad jag ville höra. (Hade ju bara druckit ett glas mjölk på hela dagen också, det bidrog väl inte direkt till välmåendet)
.
Lina fick "motmedel" Narcanti (precis som vi människor) och en pvk (även den exakt likadan som jag brukar sätta på patienter, hade ingen aning om att de kunda användas även på hund) i frambenet. Veterinären ville behålla henne över natten för observation. Jag var väldigt glad att veterinären upptäckte misstaget, men det var en ledsen Madeleine som lämnade stället tillsammans med Magnus strax före åtta på kvällen.
.
Vi ska hämta henne idag klockan tre, I can't wait! Ska ta med mig det nyinköpta kopplet, i rött tyg.
.

Hunden svalt främmande föremål – Livet med dobermann

Hur vi hamnde i Bagarmossen